Icke rasistiskt barns fördomsfulla pappa

Vi satt på en helt vanlig lunchrestaurang i Jönköping när 6 årige sonen Lill-Ville plötsligt, ljudligt så att alla i lokalen hörde det, frågade:

-Är alla som jobbar på denna restaurangen svarta?

Fru Vivecka chockades så svårt att hon inte sade ett ord, och jag fick bara fram en lam utskällningsfras, medan jag oroligt tittade mig omkring för att se så att det inte samlades en mobb av personal och frihetskämpande gäster for att gå till attack mot den rasistiska kränkningen.

Då ingen verkade samla ihop slagsmålskämpar lugnade jag ner mig och tänkte att detta var ett av de unika tillfällena för en far att vara pedagogisk. Jag berättade därför viskande för min son att några i personalen hade mörkt hår, men att andra, som hon i kassan, hon var ju faktiskt blond. Och han som hade gett oss maten, han var skallig, så han kunde man inte helt veta om han var svarthårig.

Min son tittade med 100 procent oförstående ögon på mig.

Då var det fyraåriga dotterns tur. Lill-Vivan pekade på en dam som kom ut från personalrummet och ropade:

-Titta mamma, vad tjock den tanten är!

Då fick det vara nog. Vi skällde i korus på dottern medan vi samlade samman våra tillhörigheter och gick därifrån. En bit från restaurangen satte jag mig på knä framför Lill-Ville och sade med hård röst:

-Det finns något som heter rasister Lill-Ville. Det är sådana som inte gillar människor från andra länder. När du sade så i restaurangen trodde kanske dom att du var en rasist. Man ska därför tänka på vad man säger. Har du förstått.

-Men pappa, sa Lill-Ville. Jag menade skylten!

Jag tittade tillbaks mot restaurangen och såg att på dess logga stod två svarta konturer med kockmössor.

-Ok, fick jag ur mig, men ändå!

Medan jag gjorde min utskällning hade Vivecka skällt ut Lill-Vivan för tjockincidenten, och vi kunde äntligen komma vidare i livet och längs E4:an mot Stockholm. Härligt många timmar i bilen att fundera över fördomar, barns spontanitet och vuxnas konstiga regler och hur svårt det är att gå genom livet utan att såra andra människor och om hur mycket jag älskar mina små barn och hur man kan missuppfatta varandra och om storvuxna invandrares situation...