Några strötankar a lá Witsman

Nej, jag fattar heller inte vad Twitter är. Men mig bör man kanske inte använda som en representativ källa för att förstå utveckling av nya sätt att kommunicera. Jag var ju länge skeptisk till hela internetgrejen. Och memo tyckte jag var lite onödigt. Memo var en föregångare till mail. Tror det var Volvo som byggde det som ett sätt att kommunicera internt. Vad ska vi med det till. Det är väl fan bara att lyfta luren.

Hur gammal är du William? Jo, när jag började i försäkringsbranschen fanns det nästan inga persondatorer. Jag och elva andra kollegor delade på två datorer. En sen kväll när jag jobbade över hittade jag en hemsida med pornografiskt innehåll. Då började jag förstå lite storheten med nätet. För nakna tjejer har jag alltid förstått mig på. Men det finns ju inga lättklädda kvinnor på Twitter vad jag vet. Bara ord. Få ord. Som dom där japanska dikterna som jag aldrig brukar fatta. Och dom där lekarna med att beskriva en bok på några få meningar. Vad är meningen med det?

När man är fyrtio år har man möjligheten att bygga upp i varje fall två karriärer till. Jag har bestämt mig för att mina två karriärer är 1. Programledare för intervjuprogram på TV, typ Skavlan, fast bättre förståss. 2. Hotellinnehavare. Ett litet hotell, gärna på en mindre skidort. Familjeföretag med mycket Glüwein i kranarna. Vilka två karriärer har ni på er lista?

Vi var och åt hos Goliat med familj i onsdags. Hans fru berättade att dom ska åka till Barcelona med Goliats företag. Topp 100 cheferna har blivit bjudna dit med respektive. Fru Witsman tyckte att mitt företag gott kunde göra detsamma. Jag sade att jag minsann också är bland topp 100 cheferna på mitt företag. Same same. But different. På mitt företag är vi en 3.000 medarbetare. Goliat är uppskattningsvis topp 40 i ett företag med 120.000 medarbetare. Och det värsta av allt är att han har hunnit med sina tre karriärer. Han har varit kock och militär och nu toppchef i ett av nordens största företag. Som jag bladdrar på om den där Goliat. Nästan som om man var lite kär i honom. Så är det inte. Men han är en väldigt speciell person, och jag faschineras av speciella personer. Sådana som jag ska träffa imorgon kväll...
...

VVV

Jag har tänkt på en sak. Jag har ju hus och så. Kör runt i en svensk bil. Jag tror fan jag ska köpa mig en hundjävel i fyrtioårspresent
...

Stockholm here I come

Hey, behöver man långkalsonger sådär långt norrut som i Stockholm?
Ah, skit samma. Jag packar ner dom i alla fall. Säkert många som vill se mig i dom.
Vi ses imorrn kväll...
...

Plötsligt i Malmö

...

Please dont remain in silence. Quick results Guaranteed!

Hurra! Det är nästan för bra för att vara sant. Jag har kontaktat herr Madiba och han har lovat att han kan skydda mig från att bli fyrtio! Han påstår att det är någon form av svart magi som gjort att jag hamnat så här nära gränsen. Ska minsann passa på och få honom hyfsa till ståndet lite när jag ändå är där...

...

Övning för kommande uppgifter

Fru Witsman: Min söta lilla flicka. Du är väldigt duktig på att ta på dig ditt nattlinne. Och imorse kom du upp jättesnabbt och tog på dig kläder och åt. Vi blir glada när du gör så.
Lill-Vivan: Jag bara övar på att vara snäll storasyster.
...

Ett jävla bra visdomsord

Att balansera på spröder kvist må vara ofarligt för en skata eller kråga

Men jag rekommenderar grova grenar för alla er utan flygförmåga

William Witsman, född någon gång på 70 talet, snart alldeles för 40 år sedan.

Dock haltar det lite grand i rimmet. Håller på att försöka hitta en väg runt om. Fågelvägen.


...

Tillbaks på tvätteriet

Jo, just det. Det där tvätteriet ni vet som flyttade från Linköping till Malmö för att det fanns fler skitiga kostymer i Skåne. Här har ni en bild på dom anställda precis innan kvällsmanglingen som ledde fram till flyttbeslutet.

...

En kuk, flera kukar. Skärpning, cockahead!

Och hur i helvete tror du att du ska få in dom där? Och vad gör du på min blogg? Du och dina två snoppar kan dra dit pippandet växer.
...

