Ringlekar

Nu två dagars ledarkurs.
Vi hörs när jag kramats färdigt
...

Ska jag pilla eller dra idag?

Under min tidiga morgonjogg strax efter både gryning och gryningsregn blev jag mer och mer övertygad att just daggmaskar inte är alls bra som belysande exempel på "survival of the brightest".

Jag sicksackade under hela löpturen mellan dessa små kryp som låg huller om buller på asfalten, men dödade ändå uppskattningsvis 100-200 av dem.

Asfalt har ju funnit rätt länge nu. Borde inte evolutionen fixat till så att daggmaskarna fattar att dom inte bör ligga och drälla på vägbanor och cyckelstigar. Hur svårt kan det vara:

"Ah, vad mysigt det verkar vara där ute på det hårda underlaget. Jag känner en sådan inre längtan att ringla dit! Vänta nu, det var något mamma och pappa varnade mig för innan dom blev krossade av en joggingsko. Nej, jag minns bara inte. Jag ringlar ut och funderar..."

Nej, här har evolutionen, istället för det självklara att få bort maskarna från vägarna, valt att ge dom dubbla könsorgan. Så dom har dubbel så stor chans att föröka sig. Och då gör det ju inte att dom är dumma i huvudet och blir överkörda i stora massor.

Hur skulle ni helst vilja ha det? Jävligt intelligenta med snopp/snippa eller dumma i huvudet med dubbel uppsättning könsorgan? Rösta till höger.

...

På tal om fyndiga rubriker om Iphad

öhhh. Jag har ätit hundra liter fruktsallad. Nu går jag och jäser...
...

Segerns sötma

...

Det blev inga gäster idag heller

Det är ju helt sjukt. Min hallucinerande fru hade helt rätt. Jag ringde kl 18:30 och då hade dom fullt pådrag med släktingar hemma. Vår inbjudan hade inte nått gästfrun. Gästmannen ska sova i garaget i kväll. Vi har väldigt mycket mat över. Vår påsk har varit väldigt tom på gäster. Inga alls faktiskt. Inga gäster och mycket mat. Vi har tre kilo godis kvar. Och barn med lekbehov.

För att peta in ännu fler grenar i ögat funderade fru Witsman högt för en stund sedan så här: -Var det inte väldig länge sedan, William, som vi blev bortbjudna? Det är det kanske inte, men frågan var tillräcklig för att få mig att fundera om varför folk inte bjuder hem oss mera. Jag tycker att vi är otroligt trevliga och charmiga och roliga att umgås med, men tänk om det bara är jag som tycker det! Och nu har det gått så långt så folk kommer inte när vi bjuder in dom. Borde skriva ett filmmanus. Här har vi en skräckfilm som heter duga.

Nu går jag och drar i mig några hekto fruktsallad till (ni med gott minne noterade nog nu att vi valt samma dessert idag som förra gången det inte blev något).

Nu ska jag skriva en sång om hur fruktansvärt allt känns inför fyrtioårsdagen om en månad.
...

Akvariefiskminne och graviditetshallucinationer

Jag har förberett mat hela eftermiddagen. Trerätters igen.

Denna gången har gästerna inte ringt och avlyst ännu. Men fru Witsman har en "föraning" om att dom har glömt bort det hela och inte kommer att dyka upp. Hon tror att mannen, som var den min fru inviterade, har missat att berätta för sin fru, och eftersom män har ultrakort akvariefiskminne innebär de inte har en aning att de ska hit.

Fru Witsman säger att jag minsann får ringa till dom och fråga var dom håller hus. Så där kvart över sex ungefär. Lite oklart varför det är min uppgift och varför hon lät arg när hon krävde det. Troligen för att det är en slags kollektivt fel på oss män.

Men den där "föraningen"... Jag vet inte jag. Kvinnlig intuition eller bara gravidetshallucinationer?

Den som väntar får svar. Antagligen med en jävla massa mat över igen...
...

The sour cider house rules

-Jag vet, sade rubriksättaren, vi skriver något fyndigt om äppelträd.
-Jävligt bra, sade redaktören.
Spydåligt, sade William Witsman
...

