Förspel

Ikväll känner jag för att ta fram den billiga wiskeyn och sätta mig och fylleskriva ett så där märkligt osammanhängande inlägg. Jag har läst igenom några gamla sådana och jag underhålls faktiskt av det jag själv skrivit. Det är lite som att jag har delat med mig av en del av det osorterade innehållet i min hjärna. Ganska givmilt. Eller wiskey för resten. Whiskey heter det väl. Eller är det på ena språket det heter det ena och det andra på det andra. Men heter det inte burbon eller något sådant på det andra också.

Prinsessan gick ut lite väl tidigt för att meddela att hon har ett embryo till en ny tronarvinge. Lite som att hon bokade in till presskonferens under själva tillverkningen. Kanske bra så, det hade väl varit jobbigt för henne med alla skriverier när hon ulkar och mår dåligt över nåt rött band som ska klippas upp i någon ny satning i nån glesbygd.

Haha, nu visar Lill-Vivan sig själv på TV. Precis bakom The Moniker på barnprogrammet sommarlov. Det spelas in i närheten och dottern var där i morse. Visste ni för resten vad Moniker betyder. Jag hade ingen aning så jag slog upp det och blev väldigt förvånad. Nu har jag glömt det igen. Var det smeknamn? Det låter ju inte alls som att det betyder det. Lite som ordet banjo. Det låter ju inte alls som en liten gitarr. Det låter som om det är något snuskigt. Tycker jag. Få se om jag återkommer med lite stärkande innanför skjortan...

Vi beställde hem Indiskt här till kvällen

Tillbaks från två dagar i Stockholm. Träffade en av mina äldsta vänner. Inte så att han är extremt gammal. Inte så jag menar. Utan att han är en av dem jag känt längst. Fast inte lika länge som mina föräldrar och syrran men förutom dom, och dom är ju inte heller riktigt mina vänner. Men inte heller ovänner vill jag tillägga. Lill-flickan har svårt att somna hon skriker och skriker. Frun serverar tutte och serverar tutte. Jag liksom sitter mest och väntar på att frun blir trött på att servera tutte. Då får jag gå runt en stund. Men nån tutte blir det inte från mig. Lill-Ville har en kompis på besök för övernattning. Ska snart upp och skälla på dom för att dom inte somnar. Jämrans ungar ska jag säga. Sov nu med er. Det finns tre viktiga saker man ska tänka på när man ska sova. 1. slappna av. 2. Blunda och 3. Tänk på något du tycker om. Dock när man blir lite äldre får man inte tänka på något man tycker väldigt, väldigt mycket om. Då blir det ännu svårare att somna. Men Lill-Ville och hans kompis är så unga att dom har inga problem med det. Dansk är han. Kompisen. Lill-Ville berättade nyss att en av pappas kompisar är polis och är på tv just nu (tv4+). Kompisen berättade då att hans mors onkel slagits mot Hitler. Det slog nog polishistorien verkar det som. Vad onkel är kan jag inte reda ut just nu. Ska fråga ungen imorgon.

Skriv utan hjärna

Ibland tycker jag bara man ska sätta sig ner och skriva. Låta meningarna formuleras efter hand, slappna av och inte låta den strukturerade delen av hjärnan bestämma var man ska hamna. Ni som läst ett tag vet att jag ibland kommer med sådana inlägg (se kategori William fylledillar).

Testa det! Sätt er bara ner och börja skriva utan att över huvud tagen ha någon plan var ni ska hamna.

Men förresten. Det här är säkert en helt vanlig övning i grundkursen i skriveri.

För mig är det i alla fall väldigt god självterapi. Speciellt den delen när jag efteråt läser igenom det och funderar varför jag skrivit det jag skrivit.

Nu ska jag in i ett excelark och låta siffrorna spontant hamna i olika celler.

