Hurra för bästisar!

Ovälkommen i chefens hus

Sena lördagsfester och tidiga söndagsdop. Ingen bra kombo. Det har verkligen varit en sväljdag idag.

Igår var det cykelfest där vi och 90 andra i byn cyklade runt till varandra och åt och drack. Jag kan vara så himla trevlig att folk blir förälskade i mig och skriver insändare om det hela. Men sen kan jag vara så skitjobbig att dom runt omkring mig börjar skära sig i handlederna. Satt bredvid en VD för ett mindre bolag och frågade ut honom i diverse ledarskapsfrågor. Jag märkte inte att jag blev jobbig, men efter en stund undrade han argt varför jag frågade ut honom; -Är du psykolog eller nåt?

Efteråt samlades alla 92 på en restaurang för dans och lite mer dricka. Jag såg på VD:n att han undvek mig. Jag kände mig som en dörrmatta...

Idag i herrens hus kom jag insusande med solglasögon och whiskeyodör. Gud vred sig 180 grader där uppe i sin himmel och jag kände mig som en dörrmatta...

Nu ska jag bara lägga Mini-Li sen ska jag själv gå och lägga mig...

Allas Al

När jag idag kl 0744 tittade mig i spegeln i hissen på väg ner till Arlanda express teminal slog det mig som ett karateslag. Jag liknar Al Bundy! På pricken. Det var så kusligt, jag kunde nästan höra hans röst.

Jag bestämde mig genast att ge upp alla försök att dölja detta fruktansvärda faktum och jag kommer inte gå i svaromål när ni nu börjar mobba mig.

Vi kan väl lika gärna här och nu bestämma att ni från och med nu kan kalla mig Al.

Och hör här som Al blir presenterad på Wikipedia. Det är ju också jag:

Al is a simple man,
who finds himself
constantly
downtrodden
by life

Nog om detta. Nu går jag och ser efter om Peggy har satt upp håret...

Familjen Witsman badar

Mini-Li får dock hålla sig på mattan...

Den sjätte barnsjukdomen

Den sjätte barnsjukdomen är en virissjukdom som i huvudsak drabbar barn mellan 0 och 2 år. Sjukdomen ger vita små utväxter på kinderna, i håret och runt halsen. I några extrema fall uppkommer utväxterna på hela kroppen. Sjukdomen har i regel ett milt förlopp, och kan i vissa fall behandlas med ett snabbt rystande av det drabbade barnet, vilket med fördel görs utomhus. Den sjätte barnsjukdomen kan härledas från Asien och har därför också fått namnet rislingen.

...

Lagom är bäst

Jag och ungarna hänger på leksaksavdelningen i källaren på åhlens. Frun är
och köper en väska. Mini-Li trivs när jag sätter ner henne på golvet. Jag
blundar och tänker att vi har alldeles lagom många barn. Och väskor.

Syskonkärlek a la banankontakt

Storasyskonen har på något sätt övertygat mini-Li (the baby formerly known
as Minstingen) att bananskal är smaskens.

Nu sitter jag och tar tiden på hur många minuter det tar innan hon fattar
att det är äckligt.

Fisiga minnen från Göteborg

Får hålla igen på spriten för det blir tidig morgon och biltur till Göteborg och Liseberg. Länge sedan jag var där. Talade med min mor som påminde mig om två resor i min ungdom:

1. En söndagsmorgon hade mamma, pappa, jag och min syster kört några mil norrut i Skåne för att plocka kantarellen. Vi hittade inte en enda. Jag och min syster blev ledsna. Plötsligt kom någon, troligen min spontana mamma, på att de kunde göra oss barn glada igen genom att åka till Liseberg. En hel dag tillbringade vi åkandes karuseller i höga gummistövlar.

2. Min syster hade träffat sin första pojkvän. På tvådagarstur till Göteborg fick han följa med familjen. Vi hade bokat ett litet motellrum utanför stan. Nyanlända i rummet satte jag, mor, min syster och den fåordiga pojkvännen oss i soffan, medan far och hans dåliga mage gick på toaletten. Några få sekunders tystnad i soffan avbröts av en ljudlig prutt från toaletten. Min syster skiftade snabbt färg till illröd och pojkvännen såg chockad ut. Mor utstötte något typ: -Amen pappa...

Några sekunders tystnad igen. Rummet nästan darrade av den spända situationen på dasset. Vi såg nog alla framför oss min fader där inne i ett desperat försök att sakta men säkert försöka smyga ut all luft.

Så hörde vi ett skratt och sedan ett fullständigt fyrverkeri av fisar och pruttar, långa, korta runda och rappa.

Min syster hämtade sig aldrig riktigt från denna händelse. Det är än i dag känsligt att ta upp. Behöver jag nämna att det blev ett kortvarigt förhållande...

Vad driver alkisar framåt?

Vi äter på lokala restaurangen Papa Joe. Det är sista veckan på sommarlovet
och mamma har lovat att det ska vara lite fest varje dag. Och dagens lilla
fest är att få äta ute, bara dom stora barnen och pappa.

