2010-02-07

Under ytan på skrynkliga damer på badhuset Vanningen

Några noteringar till erfarenhetsbanken från dagens besök på simhallen.

1. Det går en tunn svart linje mellan fullständig glädje och total panik under ytan på badhuset Vanningen.

I bassängen på badhuset Vanningen finns en tunn svart linje på botten som markerar var det djupa börjar. Jag stod där mitt på den tunna svarta linjen med båda barnen i famnen. Barnen älskar att bada. Deras ansikten lyste upp av glädje och av förväntning på vad badupplevelsen mer skulle ge dem.

Så vred jag mig bara liksom åt vänster så att barnen befann sig i det djupa vattnet. Men fortfarande i min trygga famn. Jag såg då den mäktiga, fruktansvärda skräcken i deras blickar. Drunkningsrädsloblicken. Jag vred tillbaks kroppen så barnen befann sig på icke djupt vatten igen och mina älskade små ungar sken på en mikrosekund upp igen. Glädje! Förväntning.


Vridning vänster: Panik!


Vridning höger: Glädje!


Stod där och vred på mig och iakttog och förstod med ens att det är en nedärvd egenskap den där outgrundliga rädslan för att drunkna.


2. Äldre damer i baddräkt tycks inte vara särskilt kompetenta på att förstå ordvitsar.

En dam med en unge, troligen ett barnbarn, kom gående mot oss där vi stod. Hon var klädd i en gammal trasa till baddräkt helt i enlighet med vett och etikett hos gamla damer med barnbarn på badhus. Skrynklig var hon på gamla damers vis, men inte så att det stack ut och fångades i allas blickar. Bara vanligt damskrynklig. Som vi andra efter 40 minuter i bubbelpoolen. Eller som vi andra om 30 år. När hon kom närmare, av allt att döma för att fortsätta bort mot damomklädningsrummet sade hon till sitt barnbarn:


- Det var då märkligt. Jag är helt torr i huvudet.


Dom var precis i jämnhöjd med oss när jag utan anledning och utan eftertanke sade:


-Det är i alla fall bättre än att vara helt dum i huvudet.


Skrynkliga damen liksom stoppade i steget, tittade mig utan en min rakt in i ögonen, och startade sedan att gå igen. Jag kände mig med ens alldeles torr i munnen. Och dum i huvudet. Varför sade jag något så underligt? Barnbarnet vände sig om och tittade efter mig, och skrynkliga damen verkade sakta skaka på huvudet.


Stod där och vred på mig och iakttog och förstod med ens att min typ av humor ibland gör sig betydligt bättre inne i huvudet än ut ur munnen...

...

3 kommentarer:

  1. Vi hade en granne som körde ordvitsar så vi gick omvägar för att slippa höra dem. Han var torr. Därmed inte sagt att du är torr. Inte på något vis. Men det är ju ändå, som sagt, bättre att vara torr än att vara dum. ;)

    SvaraRadera
  2. Du är väl för söt :0)
    men jag håller med dig.
    Bättre att ha ett stort arsel än att vara ett.
    Men det kanske du inte ska säga till henne?

    SvaraRadera
  3. Hahaha! Guuuud vicken dum tant! Helt enkelt jättejättekorkad!
    Devis: Alltid. alltid skoja med främlingar i allehanda offentliga utrymmen om man kan, respektive kommer på något. Alltid. Det uppmärksammar det faktum att vi inte är ensamma här i världen - vi har varandra och verkar därmed positivt på den allmänna moralen.
    Bra jobbat herr Witsman!

    SvaraRadera