Skriva om att skiva

Sillafrukost! Ah vad gott det är med billig skärgårdssill.
Jag ska äta minst 10 bitar.
Ägg hade vi inte så många. Men skivar man tunt blir det ju både gula och vita till alla. Eller rättare sagt, barnen får vitan och vi vuxna får hålla till godo med gulan. Gott så.
Nu plingar det till i köket....
...

Sill och sånt

Jag har precis varit på Hemköp. Och köpt tre glas sill för femton kronor. Nu har vi sill till påsk. Men alltså, hallå. Femton kronor för tre glas sill. Jag blev svårt chockad att det var så billigt. Jag var tvungen att fråga den unga fröken i kassan om det verkligen var sant. Jodå, sade hon. Det är helt riktigt. Tjugotre kronors rabatt. Jag funderade på att gå tillbaks och köpa upp hela lagret men kassörskan berättade att det endast gäller en gång per hushåll. Så det fick vara.

Nu ska vi äta skärgårdssill hela veckan. För alla andra sorter var slut. Men den borde väl vara god. Det låter gott med skärgården. Trodde förresten att det hette strömming när man kommer uppåt landet. Feltänkt så klart. Det behöver ju inte vara Stockholms skärgård. Kan vara vilken skärgård som helst. Konstigt namn förresten. Gård. Gård av öar. Men god är nog strömmingssillen i alla fall.

Kan gravida fruar förresten äta inlagd sill hur som helst? Det får hon allt hålla reda på själv denna gången. Inför Lill-Ville läste jag alla graviditetsböcker jag kom över. Nu ligger dom nerpackade ovanpå garaget sedan flytten för tre år sedan. Vårt hus är jättefint, men innehåller ytterst få raka väggar. Väggar där man kan sätta upp bokhyllor. Bokhyllor där man kan sätta in böcker. Jag älskar böcker. Stå och ta ut böcker ur bokhyllor och läsa lite på baksidan och helst att någon jag tycker om står bredvid. Så står man där och diskuterar om boken man håller i handen. Det gillar jag. Men det blir inte så ofta man tar upp nån man tycker om på vindan ovanför garaget och kollar böcker i flyttlådor. Nu blev ni allt nyfikna på hur ett hus ser ut där det är brist på väggar...

Jag har små funderingar på att börja blogga under eget namn. Jag har av någon underlig anledning fått en längtan att mina nära och kära och vänner och kolleger ska ha möjlighet att läsa mig. Det skulle bli en lite ärligare version av mig, men också en mindre rolig och mer försiktig version. Nu när jag är anonym kan jag ta ut svängarna och vara helt crazy. Jag får se hur jag gör.

Det är ståndet det hänger på

Jag gillar verkligen Bittans ordspråk

"En mamma är egentligen bara en flicka som råkat bli stor".

Rätt så ofta känner jag att min papparoll är lite väl stor och seriös för min pojkaktiga idévärld. Då kan jag tänka just så där. -Oj, hur hamnade jag här? Jag har nog bara råkat bli stor. Liten inuti och stor utanpå. Speciellt påtagligt är detta på föräldrarmöte, där jag sitter och pillar mig i näsan bland alla snusförnuftiga superseriösa föräldrar.

Men jag skulle nog vilja tillägga något till ordspråket. För handet på hjärtat alla mammor. Visst är det väl så för er allihop. Dom flesta av er har väl liksom haft lite latjo lajban med nån pojke och som direkt följd därav blivit mammor. Ska man förbättra ordspråket så att detta faktum kommer med på ett konkret sätt skulle man kunna skriva:

"En mamma är egentligen bara en flicka, som råkat få en pojke att bli stor"

Ungefär

Jag kan jag vill jag ska parkera

Så här såg det ut på Kastrup för ca en månad sedan när vi var på väg till Italien...

no more today

Jag blir tvungen att erkänna. Jag tycker inte jag har något att säga riktigt. Så här är det ju ibland. Men det blir ju inte så många som drabbas så att säga.