Medan vi äter kör vi en kombinerad frågesport snedstreck allmänbildningsutbildning där jag ställer snabba frågor och barnen får räcka upp handen om dom kan svaret.

Pappa: bilar behöver ett så kallat drivmedel för att komma någonstans här i
världen. Kan ni nämna ett sådant drivmedel?

Ingen räcker upp handen

Pappa: det börjar på B.

Lill-Ville: bensin!

Pappa: bra!

Lill-Vivan: och jag som tänkte på brännvin

En låt som ligger till last

Lill-Vivan hade lite svårt att sova ikväll. Hon tjatade och tjatade att jag skulle komma upp så hon fick hålla mig i handen. Tills sist stod jag inte ut. Jag gick upp och lade mig bredvid henne i sängen. Hon vände och vred på sig men efter en stund blev hon lugn och jag trodde hon somnat. Ända tills hon började sjunga högt och ljudligt:

Om sanningen ska fram, vill du ligga med mig då?
Om sanningen ska fram, vill du ligga med mig då?

Svettpärla pga hjälmfri jogg

Ute och joggade med Lill-Vivan cyklandes bredvid. Rätt stor del av turen fick jag hjälpa henne framåt för det var bara "så jobbigt att cykla". Bra träning. Några hundra meter hemmifrån sade jag att nu får du minsann cykla själv. Hon protesterade och förklarade att det är mycket jobbigare att cykla än att springa för när man cyklar så går benen upp och ner och upp och ner och det gör dom inte när man joggar. Jag protesterade lite lamt och väl hemma igen bad jag Lill-Vivan känna hur svettig jag var i pannan och sen kände vi på hennes torra panna. -Det är hjälmen som gör att man inte blir svettig var hennes enkla förklaring...

Trollslända

Vi såg en film igår, hela familjen. Dragon Fly om en läkare som kontaktas av sin döda fru genom patienter med nära dödenupplevelser. Läkaren får av henne ett antal ledtrådar som för ut honom till en avlägsen by mitt ute i djungeln. Där leds han in i en hydda och får möta sin dotter, en bebis som byns invånare tagit hand om efter att frun dött.

En liten stund efter filmens slut slår jag ett öga på Lill-Ville som tårögt tittar mig in i ögonen och säger:

-Pappa, jag blev faktiskt väldigt ledsen av filmen!

Kan ni tänka er ett bättre tillfälle att lära sonen ordet empati...

...

Meddelande

Jag har en snorkråka på min vad. Ursprung okänt.
Slut på meddelandet

Tur och retur sur

Låt mig sammanfatta i så kallade bullit points:

* Åkte till Bauhaus drive in, slängde in 5 stora säckar plantejord (99 kr) och en ogräsrensare (147 kr)
* Skulle betala och upptäckte då att jag tagit Lill-Villes plånbok innehållande 87,50 samt 5 pokemonkort varav två var dubletter.
*Misslyckades övertyga den unge mannen på Bauhaus att jag skulle få 5 säckarna för 87,50 + ett Charmander pokemonkort (50 HP)
*Packade av 5 stora säckar plantejord samt en ogräsrensare och lämnade Bauhaus.
*På hemvägen tävlade jag med en motorcykel på väg mot Danmark tills någon plastdims under bilen lossnade och började skrapa mot marken.
*När jag hämtade plånboken delgavs jag nytt uppdrag genom överlämnade av inköpslista till Ica.
*Felfritt besök på Bauhaus
*Händelselös färd till Ica
*Inne på Ica insåg jag att inköpslistan samt mobiltelefonen är i bilen. Handlar på känsla (resultat 75%, vilket jag (men ej frun) är nöjd med).
*Äntligen hemma avemballerade jag ogräsrensaren och skar då ett djupt sår i höger långfinger.
*Fick [trädgårdsarbetes samt inoljning-av-möbler och trädäcks]-förbud pga infektionsrisken
*Fick en lime på foten

PS. Det sista var inte särskilt obehagligt, men jag tänker mig att det är intressant kuriosa för alla mina läsare att grannpojkens bus idag gick ut på att smyga på familjen Witsman och kasta diverse frukter på oss. Vi är inbjudna till grannarna idag och jag kanske då får någon logisk förklaring till detta beteende...

En sån semester till och vi är förlorade

Snart, snart är påsksemestern äntligen slut och jag kan vila upp mig på jobbet igen. Det har varit en riktig Pyrrhussemester.

Fem timmars flyg hemmifrån går jag runt mitt i natten i ett varmfuktigt hotell och försöker trösta en skrikande bebis som har spytt upp allt maginnehåll och nu längtar efter mammas bröst. Denna mamma ligger i sovrumen helt urlakad efter att kastat upp ett antal gånger. Hon har rätt bestämt sagt att hon under inga omständigheter kan amma just nu.

Jag ser på medan Lill-Ville halvspringer mot toaletten för att sälla sig till skaran magsjuka-mitt-i-natten-långt-långt-hemmifrån.

