En riktig hjälte!

Inte ofta jag berörs av det jag läser i Aftonbladet. Men när denna man börjar gråta får också jag en tår i ögat (klicka på bilden för att se). Han är så nära en sann hjälte man kan komma. Han räddade mot alla odds och med stor risk för eget liv den lille pojken från en säker död.

...

Tolv skäl att rösta på mig

Nu har jag läst en del illavarslande kommentarer hos Abbes pappa och Fredrik som mer än antyder att det märkigt nog finns folk som inte kommer rösta på mig i den pågående succefulla world famous pappabloggtävlingen hos Penny.

Jag vill därför ge några skäl till varför ni bör rösta på mig:

1. Jag är väldigt kul
2. har världens bästaste barn
3. hittat min inre pappa och delar gärna med mig av min erfarenhet till er
4. knappen till mina känslor är påslagen
5. som ni vet älskar jag att vinna
6. stänger ni ute mig nu stänger ni ute kärleken
7. av princip vägrar jag förlora
8. er som väljer mig kommer jag alltid minnas
9. från hela mitt hjärta ber jag om er kärlek + en röst
10. min känsla säger mig att ni gillar mig bäst
11. blogg! Min blogg! Er röst!

Jag har också kollat med Penny, och fått veta att det går alldeles utmärkt att ändra sin röst, särskilt om det är i favör till mig.

PS. Det tolfte och viktigaste skälet får ni om ni bildar en mening av förstaorden i 1-11. Det tolfte skälet gäller för närvarande framför allt Ting och Sus och Abbes pappa ;-)

Här är alla tävlande:
Nr1: Förortsfarsan.Nr2: Zkogen.Nr3: Så där lagom kul.Nr4: Utlandspappan.Nr5: Fredrik Hallgren.Nr6: Heja Abbe

...

Ploblem med kuligt Tilovi

Familjen Wistman har, som de flesta andra barnfamiljer ett stort behov av att dokumentera det som händer och sker. Vi har således systemkamera, videokamera, mobilkameror och diverse annan inspelningsutrustning.

Familjen Wistman anser också, precis som de flesta andra barnfamiljer, att det är värt lite lidande för att få till en bra dokumentation.

Således satt vi nu i bilen på väg till Köpenhamn med en ledsen dotter i baksätet. Orsaken var att vi tidigare sagt att vi skulle till Tivoli, men pga regnet nu ombestämt resmålet till Experimentarium i Hellerup. Vår dotter är i en ålder då hon har lite ploblem med splåket och fick inte till det helt när hon skulle säga Tivoli. Så nu satt vi alltså här, med en eskalerande gråtande dotter, och en fru med mobilkameran riktad mot den olyckliga dottern:

Vivecka: Var var det du sade du vill Lill-Vivan?

Lill-Vivan: Jag vill till Tilovi!

Vivecka: Vill du inte till Experimentarium istället?

Lill-Vivan: Nej, mamma. Jag vill till Tilovi!

William: Sade du att du vill till Vitoli?

Lill-Vivan: Sluta pappa. Jag sade Tilovi!

Vivecka: Varför vill du inte till Experimentarium istället?

Lill-Vivan: Men mamma, Tilovi är mycket kulare...

Nej, detta håller ju inte måttet som highscorepostning på You-Tube, men om vi fortsätter hålla kameror redo kommer det till sist en scen som kan göra oss berömda...

...

Att sätta på i preventivt syfte

P-Skiva; Är det en cd med osedvanligt osexig musik?

...

Nio år

Imorgon firar vi nioårig bröllopsdag. Det kommer bli mysigt. Men nu ikväll är jag tvungen att dricka en grogg för att döva smärtan av att så många år passerat på så kort tid.

Nio år. Två världskrig hade hunnit skjutas in inom vårt äktenskap. Man hade kunnat sätta trädplantor, låta dom växa och fälla dom till virke på den tiden. Man kunde få en normalbegåvad person genom grundskolan. Man hade kunnat expandera en korvmoj till ett multinationellt företag. Ja ni fattar.

Nu står vi här med med några rätt tuffa småbarnsår bakom oss, en tid där vi inte riktigt orkade odla vår kärlek. Där vardagens barnfokus fick oss att glömma bort att bry oss om varandra.

Men nu har barnen blivit mer och mer självständiga och vi har båda medvetet arbetat på att se varandra i vardagen. Bry oss om varandra. Bekräfta varandra.

Nu har vi det riktigt bra tillsammans igen, och ibland känner jag mig till och med lite fnittrigt nykär. När hon skrattar åt mig på sitt spontana, hjärtliga sätt. Som om hon tycker jag är den roligaste i hela världen.

Jag längtar efter henne nu. Hon är i Köpenhamn, på möhippa. Jag vill att hon är här nu. Håller om mig...

Fy fan vad jag älskar den tjejen...

...

Rösta på en pappa far fan!

Dags att avslöja lite mer personligt om William Wistman!

Jag är faktiskt inte bara norra hemisfärens våtaste svärmorsdröm. Nej, jag är också en underbart mjuk fader till två små barn. Så det kan ju inte överraska någon att jag nu är nominerad i The Pappabloggstävling of the year på Pennys blogg.