Witsmansk kostymtvagning

Text under det gamla fotot i skyltfönstret: Grundarna av tvättverksamheten i Linköping (Gungebro Nya Tvättinrättning) omkring 1890, och som idag är Björns Kemtvätt, Caroli City.

Efter några hårda olönsamma år i Linköping kom de plötsligt på att alla skitiga kostymer finns i Malmö. Efter de taktiska besluten att flytta verksamheten dit där skiten finns samt byta till ett mer kramigt namn har kemtvätten blomstrat upp till den framgångssaga den är idag.

...

Så festade vi så småningom

...
Sådär, då är det bestämt. Fest Stockholm lördag.
Hoppas det blir fint väder.
Häng med vettja

maila mig på lagomkul@telia.com om du är intresserad.
...

Succevideon 40-års jubilar

Kvällsposten har blivit Madde med Madeleine

Jag är minst lika upprörd som alla er på Kvällsposten.

Hur i helvete kan kungen få för sig att ha kul när dottern genomgår en så tung kris. Att det till råga på allt är en furste han festar runt med gör det så klar än mer förkastligt.

...

Give me some skin, man...

Nej, det är nog inte något särskilt med detta institut. Men av någon anledning har jag fått för mig att dom sitter där inne med skalpeller och skär av förhuden på intet ont anande småpojkar. Men så är det nog inte va? Jag går i alla fall på andra sidan gatan när jag passerar, så inte nån typ hugger tag in mig eller Lill-Ville och börjar skära i oss.

...

Först pumpa, sen pumpa

Jo men vi har ju funderat lite på om vi nu, när vi är gravida för sista gången, ska ta en bild på den fina magen och skicka till släkt och vänner. Men vi har liksom inte hittat en tillräckligt bra storytelling. Allt handlar ju om storytelling. Man kan inte bara skicka en bild. Man måste också sälja en historia. Och där har det liksom tagit stopp. Vi har inte hittat någon pitch. Fram till idag. Tack till hemsidan Akward family photos;

...

Glidare och gnidare

Det är alltså själva resan som är meningen med livet. För det kan ju inte vara målet som är målet. Döden. Då bör man ju vara religiös för att tycka så. För mig är det resan som är målet. Men precis nu några veckor innan 40 är det lite väl mycket tunnelbana-i-rusningstrafik-med-massa packning över färden. Jag längtar till jag kommer upp i ljuset och får åka buss och båt och flyg.
Jag är för övrigt väldigt bra på liknelser. Och i slutet på resan kommer den största liknelsen.

Ja jag erkänner. Frun tvingade mig öppna en flaska rött. Och hon dricker ju inte. Och inte kan man lämna kvar en halvöppnad flaska av ett så dyrt märke. Eller label som man säger på utrikiska. Fru Witsman vill köpa bil imorgon. Jag vill olja utemöbler. Det är mycket billigare. Frun vill glida. Jag vill gnida.

Min sång är färdig. Ligger ute på självaste youtube. Ni får länk när jag har lite bättre styr på teknik. Imorgon. Efter vi köpt bil...

Fredrik är min bästa födelsedagspresent

Fru Witsman: Hade det inte varit trevligt att gå ut och äta med några kompisar där på helgen innan din födelsedag?

William: Kanske det. Men dom kan jag ju träffa liksom vilken helg som helst.

Fru Witsman: Men finns det inget annat du skulle vilja göra istället?

William: Nej, jag har liksom inget så där jag tänker på.

Fru Witsman: Men skulle du inte kunna åka upp till Stockholm och träffa den där trevlige Fredrik Hallgren? Du hade ju så trevligt förra gången du träffade honom.

William: Du menar då när jag kom hem klockan 5, hade tömt vårt sparkonto och tvingat taxin att stanna tre gånger för jag behövde spy?

Fru Witsman: Ja men det var väl inte så farligt. Du hade ju så väldigt kul och berättade så mycket hur trevlig han är den där Fredrik. Ska du inte åka upp till honom helgen innan din födelsedag?

William: Jo det ska jag väl då om du nu säger så älskling.
...

Orwell

George sade någonting i sin bok om en djurgård ungefär som så att "alla djur är jämnlika, men några är mer jämnlika än andra". Och du funderar jag lite grand på om det verkligen stavas jämn eller jäm. Det är sånt jag funderar på om dagarna.

...

En liten en under kjolen och en stor en i bilen

Jag håller för fullt på att skapa en musikvideo till min succefulla låt "40-årsjubilaren". Jag kan redan nu avslöja att denna bild kommer finnas med i videon:

Däremot hittar jag troligen inte någon plats i videon för denna bild:

...

