Ni skojade ju en del om influensariskerna vid Stockholmsresor. Kolla här vad fru Wistman smög ner i min datorväska inför min förra resa, tillsammans med muntliga instruktioner hur jag skulle applicera spriten på händerna före jag åt flygplansmaten. Kom nu ihåg att komma åt också under naglarna, sade hon, för där samlas alla bakterier och virusar. Imorgon drar jag till storstaden igen. Ser ni en spritgnuggande medelålders snygging med mycket muskler och blont hår på Arlanda får ni gärna komma fram och hälsa.
...
Det är lite svårt att tänka sig, men för mindre än två veckor sedan var detta en ung glad förstgångsföderska som gick omkring och lekte med sin lille älgkalv i den mellanskånska skogen (notera att jag talar om den mörka köttbiten, inte om broccollin). Det var en älgkviga med härliga minnen från när den stora tiotaggaren raggat upp henne och gjort henne dräktig. Nu ligger hon där indränkt i sås bredvid sallad och broccolli. Och jävlar vad hon smakade gott med en liten klick hemmagjort vinbärsgelé och potatis från svärföräldrarnas trädgård.
Lite senare i simhallen utspelade sig följande samtal mellan Wistmanbarnen och deras kusin:
Lill-Ville: Vi har faktiskt ätit älg idag.
Lill-Vivan: Men vi åt inte hornen
Så nu vet ni det.
...
Visst är vår hjärna en helt otrolig tingest. Jag har kommit fram till att det bara behövs tre av bokstäverna i helt slumpmässig ordning för att min hjärna ska se ordet RUNKA.
Helt fucking amazing!
...
Herr Wistman: Vad ska vi göra nu?
Fru Wistman: Pumpa.
Herr Wistman: JAAAAAAAAAAA!
Fru Wistman: Va?
...
Jag blev så glad att det plötsligt dök upp kommentarer från en bloggvän jag inte sett här på länge. En bättre begagnad bloggvän skulle man faktiskt kunna säga...