Planering för kvällen med några kvarstående problem

A. Meny för kvällen
A.1. Förrätt: Laxsoppa med kräftstjärtar
A.2. Huvudrätt: Getostfyllda lövbiffkuvert med rostad potatis och broccoli
A.3. Dessert: Fruktsallad med näve förströdda mandelflarn

B. Aktiviteter
B1. Lätt fika på himmabakade bullar
B2. Middag (När barnen blir rastlösa får de i uppdrag att hitta dom gömda påskäggen)
B3. Dansk kring påskharen


C. Kvarstående problem.
C.1. Ingen sill planerad. Fru Witsman påstår att man ska äta sill till påsk och det har jag inte tänkt på. Kanske kan rädda det genom att slänga ner några bitar senapssill i laxsoppan.
C.2. Inga tandpetare. Till Lövbiffarna behöver jag tandpetare för att hålla ihop köttet. Möjligt att det går med spagetti. Återstår att se.
C3. Inga gäster. Tilltänkta gäster lämnade återbud igår med giltigt förfall. Har gjort några desperata försöka att ringa runt men alla har giltiga förfall.

Påskmiddag någon? Ikväll kl 18. Helst att ni har några trevliga ungar 4-9 år.
...

Så fick jag Egoinas mamma på fall

Jag är väldigt, väldigt envis. Och så har jag läst alla Gulligs spionböcker. Alltså när jag bestämmer mig för något, ja då ska det bara levereras. Jag ger aldrig upp. Precis som Hamilton.

Några av er minns kanske när jag bestämde mig för att jag skulle få Egoinas mamma att länka till mig. Hon hade mycket kategoriskt bloggat om att om någon bönar och ber om en länkning hos henne, så kommer det under inga omständigheter bli någon länkning. Och då bestämde jag mig för att fixa en länkning. Läs mer här.

Det var dock ingen lätt uppgift jag tagit på mig. Egoinas mamma är principfast som vore hon ansvarig för Sovjetunionens femårsplan.

Jag bestämde mig att göra en Hamiltondegenerering. Hamilton fick i Fiendens fiende i uppdrag att åka till Moskva för att likvidera spionen Sandström. Problemet var att KGB punktmarkerade honom. Hamilton lyckades lura KGB genom att låtsat att han sakta men säkert tappade sin superform. Han joggade mer och mer långsamt för varje gång han var ute och sprang. Han festade varje kväll och blev mer och mer odisciplinerad på sitt jobb på svenska ambassaden. Till sist släppte KGB punktmarkeringen på honom. De trodde att han blivit ofarlig. En lallande ambassadidiot. Då slog han till med full kraft. Likviderade Sandström och åkte hem till Sverige med ännu ett uppdrag utfört.

Jag planerade likaså mitt uppdrag minutiöst. Jag har varje dag sedan day zero nästan omärkbart minskat kvaliteten på mina inlägg. Jag har också sakta men säkert dragit ner på frekvensen. Allt för att Egoinas mamma skulle sänka garden. Det har tagit tid. Men i förra veckan åkte jag helt enligt planerna för uppdraget till MI5 i London. Bara sekunder innan flyget taxade ut från Kastrup slog jag till. Egoinas mamma trodde så klart på denna tidpunkt att jag förvandlats till en lallande bloggamatör, helt ofarlig för henne. Pang sade det och så fick jag två länkningar.

Med succe i blicken kunde jag vända hem till Sverige igen. Uppdrag utfört. För Rikets säkerhet. För allas bästa. Tack alla ni som varit med och trott på min skicklighet. Jag hade aldrig för avsikt att svika er.

Bildtext: Spionspecialist Witsman lyckas med skickligt skådespel få alla inklusive Egoinas mamma tro att han är en degenererad bloggare och oduglig försäkringstjänsteman. Det är i princip omöjligt att räkna ut att bakom dessa halvcirklar, där finns en skicklig yrkesman.

Bildtext: Utan Witsmans skickliga assisten Lill-Vivan hade uppdraget aldrig lyckats. Här ses hon i full färd med att gå totalt under cover.
...

Att mäta byråkratiska processer

Jag blir förtvivlad varje gång VA-syd eller gasbolaget vill att jag ska läsa av mätare. Jag minns aldrig var jag ska göra det och det är så himla jobbigt att sen gå till en postlåda och lägga lappen. Mycket att komma ihåg.

Läs av mätarsatan själva för fan. Det är ni som vill ha pengar, och då får ni väl jobba lite för det...
...