Kröningen avser ej tillsatsordningen eller vätskans kvalitet. Minsta tillåtna volym 5 liter.

Ibland känner jag mig så dum, fattar liksom inte vanlig svenska. Så mycket förstår jag så klart, att man valt en kung och haft en ceremoni här på platsen och att denna ritual då inte gällt varken hans snopp eller själva kisset. Men sen fattar jag inte. Får jag bara kissa om jag kan skrapa fram 5 liter? Och vad händer om jag trycker på stopp medan jag lättar på trycket?

...

Nu ska här skitas!

Från pall till balle

...

Det lär man ju göra hädanefter

Fair enough. Vi lovar lära oss det. Jag skulle vilja hävda att vi redan lärt oss det. Det var inte så svårt. Ett litet tips för att slippa lära ut det till alla besökare i området kunde vara att sätta upp en skylt eller något där det framgår att parkeringen är privat. Jag letade runt ganska länge utan att se några tecken. Men nu vet vi. Så om vi skulle råka förbi någon mer gång så har vi lärt oss. Tack för lär-domen!

...

Ful, fet, fyrtio

Vad tycker ni sången jag gör till mig själv som 40-årspresent ska heta?

Gammal och passe

eller

40-årsjubileum i panikens tecken

eller

Hurra, jag fyller jämt

Har inte bestämt mig riktigt ännu. Men melodin är färdig. Mycket moll.
...

Ah, gå och lägg dig William!

Att gå och lägga sig är att ge upp en smula

Fyrtioårsdagen kryper allt närmare

...

Det var så länge sedan jag förlorade

oskulden att jag inte ens har skulden kvar

...

Witsman går in i debatten om kvinnlig idrott

Hellre ett dammål än ett dammoln

...

Berättade jag att...?

Berättade jag att vi ska ha en bebis?

Jag är så himla lyckligt alltså.

Helt otroligt ju...

Halva tiden nu

Inte mycket hår på BMW-hjässan

Kom med den roligaste Göteborgshistorien och vinn en registreringsplåt. Obs själva bilen ingår inte i priset.

...

Fota en sko

Jag gick länge utan att förstå varför jag var avundsjuk på grannen. Så plötsligt idag kom jag på var den klämde...

...

Seng mig i väggen

...
Ginseng, minseng, nu säng.
...

Fuktskadade funderingar

Det här har varit en väldigt bra dag, men ändå en sån som jag inte kommer att minnas om några veckor. Vi har haft hemmet som bas och kört små ärenden, påtat lite i trädgården, cyklat iväg ett barn till kompis, köpt jord&gödsel, handlat, ätit korvasnören, cyklat och hämtat barn från kompis, gödslat lagerbladshäcken. Fru Witsman har också hunnit läsa 60 sidor Userability. Hon kör en kurs på IT-universitetet i København vid sidan om jobbet för att förkovra sig.

Nu ligger barnen och leker i badkaret. Dom älskar det. Jag gillar inte att vara där. Jag är rätt avert mot fukt. Tycker inte det känns så avslappnat att andas och det blir liksom fuktigt in under kläderna. Och sen tycker ju ungar att det är väldigt roligt att skvätta på fukträdda fädrar. Och sen har vi det där med att man ska schamponera in dom. Det är en kamp varje gång. Måste verkligen barn tvätta håret? Räcker det inte bara med vatten? Det tycker i alla fall jag. Men inte fru Witsman. Och fast hon läst 60 sidor användarvänlighet avspeglar det sig inte när hon svarar på mitt förslag om schampoo-fri barntvagning.

Morgan var här igår. Med fru och barn. Vän från gymnasietiden. Vi pratade åldersnoja inför 40-årsdagarna. Han sade en vettig grej kring detta. Han påstod att han inte alls hade noja. Det enda han möjligen saknar i sitt liv är passion för något. Förr i tiden hade han passion för karate. Idag har han valt bort den passionen till förmån för familjelivet. Smart val. Men avsaknad av passion. Och jag gick igång på det där. Det är ju så för mig också.

Aj då, där kom signalen i form av ett användarvänligt rop på hjälp. Det blir jag som får tvätta barnens hår. Fru Witsman kan inte riktigt böja sig längre.

...

En Svenningsson på snedden

Hamnade bakom en som övningskörde. En italienare.

...