Man kan också bara stanna fortsätta försöka

Jag har redan dragit mig tillbaka en gång idag. Men slumrade bara in lite grand. Sen klarvaken. Nu är jag uppe med en julskinkesmörgås. Skånsk Senap så klart. Så där stark så att var katt springer runt huset bara dom får syn på den. Jag bör väl gå och lägga mig igen. Ska tänka efter om jag har något mer att förmedla medan jag äter skinkmacka.

En jag kände som gillade räkmackor, han dog. Misslyckad transplantation.

En annan jag kände gillade västerbottenostmackor, han dog också. Han liksom gav upp och lät sjukdomen ta honom.

Och jag, jag gillar julskinkesmörgåsar. Men mig får ni räkna med i rätt många år till. Jag tror inte det är mackorna det hänger på.

Julaftonsnatt

Jo, men det gick ju bra. Att hålla i julen. Jag fick ett stekjärn. Och manschettknappar med barnens namn på. Det första var det enda jag önskade mig. Det andra blev jag riktigt glad för. Saken jag köpte till fru Witsman föll i god jord, vilket är en världssensation. Men det var fel färg, så som vanligt måste jag in och byta.

Barnens fyrtio klappar ligger utspridda på ovanvåningen. Dom var så glada idag att jag nästan glömde att jag inte gillar julen. Trevliga gäster och jag åt godis för första gången sen nyår. Nu ska jag lägga mig och lyssna igenom min nya barnvisa som handlar om några djur som simmar runt, runt i en sjö. Den är himla bra.

Jag är på det där humöret just nu, ni vet det där humöret där jag brukade skriva om hur synd det är om mig. Men det är det ju inte. Bara några felkopplade kontakter i min hjärna som spökar. Får väl öppna upp och koppla om. Nu ska jag koppla av...

Några strötankar a lá Witsman

Nej, jag fattar heller inte vad Twitter är. Men mig bör man kanske inte använda som en representativ källa för att förstå utveckling av nya sätt att kommunicera. Jag var ju länge skeptisk till hela internetgrejen. Och memo tyckte jag var lite onödigt. Memo var en föregångare till mail. Tror det var Volvo som byggde det som ett sätt att kommunicera internt. Vad ska vi med det till. Det är väl fan bara att lyfta luren.

Hur gammal är du William? Jo, när jag började i försäkringsbranschen fanns det nästan inga persondatorer. Jag och elva andra kollegor delade på två datorer. En sen kväll när jag jobbade över hittade jag en hemsida med pornografiskt innehåll. Då började jag förstå lite storheten med nätet. För nakna tjejer har jag alltid förstått mig på. Men det finns ju inga lättklädda kvinnor på Twitter vad jag vet. Bara ord. Få ord. Som dom där japanska dikterna som jag aldrig brukar fatta. Och dom där lekarna med att beskriva en bok på några få meningar. Vad är meningen med det?

När man är fyrtio år har man möjligheten att bygga upp i varje fall två karriärer till. Jag har bestämt mig för att mina två karriärer är 1. Programledare för intervjuprogram på TV, typ Skavlan, fast bättre förståss. 2. Hotellinnehavare. Ett litet hotell, gärna på en mindre skidort. Familjeföretag med mycket Glüwein i kranarna. Vilka två karriärer har ni på er lista?

Vi var och åt hos Goliat med familj i onsdags. Hans fru berättade att dom ska åka till Barcelona med Goliats företag. Topp 100 cheferna har blivit bjudna dit med respektive. Fru Witsman tyckte att mitt företag gott kunde göra detsamma. Jag sade att jag minsann också är bland topp 100 cheferna på mitt företag. Same same. But different. På mitt företag är vi en 3.000 medarbetare. Goliat är uppskattningsvis topp 40 i ett företag med 120.000 medarbetare. Och det värsta av allt är att han har hunnit med sina tre karriärer. Han har varit kock och militär och nu toppchef i ett av nordens största företag. Som jag bladdrar på om den där Goliat. Nästan som om man var lite kär i honom. Så är det inte. Men han är en väldigt speciell person, och jag faschineras av speciella personer. Sådana som jag ska träffa imorgon kväll...
...

