Personlig parkering

Denna trevliga skylt finns vid utfarten till ett obemannat
parkeringsgarage jag bevistade för ett tag sedan. Jag har inte kunnat släppa skylten utan har funderat och tänkt på den allt sedan dess. Jag undrar så över vilka dom trevliga ungdomarna på
bilden är. Är det månne bara två studenter som råkade komma förbi när bilden
skulle tas? Men tänk om det är ett självmordsbenäget ungt par som på detta sättet säger adjö till oss trafikanter och resten av världen. Det vore ju jättehemskt.

Nej, dom ser för glada ut, och inte skulle man ansatt sitt skägg så fint, vårdat den personliga hygienen och tagit matchande kläder på sig om man vill hädan. Vi får verkligen hoppas att det bara är några unga trevliga människor som av en slump blivit dom som gör det obemannade garaget lite mer personligt.

Men som sagt, det gnager i mitt nyfikenhetscentra. Och det är frustrerande. Vem ska jag fråga i ett obemannat garage?

Raket-danskarna, är det dom där badmintonspelarna det?

Hellre uppskjutet än nerskjutet. Men allra helst bara ett skjut.

...

Zlatan och en ängel utan paus

Var nere på stadion för att kolla på landslagsträningen och för att ge Zlatan några tips inför matchen i veckan. Var dock inte bara vi som stod i kö för att se och snacka med grabbarna.

Efter 12 sekunder på stadion hade barnen konstaterat att både Zlatan och icke-Zlatan var nere på planen och ville hem. Högljutt. Så vi drog.

På vägen hem lyssnade vi på min nya sång och gamla godingen "succe för LPG". Lill-Ville ville då veta varför den där ängeln inte fick ha rast. Och jag höll med om att alla borde få ha rast och att jag från och med nu ska verka för att också Lars Winnerbäck ska få pausa då och då. Lill-Villes oro kom från dessa textrader:

Nu ska jag berätta om dom planer som finns,
för en rastlös ängel och en blåögd prins

...

Klådan i lådan

Facebook är lite som en bild på en naken kvinna man förvarar i skrivbordslådan.

Jag kan inte låta bli att då och då öppna och kolla. Där är hon. Vacker, spännande och, ja, naken. Jag fäller en och annan kommentar om henne och stänger lådan. Trevligt att ses. Kul att ha henne där. Men jag vill ju egentligen inte bara öppna lådan och kolla. Jag vill egentligen träffa henne på riktigt...

(Notera att detta var hypotetiskt. Jag har ingen skrivbordslåda. Och om jag nu har det så ligger där i alla fall ingen bild i lådan. Och om jag har en bild i lådan så är det i alla fall fru Witsman på bilden. Och nej, ni får inte se. För jag har ju ingen skrivbordslåda)

Åkalla högre makter och smila

I kategorin tvetydiga bolagsnamn fick Bee Lee ett hedersomnämnande. Säljer dom varor till låga priser, saluför dom märkesjeans till folk som kan tänka sig sex med både män och kvinnor eller tror dom att dom är karate Bruce?

Och vad i hela världen har hänt med mig. Jag har blivit så gammal så jag sätter fokus på texten och inte på underkläderna under.

...

Up your ass with a mirror

Kombinationen butikens namn och loggan bestående av huvud i en ring, är den så där väldans genomtänkt? Jag blir inte ett dugg sugen att gå in och köpa något. Jag blir mer sugen på att skriva dit en slogan på deras fönster:

Janus - har gett rövhålet ett ansikte
...

Ragga på Per Ragnar

En mig närstående person säger att jag liknar Per Ragnar.

Tror ni hon stöter på mig?

...

Hur är det med jorden nu igen, är den rund?

Kvällstidningen BT ställer jordens onödigaste fråga till danska folket.

...

Jag har återerövrat stereon, tra-la-la

Lill-flickan är fortfarande utan namn. Men så kom jag på att här får jag ju komma på ett alldeles eget alias på henne. Låt mig se. Lill-Ville, Lill-Vivan och Lill-Vickan. Lill-Vickan får det bli. Namngivningsfest avhålles i närmsta kretsen.

Jag är i sjunde himlen. Lill-Vickan älskar Peter LeMarc. När hon skriker sätter jag på de gamla goda låtarna på "Välkommen hem" från 1990. Hon ligger på min arm och lyssnar på Peter och mig och njuter. Och sen somnar hon tryggt. Fru Witsman är märkbart irriterad för hon är ju van att kunna be mig slå av musiken när jag spelar LeMarc. Det kan hon inte längre tra-la-la. Och jag kan sjunga precis hur högt jag vill.