Pedakogiskt misstag

William: Titta Lill-Vivan, ska vi gå och se på plånböckerna där borta?
Lill-Vivan: Varför då?
William: Pappas gamla är lite sliten
Lill-Vivan: Okej.
Plånbokssäljare: Dom här plånböckerna håller länge...
William: Vill du hjälpa pappa hitta en fin plånbok?
Lill-Vivan: Ja det vill jag
Plånbokssäljare: ..och vi har allt från dom här små till dessa stora här borta...
William: Jag vill nog ha en större en.
Lill-Vivan: Varför då?
William: Pappa har många saker som ska vara i den.
Plånbokssäljare: .. och alla är i äkta kalvskinn.
William: Hör du Lill-Vivan, dom har tagit död på en kalv för att göra dom.
Lill-Vivan: Jag vill inte att du ska köpa en plånbok pappa.
...

Feed me again

På ledarkursen fick jag så kallad feedback från en av ledarna.

"Jag tror du är en duktig chef och en underbar far".

Antagligen ville han bara ligga med mig. Men fan vad glad jag blev.
...

Ringlekar

Nu två dagars ledarkurs.
Vi hörs när jag kramats färdigt
...

Ska jag pilla eller dra idag?

Under min tidiga morgonjogg strax efter både gryning och gryningsregn blev jag mer och mer övertygad att just daggmaskar inte är alls bra som belysande exempel på "survival of the brightest".

Jag sicksackade under hela löpturen mellan dessa små kryp som låg huller om buller på asfalten, men dödade ändå uppskattningsvis 100-200 av dem.

Asfalt har ju funnit rätt länge nu. Borde inte evolutionen fixat till så att daggmaskarna fattar att dom inte bör ligga och drälla på vägbanor och cyckelstigar. Hur svårt kan det vara:

"Ah, vad mysigt det verkar vara där ute på det hårda underlaget. Jag känner en sådan inre längtan att ringla dit! Vänta nu, det var något mamma och pappa varnade mig för innan dom blev krossade av en joggingsko. Nej, jag minns bara inte. Jag ringlar ut och funderar..."

Nej, här har evolutionen, istället för det självklara att få bort maskarna från vägarna, valt att ge dom dubbla könsorgan. Så dom har dubbel så stor chans att föröka sig. Och då gör det ju inte att dom är dumma i huvudet och blir överkörda i stora massor.

Hur skulle ni helst vilja ha det? Jävligt intelligenta med snopp/snippa eller dumma i huvudet med dubbel uppsättning könsorgan? Rösta till höger.

...

På tal om fyndiga rubriker om Iphad

öhhh. Jag har ätit hundra liter fruktsallad. Nu går jag och jäser...
...

Segerns sötma

...

Det blev inga gäster idag heller

Det är ju helt sjukt. Min hallucinerande fru hade helt rätt. Jag ringde kl 18:30 och då hade dom fullt pådrag med släktingar hemma. Vår inbjudan hade inte nått gästfrun. Gästmannen ska sova i garaget i kväll. Vi har väldigt mycket mat över. Vår påsk har varit väldigt tom på gäster. Inga alls faktiskt. Inga gäster och mycket mat. Vi har tre kilo godis kvar. Och barn med lekbehov.

För att peta in ännu fler grenar i ögat funderade fru Witsman högt för en stund sedan så här: -Var det inte väldig länge sedan, William, som vi blev bortbjudna? Det är det kanske inte, men frågan var tillräcklig för att få mig att fundera om varför folk inte bjuder hem oss mera. Jag tycker att vi är otroligt trevliga och charmiga och roliga att umgås med, men tänk om det bara är jag som tycker det! Och nu har det gått så långt så folk kommer inte när vi bjuder in dom. Borde skriva ett filmmanus. Här har vi en skräckfilm som heter duga.

Nu går jag och drar i mig några hekto fruktsallad till (ni med gott minne noterade nog nu att vi valt samma dessert idag som förra gången det inte blev något).

Nu ska jag skriva en sång om hur fruktansvärt allt känns inför fyrtioårsdagen om en månad.
...

Akvariefiskminne och graviditetshallucinationer

Jag har förberett mat hela eftermiddagen. Trerätters igen.

Denna gången har gästerna inte ringt och avlyst ännu. Men fru Witsman har en "föraning" om att dom har glömt bort det hela och inte kommer att dyka upp. Hon tror att mannen, som var den min fru inviterade, har missat att berätta för sin fru, och eftersom män har ultrakort akvariefiskminne innebär de inte har en aning att de ska hit.