Spy fucking galla

Jag vill egentligen bara sova.

För jag blir så trött på alla ledarskapsutbildningar och personlig-utvecklings-metoder där man matar oss med att berätta att om man bara vill så kan man nå hur jävla långt som helst.

Nej, nej, nej säger jag.

Förutom att det krävs tur för att hamna på toppen så är det en sak som alla motivationsrelaterade modellnissar glömmer.

För att lyckas måste man ha talang!

Och det är ju det jag saknar. Radda ni upp varenda jävla område ni kan tänka er. nix-nix-noway jag har inte talang på ett enda område.

Jag arbetar hårt. Jag är lojal. Jag ger mig inte förrän jag har levererat. Men talang is not my middle fucking name. no way.

Och därför kommer jag inte nå till någon topp i någonting av det jag sysslar med.

Låt oss ta bloggning som ett ödmjukt exempel. Jag är så tacksam att ni som läser läser. Men let us face it. Jag suger på detta.

Låt oss ta äkta man som ett exempel. Nej inte är jag topp tio av sveriges äkta makar direkt. Och som pappa är jag fan inte mycket att hänga i granen.

Nej jag tror jag går och lägger mig istället för att ödsla er tid med skit. Gå och läs Schulman eller nåt. Han har haft tur.

...

Bland byfånar och snuskgubbar

Varför, varför, varför får inte jag intervjua kändisar i SVT?

Har jag förresten berättat att en tjej som gör casting för Halvåtta hos mig (matlagningsprogram där fyra amatörkockar turas om att bjuda varandra på mat i hemmet) kontaktat mig. Bakgrunden till det är att jag har ett rätt stort nätverk av svenskar som bor eller arbetar i Danmark. Hon ringde därför till mig och ville ha hjälp att hitta matlagningsintresserade svenskar som bor i Köpenhamn. Jag försökte då sälja mig själv, men hon visste att jag bor på fel sida sundet. Jag erbjöd henne att hyra en lägenhet i Köpenhamn, eller skaffa en älskarinna i dronningen by och laga maten där, men hon ville ändå inte. Hon skrev i alla fall upp mig på en lista över möjliga kandidater till programmet Byfånar i Malmö.

I övrigt har jag jobbat enormt mycket den sista tiden. Äckligt mycket. Groteskt mycket. Och ska göra det i alla fall ända fram till januari. Visste ni att sexlusten på grund av stress kraftigt kan minska även hos gamla snuskgubbar som myself? Just nu tänker jag inte på sex mer än typ två gånger i timmen. Helt sjukt lite.

Sitter här, snörvlar, skriver, dricker whiskey och äter upp ungarnas godispåsar. Och hej, hej, hej. Innan ni klagar, tänk på hur bra det är för deras tänder.

...

Jag har hicka. Ni vet en sån hicka som kan väcka döda ur sin grav och få ateister att bli kristna för att de tror hicken är djävulen explosioner i en den vakna världen.

Jag går nog och lägger mig på soffan ikväll. Undrar om där ligger en ung och vacker blondin som min fru valt att lägga där som samhällstjänst. Jag tror inte det, men man vet ju aldrig. Jag hör inget ljud så troligen är det inte så.


...

Min dotters lilla fot betyder allt

Fredrik spelar fars med Kurtan. Jag sitter här och surar. Fru Wistman har somnat i soffan framför TV:n, lådan som just nu sänder V65. Spännande. En häst nr 8 som ligger i dödens kanske vinner till 13,0 medan hästen i vinnarhålet galopperar när han avancerar utvändigt.

Lilla, lilla Lill-Vivan har varit hemma sjuk idag och sovit en lång stund på eftermiddagen. Så hon ligger med öppna ögon och ser på hästtävlingen.

Förmiddagen igår tillbringade jag på Kastrup. Har jag sagt att jag har en plastsyster i Australien? Hennes man har varit på affärsresa i Oslo och mellanlandade på Kastrup några timmar. Så jag, fru Wistman, min far och hans fru (mor till min plastsyster) och min plastbror hängde med honom medan han väntade på flighten till Bangkok. Ja. Så var det.