Ok, jag nominerade mig själv men vet med säkerhet att flera av er läsare stod i startgroparna för att nominera mig så jag besparade helt enkelt er det besväret.

Jag vill nu uppmana alla att gå in och rösta, men vem ni röstar på ska jag inte blanda mig i. Jag hade själv tänkt rösta på Fredrik som jag ju gillar så mycket så att fru Wistman tvingats sätta upp gränser för hur många gånger om dagen jag får nämna hans namn.

Men nu har jag till min förtvivlan upptäckt att han är en tjuv och bedragare och att han till och med skryter om det på sin blogg.

Vad är det för en pappa? Kolla själva. Där sitter han med bedrag i munnen och spjuveraktiga ögon och skriver i klartext att den blåa schalen är stulen.

Nej, jag får nog via ombud rösta på mig själv ändå. Men som sagt. Jag vill inte påverka er i någon riktning. Ni röstar helt efter eget omdöme...

Picture steel from original from 2006

Bottenpriser

Här ett exempel på den hårda konkurrensen på Malmös gågata.

Ser ni skylten i bakgrunden?

Där säljer dom en topp för 179 kronor.

Här i förgrunden toppar dom det erbjudandet med 99 kronor

...

Han kanske e min son...

Fru Vivecka sade idag att hon tycker grannens unge liknar mig väldigt mycket. Jag har ingen aning om varför hon sade så, men jag tror hon menade det som en komplimang, för det är en rar pojk.

...

Inget särskilt mitt i maten

Vid middagsbordet hos succebloggpappan William Wistman:

William: Nu när jag är med i en pappabloggtävling borde jag kanske skriva något intelligent om mina barn.

Lill-Ville: Du kan skriva att storebror gillar Avatar.

William: Ja det var en bra ide. Inget annat?

Lill-Ville: Nix.

Lill-Vivan: Jag vill sitta bredvid mamma!

William: Vill du att jag ska skriva det?

Lill-Vivan: Sluta pappa!

William: Ni hjälper mig inte direkt att vinna denna tävling

Vivecka: Du kan ju skriva om att din fru har tre barn.

...

Drick, din idiot!

...plötsligt blev jag lite osäker på om mina medarbetare verkligen bara ville hjälpa mig välja dryck, eller om dom försökte säga någonting till mig mellan raderna...

...

Till Lill-Ville och Lill-Vivan 2018 (ett bakdelsbrev)

Hej mina båda trotsiga tonåringar

Gud vad jag hoppas att ni har färre finnar än jag hade när jag var 15. Mina samlade sig speciellt i ansiktet och på rumpan. Ibland när man satt sig ner frågade mina föräldrar; -Vad var det som ploppade? -Oh nej, det var säkert en gulmogen finne som sprack, då får man tvätta kalsonger igen. Ja ni fattar hur illa det var. Jag ska inte vara en lika krävande och finnavert förälder som mina var. Och mina tjejhistorier gillade dom inte. Och många tjejhistorier blev det. Den där på konfalägret ångrar jag lite, men hon mörkade ju att hon var prästens dotter. Mitt råd är att låta bli prästabarn. Och att aldrig gå upp naken i predikstolen. Jag skulle kunna forsätta skriva mer till er men blir lite rörd så jag avslutar här med att säga att ni ska veta att jag och Vivecka alltid kommer finnas till hands för att trycka dom där finnarna till er så länge ni inte lyckas hitta nån ateistisk partner som tar över efter oss trötta föräldrar.

Pappa

(Förklaring: Jo det är ju så att jag och Fredrik kanske kommer att tävla mot varandra i en rätt viktig pappabloggstävling ((vet inte om vi är med ännu)). Och så går Fredrik och fuskar genom att skriva århundradets finaste tårdrypande brev till sin son på hans framtida femtonårsdag. Mitt enda taktiskt möjliga vapen är nu att försöka förlöjliga hans inlägg så alla tycker jag är en coolare pappa. Meddelande till Fredrik: Allt är väl tillåtet i kärlek och bloggtävlingar?)
...

Må vägen leda oss genom livet

På väg hem från svärföräldrarna börjar vi närma oss hemorten när sexårige Lill-Ville tar till orda.

Lill-Ville: Pappa, jag känner igen mig

William: Du är ju jätteduktig min pojk! Du känner igen dig och hittar vägen.

Lill-Ville: Jag veet, pappa.

William: Varifrån har du fått det tro? Från mamma eller pappa?

Lill-Ville: Men pappa, det har jag ju fått från vägen.

...

Grön suger?

...

Ett system för att lura oss män?

Som hon tjatade om bolaget hit och bolaget dit, fru Vivecka Wistman. Att jag borde följa med till bolaget för att hon skulle visa något på bolaget som jag säker skulle vilja köpa och på bolaget hade dom fått in så mycket nytt och personalen på bolaget dom var så trevliga och om man ville kunde den trevliga personalen på bolaget köra hem varorna till en.

Jag fattade ingenting. Varför började min älskade fru plötsligt intressera sig för sprit. Skulle jag vara orolig eller var det bara en fas hon skulle igenom. Jag bestämde mig för att jag var tvungen att hänga med och kontrollera.

Jag blev både lättad i sinnet och i plånboken...

...

Pelotte dig...

...