Fru Witsman säger att jag minsann får ringa till dom och fråga var dom håller hus. Så där kvart över sex ungefär. Lite oklart varför det är min uppgift och varför hon lät arg när hon krävde det. Troligen för att det är en slags kollektivt fel på oss män.

Men den där "föraningen"... Jag vet inte jag. Kvinnlig intuition eller bara gravidetshallucinationer?

Den som väntar får svar. Antagligen med en jävla massa mat över igen...
...

The sour cider house rules

-Jag vet, sade rubriksättaren, vi skriver något fyndigt om äppelträd.
-Jävligt bra, sade redaktören.
Spydåligt, sade William Witsman
...

Skriva om att skiva

Sillafrukost! Ah vad gott det är med billig skärgårdssill.
Jag ska äta minst 10 bitar.
Ägg hade vi inte så många. Men skivar man tunt blir det ju både gula och vita till alla. Eller rättare sagt, barnen får vitan och vi vuxna får hålla till godo med gulan. Gott så.
Nu plingar det till i köket....
...

Sill och sånt

Jag har precis varit på Hemköp. Och köpt tre glas sill för femton kronor. Nu har vi sill till påsk. Men alltså, hallå. Femton kronor för tre glas sill. Jag blev svårt chockad att det var så billigt. Jag var tvungen att fråga den unga fröken i kassan om det verkligen var sant. Jodå, sade hon. Det är helt riktigt. Tjugotre kronors rabatt. Jag funderade på att gå tillbaks och köpa upp hela lagret men kassörskan berättade att det endast gäller en gång per hushåll. Så det fick vara.

Nu ska vi äta skärgårdssill hela veckan. För alla andra sorter var slut. Men den borde väl vara god. Det låter gott med skärgården. Trodde förresten att det hette strömming när man kommer uppåt landet. Feltänkt så klart. Det behöver ju inte vara Stockholms skärgård. Kan vara vilken skärgård som helst. Konstigt namn förresten. Gård. Gård av öar. Men god är nog strömmingssillen i alla fall.

Kan gravida fruar förresten äta inlagd sill hur som helst? Det får hon allt hålla reda på själv denna gången. Inför Lill-Ville läste jag alla graviditetsböcker jag kom över. Nu ligger dom nerpackade ovanpå garaget sedan flytten för tre år sedan. Vårt hus är jättefint, men innehåller ytterst få raka väggar. Väggar där man kan sätta upp bokhyllor. Bokhyllor där man kan sätta in böcker. Jag älskar böcker. Stå och ta ut böcker ur bokhyllor och läsa lite på baksidan och helst att någon jag tycker om står bredvid. Så står man där och diskuterar om boken man håller i handen. Det gillar jag. Men det blir inte så ofta man tar upp nån man tycker om på vindan ovanför garaget och kollar böcker i flyttlådor. Nu blev ni allt nyfikna på hur ett hus ser ut där det är brist på väggar...

Jag har små funderingar på att börja blogga under eget namn. Jag har av någon underlig anledning fått en längtan att mina nära och kära och vänner och kolleger ska ha möjlighet att läsa mig. Det skulle bli en lite ärligare version av mig, men också en mindre rolig och mer försiktig version. Nu när jag är anonym kan jag ta ut svängarna och vara helt crazy. Jag får se hur jag gör.

Det är ståndet det hänger på

Jag gillar verkligen Bittans ordspråk

"En mamma är egentligen bara en flicka som råkat bli stor".

Rätt så ofta känner jag att min papparoll är lite väl stor och seriös för min pojkaktiga idévärld. Då kan jag tänka just så där. -Oj, hur hamnade jag här? Jag har nog bara råkat bli stor. Liten inuti och stor utanpå. Speciellt påtagligt är detta på föräldrarmöte, där jag sitter och pillar mig i näsan bland alla snusförnuftiga superseriösa föräldrar.

Men jag skulle nog vilja tillägga något till ordspråket. För handet på hjärtat alla mammor. Visst är det väl så för er allihop. Dom flesta av er har väl liksom haft lite latjo lajban med nån pojke och som direkt följd därav blivit mammor. Ska man förbättra ordspråket så att detta faktum kommer med på ett konkret sätt skulle man kunna skriva:

"En mamma är egentligen bara en flicka, som råkat få en pojke att bli stor"

Ungefär

Jag kan jag vill jag ska parkera

Så här såg det ut på Kastrup för ca en månad sedan när vi var på väg till Italien...

no more today

Jag blir tvungen att erkänna. Jag tycker inte jag har något att säga riktigt. Så här är det ju ibland. Men det blir ju inte så många som drabbas så att säga.