Men visst handlar det om att jag hade önskat att jag hade någon slags talang. Musik, teater, vafan som helst som gjorde att jag var medelpunkten och alla ni andra min publik. Det är därför jag är sur. Sen kommer nog Fredrik hem från teatern och tycker jag ska vara nöjd för jag har allt man kan önska sig. Jag vet, kompis. Jag vet....

...Har varit ute och hållt om Lill-Vivan tills hon somnade. Höll om hennes lilla fot. Kramade den, smekte den. Tills hon sade -Sluta pappa! Sen fortsatte jag att bara hålla om henne. Och nu sover hon tryggt mot sin mammas bröst.

Hann se lite Skavlan. Han var med, Kjell Berqvist, för att han spelar huvudroll i en ny film. En film där Johannes Brost är med, Johannes som ju spelar fars med Fredrik. Coolt. Men det hade varit ännu coolare om det var jag som hade talang och kunde spela musik och teater.

Det var säkert min mamma som bad till Gud; "Låt min son få talang på räkneark och budgetar och fucking affärsplanering och strategier och organisation och annat sånt viktigt för samhällets överlevnad".

Min bön hörde han inte, om att få träffa spännande människor och diskutera filosofiska frågor och spela in filmer där jag sjunger Hawaii-sånger med tusen vackra kvinnor som dansar hula hula och där jag jagar farliga bovar och röker cigarrer stora som boaormar och gyttjebrottas med världens mest muskulösa blondin och gräver ner stridsyxor med indianer och klättrar i berg efter berg och har efterfest med kändiseliten och alla vill veta vilket mitt nästa projekt är och jag svarar att nu ska jag satsa på familjen för min lilla dotter och hennes lilla fot behöver mig.

Mmmm. Min lilla dotters små fötter. Dom gör mig glad igen.

...

Fredags-snack

Jo, så klart var fiskpinnarna bara förrätt. När ungarna var i säng körde vi på med huvudmålet i form av en tallrik kallskuret. Jag är rätt duktig på sånt. Jag är ingen matdiva. Men jag gillar mat. Gillar bra råvaror. Och gott vin. Sur vin gillar jag inte.

Men sur har jag känt mig några veckor nu. Vette fan vad jag ska göra för att komma ur det. Ni vet så där som ett barn kan vara om man går och slår av tv:n mitt i ett barnprogram och säger att dom gott kan gå och leka en stund istället. Så sur som barnen kan bli då, så har jag känt mig. Orättvist behandlad. Dumma mamma och dumma pappa. Men desserten var god. Och vinet var gott.

Återkommer

...

Fem äpplen om dagen håller rent i rören

Jag läste att Björn Ranelid, som ju bor på Österlen, sätter i sig minst fem äpplen om dagen. Nu sitter jag här med ett härligt grönt äpple och en wiskey av lägre kvalitet. Jag tror faktiskt det är mitt femte äpple för dagen. Och min sista wiskey.

Kommer jag att skriva lika målande som Björn nu ? Eller blir jag bara till en självupptagen underlig nobody? Helt klart att mina äpplen har den senare effekten

Och vet ni vad. Jag börjar känna en viss tomhet här i bröstet. En tomhet som jag känner igen från förr.

Såg ni den där filmen där han i en officer och en gentleman började dansa "Ballroom dancing" och blev uppslukad av det och blev en bättre människa. Han sade sen till sin fru att han inte vågat berätta det för henne för att han var rädd att berätta att han inte var 100% lycklig när han egentligen borde vara det för han hade allt det man kunde önska sig och hur kunde man då tillåta sig att vara olycklig. Att dansa gjorde honom lycklig.

Om tid är en cirkel så åker jag lyckligt runt runt i denna, men på ett ställe i den där cirkeln finns där något vasst som sticker till och gör mig varse att jag inte är där jag borde vara för att få ut maximal lycka.