Jag har ingen att ringa till om jag också blir sjuk här i natt. Om minstingen blir så dålig att hon måste till sjukhus är det fem timmar flyg till ett sjukhus vi har förtroende för...

Så här var det på semestern. Och ovanstående exempel hamnar nätt och jämt på topp tre på Vedervärdiga semesterdaglistan 2011.

Viva la Norvège

Lill-Vivan: Pappa, pappa, får jag berätta en rolig historia?
William: Javisst älskling.
Lill-Vivan: Jo, alltså pappa, vet du varför , åh, eh alltså varför fransKmännen står och öppnar mjölkförpackningar i affären?
William: Lilla gumman. Är du säker på att dom är fransKmän, dom som står och öppnar dom där mjölkförpackningarna? Det kan ju till exempel ha varit tyskar...
Lill-Vivan: Nej, det är fransKmän. Men pappa vet du, vet du varför fransKmännen står och öppnar mjölkförpackningar i affären?
William: Kan det vara för att dom är så himla revolutionära?
Lill-Vivan: Nej det är för att det står öppna här på paketen.
William: ha, ha, det var kul. Tror du förresten att dom där fransKmännen kan läsa svenska då?
Lill-Vivan: Pappa vad du är tramsig.

Finns det rövhjälmar? Skicka vänligen i storlek xl

Jag känner mig lite som Japans kustlinje. Jag läste att jordbävningen och Tsunamin flyttat kustlinjen rätt mycket.

Jag hämtade Lill-Vivan hos kompisen. Hon cyklade. Jag roler-bladade. Eller inlinade. Eller åkte rullskridsko. Vet inte vad det heter nu för tiden. Det var väldans kul. Jag åkte bakom henne och höll på hennes axlar. Först tryckte jag till så att hon fick fart. Sen hängde jag så hon fick dra mig. Så höll vi på. Och skrattade. Jättekul till sista gången när jag tryckte på, för då tryckte Lill-Vivan samtidigt på bromsen på cykeln. Jag flög förbi ungen, lyckades medan jag i luften vände mig om på något sätt hålla henne kvar i ett fast grepp så att jag landade på röven, och Lill-Vivan landade mjukt på min mage.

Jag kände direkt att svanskotan hade flyttat sig flera millimeter. Jag låg kvar för att känna efter lite till. Då började Lill-Vivan smågråta. Det var nog mest för att hon tyckte det var läskigt att ligga där stilla på pappas mage mitt på gatan. Jag reste mig upp och vi tog oss utan vidare incidenter hemåt.

Det blir kudde på stolen ett tag framåt...

Mammakomplex

Jag kom på en alldeles utmärkt plan idag.

Lill-Villes och Lill-Vivans första ord var Mamma. Detta trots att jag dagligen försökte lära dom säga pappa. Totalt misslyckade indoktrineringsförsök gånger två.

Det krävs således en betydligt mer intelligent strategi på nummer tre. Och idag har jag effektuerat min snillrika plan. Jag har lovat Lill-Vivan och Lill-Ville 100 kronor var, dvs en förmögenhet om dom lyckas få minstingen säga ordet lampa som första ord. Så nu går dom runt och repeterar lampa, lampa hela tiden. dom har också döpt om mamma till Lampa. Mycket smart. Dubbel effekt.

Det hade så klart varit ännu bättre om ordet var pappa, men det blev för dyrt. Och det viktigaste är ju att första ordet inte blir mamma ännu en gång...

Bellman nakenfis

Lill-Vivan fem år vill också precis som sin bror berätta sådana här roliga Bellmanhistorier. Den hon berättade i bilen nyss gillade jag:

Det var tysken och fransken och Bellman som skulle se vem som vågade gå nakna utan byxor och kalsonger. Först gick tysken in. Efter två sekunder så tittade alla så mycket så att tysken skämdes och gick ut igen. Sen var det fransken. Alla tittade så mycket så efter fem sekunder sprang han ut igen. Till sist gick Bellman in. Alla tittade men Bellman brydde sig inte utan han bara gick och gick. Så kom han fram till en trappa. Där trillade han ner...

Plus och minus

Jag hörde på radion att man måste stödja Kenya idag och köpa blommor. Gick ner i affären utanför kontoret i centrala Köpenhamn på väg hem. Dom hade inte bestämt sig för att tjäna extra idag. Hittade nån gammal orkidé som stod och hängde i ett hörn och några tulipaner. Blommor är billigare i Danmark än i Sverige. Det är ju bra. Men ännu bättre om dom hade haft blommor som antyder att jag lagt ner någon tankemöda på dem. Fick ett litet, litet plus i böckerna genom att låta barnen ge en varsin blomma och kram till fru Witsman. Passade också på att köpa två dejliga bitar ost, vilket jag påstod ingick i mina hjärtliga gratulationer denna kärlekens dag. Det gav lite minus igen.

Ser en doku med en synsvag man som köper neongrön slips och hatar Stockholmare pga dålig tunnelbaneplanering. Vad är det som hänt med Televisionen.