Planering för kvällen med några kvarstående problem

A. Meny för kvällen
A.1. Förrätt: Laxsoppa med kräftstjärtar
A.2. Huvudrätt: Getostfyllda lövbiffkuvert med rostad potatis och broccoli
A.3. Dessert: Fruktsallad med näve förströdda mandelflarn

B. Aktiviteter
B1. Lätt fika på himmabakade bullar
B2. Middag (När barnen blir rastlösa får de i uppdrag att hitta dom gömda påskäggen)
B3. Dansk kring påskharen


C. Kvarstående problem.
C.1. Ingen sill planerad. Fru Witsman påstår att man ska äta sill till påsk och det har jag inte tänkt på. Kanske kan rädda det genom att slänga ner några bitar senapssill i laxsoppan.
C.2. Inga tandpetare. Till Lövbiffarna behöver jag tandpetare för att hålla ihop köttet. Möjligt att det går med spagetti. Återstår att se.
C3. Inga gäster. Tilltänkta gäster lämnade återbud igår med giltigt förfall. Har gjort några desperata försöka att ringa runt men alla har giltiga förfall.

Påskmiddag någon? Ikväll kl 18. Helst att ni har några trevliga ungar 4-9 år.
...

Så fick jag Egoinas mamma på fall

Jag är väldigt, väldigt envis. Och så har jag läst alla Gulligs spionböcker. Alltså när jag bestämmer mig för något, ja då ska det bara levereras. Jag ger aldrig upp. Precis som Hamilton.

Några av er minns kanske när jag bestämde mig för att jag skulle få Egoinas mamma att länka till mig. Hon hade mycket kategoriskt bloggat om att om någon bönar och ber om en länkning hos henne, så kommer det under inga omständigheter bli någon länkning. Och då bestämde jag mig för att fixa en länkning. Läs mer här.

Det var dock ingen lätt uppgift jag tagit på mig. Egoinas mamma är principfast som vore hon ansvarig för Sovjetunionens femårsplan.

Jag bestämde mig att göra en Hamiltondegenerering. Hamilton fick i Fiendens fiende i uppdrag att åka till Moskva för att likvidera spionen Sandström. Problemet var att KGB punktmarkerade honom. Hamilton lyckades lura KGB genom att låtsat att han sakta men säkert tappade sin superform. Han joggade mer och mer långsamt för varje gång han var ute och sprang. Han festade varje kväll och blev mer och mer odisciplinerad på sitt jobb på svenska ambassaden. Till sist släppte KGB punktmarkeringen på honom. De trodde att han blivit ofarlig. En lallande ambassadidiot. Då slog han till med full kraft. Likviderade Sandström och åkte hem till Sverige med ännu ett uppdrag utfört.

Jag planerade likaså mitt uppdrag minutiöst. Jag har varje dag sedan day zero nästan omärkbart minskat kvaliteten på mina inlägg. Jag har också sakta men säkert dragit ner på frekvensen. Allt för att Egoinas mamma skulle sänka garden. Det har tagit tid. Men i förra veckan åkte jag helt enligt planerna för uppdraget till MI5 i London. Bara sekunder innan flyget taxade ut från Kastrup slog jag till. Egoinas mamma trodde så klart på denna tidpunkt att jag förvandlats till en lallande bloggamatör, helt ofarlig för henne. Pang sade det och så fick jag två länkningar.

Med succe i blicken kunde jag vända hem till Sverige igen. Uppdrag utfört. För Rikets säkerhet. För allas bästa. Tack alla ni som varit med och trott på min skicklighet. Jag hade aldrig för avsikt att svika er.

Bildtext: Spionspecialist Witsman lyckas med skickligt skådespel få alla inklusive Egoinas mamma tro att han är en degenererad bloggare och oduglig försäkringstjänsteman. Det är i princip omöjligt att räkna ut att bakom dessa halvcirklar, där finns en skicklig yrkesman.

Bildtext: Utan Witsmans skickliga assisten Lill-Vivan hade uppdraget aldrig lyckats. Här ses hon i full färd med att gå totalt under cover.
...

Att mäta byråkratiska processer

Jag blir förtvivlad varje gång VA-syd eller gasbolaget vill att jag ska läsa av mätare. Jag minns aldrig var jag ska göra det och det är så himla jobbigt att sen gå till en postlåda och lägga lappen. Mycket att komma ihåg.

Läs av mätarsatan själva för fan. Det är ni som vill ha pengar, och då får ni väl jobba lite för det...
...