Jag älskar min familj och lever ett alldeles utmärkt liv tillsammans med dom, men jag saknar min ballroom dancing, min passion här i livet, det som får mig att blomma ut och bli en fulländad människa.

Jag är säker på att många av er har det precis på samma sätt. Fan, om man ska hitta en allt igenom lycklig människa får man skriva en annons i nån av dom största tidningarna. Och det gör inte jag för det kostar ju hur mycket som helst. Och att hitta en allt igenom lycklig människa här bland er bloggare, det blir nog en omöjlig uppgift. Definitionen på bloggare är ju "person som saknar någon del för att vara hel".

Så nu går jag och Björn Ranelid i säng. Här på Österlen. 2009. Med bara några månader kvar innan 00-talet är ett minne blott.

...

Övertäckning motverkar brandfara

Som otillfredsställd småbarnsförälder händer det att jag sitter där i bilen på vägen hem och fantiserar till det om nån ung bisexuell brotterska och hennes bästa väninna, sjuksyster Emma, som båda har frågat och fått lov av fru Wistman att visa mig hur det går till när man är tre i sängen. Fru Wistman hade gärna fått vara med för min skull, men vem skulle då passa barnen.

Just det. Så där kan det då föregå inne i mitt huvud där i bilen på vägen hem. För er som varit med ett tag vet ju att jag bara kan fantisera i dialogform och inte i bilder, vilket så klart gör det hela lite mindre spännande, men å andra sidan behövs det inte så jävla mycket för att jag ska gå igång.

Ja, så där i bilen sitter jag då och upptäcker att jag måste tanka bilen. Kör elegant in på den lokala Statoilmacken, och kliver ur bilen med rätt mycket eld i byxan. Klart man blir rädd när man då läser skylten "förbud mot tomgångskörning, tobaksrökning och öppen eld".

Sen kommer jag fram till att det bara är farligt med öppen eld. Det jag har i byxan är en sedan länge inlåst låga, så det är fan inte någon större fara för antändning.

Aj. Det där sista lät nog lite väl bittert. Får nog sudda imorrn. Hoppas inte fru Wistman läser, och inte heller Emma och brotterskan.

...

Ledsen utan anledning

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är inte så lätt att känna sig ledsen när man har allt det jag har. Kanske är det starkspriten som gör det. Man ska hålla sig till vin, och när dom frågar om man vill ha whiskey eller konjak då säger man bara vatten. Note to self.

Jag gick hem med Lill-Vivan sovande i vagnen vi fick låna. Då tänkte jag på hur mycket jag älskar denna lilla sovande varelse i orange jacka. Hon fyller fem till våren och jag fyller fyrtio. Skål på det. Om jag ändå kunde dela med mig till er av hennes väsen, av hennes närvaro, av hennes humor av hennes värme.

Lill-Ville och Vivecka cyklade i förväg. Vet inte varför men jag byggde upp en rädsla att dom inte skulle vara hemma när vi kom hem. Att något hänt dom på vägen. Skicka mig till helvete! Bara ni låter min familj vara! Men så klart var dom hemma när vi anlände. Lill-Ville satt i sin säng och läste en bok när jag kom upp bärandes på en sovtung flicka.

Jag berättade lite om er för fotbollsdomaren. Han blev nyfiken och ville veta bloggadressen, men jag gav inte ut den till honom. Jag ska hålla alla människor från verkliga verkligheten borta från denna blogg, så jag slipper tänka på vad jag skriver.

Jag vet inte vad det är som gör det. Att jag är ledsen. Kanske är det pga ensamma pappan. Eller några av våra nära vänner med två barn som också ska bryta upp. Det kan ha att göra med mitt samtal med Ninjabergsbestigaren.Han träffade med huvudet rak på en rätt infekterad spik.

Eller är jag bara full. Kanske hjälper det att bara gå och sova. Det lär i alla fall hjäpa på hickan...