Vad ska jag svara dig, när du nu frågar mig

-vad kan det vara som du ser i mig?

Det är kanske det som du ser i mig, den du tror jag är.

Och kom ihåg vem som har älskat dig, genom lycka sorg och smärta

Någonstans långt här inne klappar, ett troget hjärta

...

Nyfiken på dom nyfikna

Har lagt in en bokning i min jobbkalender nästa vecka. Till en advokat. Min kalender är öppen och jag har fått en del indikationer på att många på jobbet är nyfikna och går in och snokar i min kalender. Ska bli intressant...

Hickflickan har fått flickhicka

På förekommen anledning har jag funderat en hel del på var hicka kommer ifrån. Någon som vet? Så har jag också funderat på om jag kanske kan få större fanclub om jag diversifierar mig och börjar skriva barnsånger. Dom är ju inte lika nogräknade dom små liven. Utom mina barn. Dom är rätt trötta på mig. Min första sång på ritbordet är "Hickflickan har fått flickhicka".

Om man inte passar sig kan man hamna i Mora träsk...

...

Det största mötet med mig själv och andra i all nakenhet

Har gått igenom pärmen med gamla betyg och omdömen. I betyget från årskurs tre fick jag min första hint att det inte var rockstjärna jag skulle bli. Samma värderdering av min musikaliska kapacitet återkommer sedan genom hela grundskolan. Måste ha glömt bort detta på gamla dagar.

Något annat jag glömt bort var ett papper som låg längst bak i pärmen. Den pappersbiten berörde mig mycket när jag läste igenom den. Den berörde mig genom de orden som stog skrivna och genom de minnen som kom upp till ytan av den gången jag fick dem upplästa första gången.

En av de ledarutbildningar jag gick avslutades med att kursledarna inför alla läste upp personliga hälsningar till oss. Det var den där kursen där jag nästan bestämde mig att inte längre vara chef. Jag blev så osäker på om jag någonsin skulle kunna bli en bra chef och om jag skulle orka satsa så mycket av mig själv, och försaka så mycket av allt utanför jobbet.

Och Fru Witsman blev arg för hon tyckte kursen inte utvecklat mig, bara gjort mig deprimerad. Men så här i efterhand är jag säker att kursen gjorde mig nog till en mycket bättre chef. Så här löd hälsningen:

Du tänker fort och skarpt. I

argumentationen en krigare med rustning och kontroll.

Men tänk om största mötet med

dig själv och andra, det som ändrar

det som synes fast, sker helt vapen-

löst och naket, som i en kärleks-

dikt av Eva Kilpi:

"Säg till om jag stör

sa han när han steg in,

så går jag med det samma.

Du inte bara stör,

svarade jag.

Du rubbar hela min existens.

Välkommen!"

Jag blir bara matt

Stod där och slog och slog. Slag efter slag först på framsidan, sen på baksidan. Mattpiskarens slag hördes först en gång rappt och högt, sen lite dovare med en halv sekunds fördröjning i ekot. Dagens eko tänkte jag. Sedan tänkte jag att jag inte kan minnas att jag någonsin frivilligt piskat mattor eller dynor. Förr i tiden gjorde jag det när min mamma berättade att det var dags. Nu för tiden gör jag det varje gång vi har en nyfödd bebis.

Visste ni det, att i den cocktail av hormoner som frigörs i en nybliven moders kropp finns en särskild städmanihormon? Det i kombination med den första tidens amningsdrenerande effekt på kvinnokroppen gör att det får bli vi män som står där och piskar alla piskbara attiraljer.
För många män är det en bra aktivitet då de kan få ut den eventuella aggression de fått av de plötsligt dramatiskt ökade kraven på manlig städaktivitet.

Men jag står där och slår och slår utan att känna något särskilt utom funderingen att jag aldrig, aldrig själv skulle komma på tanken att piska. Masochister göres sig icke besvär här således. Eller mattor.

Den allsmäktige DiLeva

Hört i soffan under DiLevas uppträdande på allsång på skansen:

Lill-Vivan: Mamma...

Fru Witsman: Ja Lill-Vivan

Lill-Vivan: Han på TV:n...

Fru Witsman: Ja

Lill-Vivan: Är inte han död?

Fru Witsman: Jo, men nu har han uppstått från det döda för att sjunga hos Lundin.

Lill-Vivan: Okej...
...

Hjälp oss med namnförslag

Inget namn bestämt ännu. Fru witsman väntar ut att jag ska bli otålig och gå med på hennes förslag. Hon är inte särskilt intresserad av min önskan att bygga in fyndiga ordvitsar i namnet. Hon har till exempel totalsågat mitt musikaliska favoritnamn Doris Rebecka Mikaela..