Första bloggfrustrationen, i år

AAAAAAAAAAAAAHhhhhhhhhhhhhhhhhhhh vad ni är tråkiga! Jag är fan den ende som läser min blogg. Jag fattar inte alls hur ni tänker. Detta är min favoritblogg alla kategorier. Den är välskriven, rolig, författad av ett geni, med stora muskler och finansiell styrka och ni bara uteblir. Och utan att så mycket som att förklara varför ni avstår.

Och jag som har ett litet frö till en ide om ett bloggprojekt med musik och sång och You-tube och Lisa Ekdal och vokaler och skånsk dialekt och barnvisor och ansikten, ansikten, massor av ansikten. Men det blir väl inte någonting av det då kanske. Nix inte prata mer om det för då skrämmer jag iväg stackars Anna. Hon är lite känslig för män med blåa gitarrer om man säger.

Massor av husköp har det varit i alla fall. Fredriks och Kattis motståndare har köpt hus. Och jag minns plötsligt en jättedålig fotobloggvits som handlar om hus. Hade jag bara hittat telefonen skulle jag skickat in bilden till redaktionen. Men nu vet jag inte riktigt var jag jag sitter i förhållande till där den ligger.

Jag minns när jag var kanske 20 år, då hade jag ett rutat block där jag med blyertpenna skrev ner skurar av förlupna tankar, som nu, men då var det mycket mycket kärlek och brist på kärlek som tema. Jag var nästan helt säker på att jag skulle förbli oälskad resten av livet då. Jag har så svårt att förstå hur jag kunde vara så osäker på mig själv. Jag var en riktigt stilig pojke, hade glimten i ögat och jag tvättade mig nästan varje dag. Ändå hade jag så himla svårt att närma mig flickor. Jag var nog alldeles för rädd för misslyckande. Bättre hålla sig undan och aldrig testa än att bli nobbad. Dum strategi.

På tal om strategier ska vi hem till fruns jobbarkompis imorgon. En tjej. Lill-Ville frågade om dom hade några barn, men Vivecka sade att det har dom inte. Då frågade Lill-Vivan om hon hade någon man, och då berättade Vivecka att hon har en fru. Då sade Lill-Ville att då stannar han hemma. Jag är lite osäker, men jag tror det var bristen på barn han vände sig emot. Fast det är ju diskriminerande vad det än var. Och i dagens samhälle är det nog minst lika jobbigt med omvärldens reaktioner om man är barnlös som om man är homosexuell. Jag känner mig i alla fall stolt på något sätt att vi för första gången är hembjudna till ett lesbiskt par. Just nu är jag banne mig så fördomsfri att jag lätt skulle kunna tänka mig att bli lesbisk själv.

Ja, dags för bingen. Om jag hittar rätt knapp blir det publicering. Annars hamnar det i högen med alla andra ickepublicerade bubbelbabbel. Sov gott...

Revolutionerande uppfinning mot global uppvärmning

Morgonmoderatorn har slagit till och abrubt tagit bort detta inlägg. Bilden behålls som bevismaterial.

Nio år

Imorgon firar vi nioårig bröllopsdag. Det kommer bli mysigt. Men nu ikväll är jag tvungen att dricka en grogg för att döva smärtan av att så många år passerat på så kort tid.

Nio år. Två världskrig hade hunnit skjutas in inom vårt äktenskap. Man hade kunnat sätta trädplantor, låta dom växa och fälla dom till virke på den tiden. Man kunde få en normalbegåvad person genom grundskolan. Man hade kunnat expandera en korvmoj till ett multinationellt företag. Ja ni fattar.

Nu står vi här med med några rätt tuffa småbarnsår bakom oss, en tid där vi inte riktigt orkade odla vår kärlek. Där vardagens barnfokus fick oss att glömma bort att bry oss om varandra.

Men nu har barnen blivit mer och mer självständiga och vi har båda medvetet arbetat på att se varandra i vardagen. Bry oss om varandra. Bekräfta varandra.

Nu har vi det riktigt bra tillsammans igen, och ibland känner jag mig till och med lite fnittrigt nykär. När hon skrattar åt mig på sitt spontana, hjärtliga sätt. Som om hon tycker jag är den roligaste i hela världen.

Jag längtar efter henne nu. Hon är i Köpenhamn, på möhippa. Jag vill att hon är här nu. Håller om mig...

Fy fan vad jag älskar den tjejen...

...

Wistman betalar räkningar på fyllan

Jag vet att det finns många hundra tusen läsare där ute som kräver av mig att jag igen ska leverera ett superintelligent nattligt lördagsinlägg, men idag sitter jag mest och väntar på inspiration till att betala räkningarna.

För att komma i rätta stämningen dricker jag någon slags bosnisk starksprit som grannen tog med på vår succefulla bjudning härom sistens. Det var då när vårt andra grannpar i femtioårsåldern lite stolt beskrev att mannen ju var intresserad av fotografering och ofta hade med kameran på stranden. End om that discussion. Jodå, spriten är stark och smakar faktiskt lite av krut om jag får tillåta mig att vara dödgrävarsarkastisk.

Nu ska vi se. Go'bokens Förskolas förlag. W-boken 47,60 samt B-boken 47,60 plus porto och expeditionsavgift 26 kronor. 121,20. Okänt av vilken orsak vi började, och barnen gillar inte riktigt böckerna, och jag mailade dom faktiskt någonstans i mitten och sade upp abonnemanget men sen ringde en av deras skickliga outboundsäljare och lurade fru Wistman att det vore dumt att stoppa när det bara var 15 bokstavsböcker kvar. 1.818 kronor ut i havet. Men då är det i och för sig inklusive expeditionsavgiften då.

Tror ni förresten på att det liksom finns en expedition där någonstans som liksom tar ut en avgift som då företaget valt att vi som konsumenter då ska betala? Nixen pixen. Det var ju så klart bara en looser på ett företag som kom på att man kunde ta mer betalt, och sen har alla hakat på. Nu undrar ni kanske varför jag valde att kalla honom looser? Jo så här. Tänk så många miljarders miljarder all världens företag dragit in på denna avgift. Hur mycket tror ni killen som kom på det fick? Troligen gav dom honom några tior i löneförhöjning... Looser...

Rörtjänst AB. 5.085 kronor totalt. Men jag måste säga att det var rätt billigt debiterat för "stor rensmaskin R60". 130 kronor för den. Det behövdes deras kraftiga artilleri för att tränga sig igenom stoppet kan jag tänka. Inget mer att tillägga i ämnet. Vi går vidare till:

Telia Bredbandstjofräs 455 kronor. Undrar just hur jag ska debitera dom. Paketet dom felaktigt skickade till mig gick jag och skickade tillbaks till dom. Men eftersom dom inte hade sänt med en retursedel fick jag betala 199 kronor och sen ska man lägga till 100 spänn som det kostade att ta ut paketet. Jag tror jag betalar 155 kronor och ser vad som händer. Det blir nog bra det...

Eon gasavläsning: Oj då. "Lämna in din mätarställning innan 2009-04-10". Har det varit? Nu tycker ni jag är slarvig va? Men det är ju skit samma om gasnissarna debiterar för mycket ett tag, för jag får ju tillbaks pengarna till våren när jag ska läsa av igen. Och förlusten för mig med dagens ränteläge är ju mindre än Gobokens expeditionsavgift, så det kan kvitta.

Go'bokens faktura nr 2. F och G. Jag blir så trött. Bokbål vankas på Wistmanska tomten.

Svenska statoil 1.340 kr. Gläder mig åt rabatten på 15 kronor och 15 öre. Tack Norge.

Kommunen 1.260 kr. Rätt så billig för passning av två ungar. Hade blivit dyrare att hålla fru Wistman hemma i alla fall. Ja, ja, jag vet. Eller herr Wistman.

Ja, men det var hela högen. Då e man på topp igen. Känns lite osäkert bara just nu pga bosniska krutet. Måste gå in och morgonmoderera. Kan släppt till en eller två nollor för mycket här och där.

Fatta vad Go'boken skulle bli glada. Kan skita i att skicka ut skitböcker på flera månader.
...

Ingen censur idag

Jag har dock framfört en del anmärkningar kring stavning och tyckasyndommentaliteten

...

Jag tänkte starta en studiecirkel om hur man som småbarnförälder ska få liv i sexlivet igen. Få liv i sexlivet...he.he. Få liv i underlivet. Allt liv i underlivet är överdrivet. Intresserade att få fler förvrängda ord gå in till freddan, han har Brobyggarspecial.

Var var jag? Jo studiecirkeln jag ska starta som ska hjälpa småbarnföräldrar till ett värdigt sexliv. Kursen ska heta Palla Pilla, och... ja det var väl det som var poängen där.

Jag skulle kunna vika ut texten lite mer kring ämnet, men jag har aldrig varit så mycket för det där med att säga saker i allt för många ord. En del böcker jag läser kan jag blir galen på, när författaren ska berätta hur varenda liten kotte ser ut innan man förs framåt i handlingen. Jag skriver inte så mycket beskrivande, och har svårt att måla upp en bild med ord. Jag tror det har att göra med att min hjärna inte kan skapa särskilt tydliga bilder. Jag kan för fan inte ens se någonting i färg där inne. Däremot kan jag föra timslånga dialoger i hundratals versioner i dagdrömmar.

Nej jag har aldrig varit så mycket för att formulera bilder. Men så blev jag ju heller inte författare, eller hur. Men drömma kan man väl få en gång då och då. Jag drömmer om att dom ringer på dörren och kör in mig till nån filminspelning där jag har en viktig roll och sen blir jag världskändis och alla tycker om mig, och speciellt mina barn som älskar sin pappa och ser alla mina filmer minst tusen gånger och Vivecka och jag vi pallar pilla flera gånger i veckan och Samuel fucking Fröler är avundsjuk på mig varje dag i veckan och mina vänner mailar och frågar om dom inte kan få komma över på kaffe och Vivecka har bakat bullar, och dom där goda chokladbröden som ungarna gillar och sen är det jag som köper Ingmar Bergmans hus på Fårö för trettio millioner pix och alla som vill får komma och bo över och spela tennis och lyssna på Winnerbäck och pappa kommer och drar fräckisar för det kan han bättre än alla andra och alla kompisar och wannabe som hänger around lyssnar på honom och på min mamma som sitter på en gunghäst och berättar om en underbar busschaufför som har en son i samma ålder som mig och som gick i samma skola och kanske känner jag honom men han har bytt namn och är med i en förening som läser upp dikter från ungdomen som avskräckande exempel.

Förstår ni hur tufft det är att drömma en sån dröm utan bilder. Hela denna dröm drömmer jag i dialogform. Och dagdrömmer. Ber du mig beskriva hur Samuel Fröler ser ut går jag bet, men jag kan rätt noga berätta vad vi snackat om.

Denna blogomgången skriver jag för att jag vill och funderar mindre över om ni är särskilt många som läser. Gläds givetvis att någon intresserar sig, men volymen är jag inte så kräsen med. Men en sak som jag är så jävla tuff för är att jag liksom går hem hos brudarna. I am hot, and getting warmer all the time. Kolla själv. Om vi bortser från Fredrik, vilket vore kriminellt i alla andra sammanhang än detta, så e de bara chicks. Brudar. Flickor. Så e de bara kvinnor som har abonerat på mig. Kolla själva:

Ladywriter Anna Fredrika Chrissan Mrs Li Sus Suzan Ting FavoAnna Mona


Så är det. Och fastän det är rätt coolt, oroar det mig också så där i maggropen. Jag erkänner att jag inte har haft någon riktig kill-vän sedan jag gick på gymnasiet. En kille som jag har förtroende för, som jag kan berätta allt för, som förstår mig. Skrämmer jag dom, eller är jag för mesig. Inte en enda aning...

Ni killar som valt att inte abonera på mig. Kan inte ni berätta vad det är?

Och hur fan stavar man till abonera?
...