2010-05-30

Skål kruka!

Så här har det sett ut i vårt kök i lång tid. I Fru Witsmans familj finns en gammal husmorstradition att när blommor börjar se lite hängiga ut, ja då ska man sätta dom i blöt, och genast blommar dom upp igen. Bilden föreställer således två föredetta vissnande krukväxter nedsänkta i ett soppskålsvattenbad.

Där har dom stått och dragit tills sig väta under relativt lång tid. Eller snarare under en väldigt lång tid. Dom har stått där så länge att vatten i soppskålarna helt har sinat.

Ni vet ju att det är så att i långvariga förhållande kan man reta sig på några saker hos sin partner. Ibland helt oviktiga saker. Som kvarglömda blommor i soppskålar på diskbänkar. Till exempel diskbänkar jag dagligen behöver till matlagning och andra adekvata köksgöromål.

Men med min storsinthet i bagaget har jag valt att med gott mod och i tysthet avvänta att fru Witsman någon gång under året väljer att ställa tillbaks blommorna i det fönster de stod i före vätandet. Jag avväntar speciellt att fru Witsman ska hitta lappen jag lagt under en av soppskålarna...


PS: Ja, jag vet att jag också skulle kunnat ställt tillbaks blommorna, och att jag givetvis borde göra det hellre än att reta mig. Men det hade inte varit lika roligt och jag vet ärligt talat inte riktigt var dom ska stå. Jag har krukväxtamnesi.

...

Det blir många pannor det



Kopierade lite grejor på jobbet till fru Witsman. Skrev e-mail till henne och bekräftade att jag kommit ihåg det. Fick då ovanstående svar av henne...
Hon har helt tappat det språkliga greppet och blandar friskt mellan svenska och danska. Eller menar hon verkligen att hon önskar sig tusen tak? Vad ska vi med så många till, och var ska vi förvara dom. Jag ser ingen annan lösning än att vi får stapla dom på taket vi redan har. Men jag bedömer att det högst kommer kunna fungera med ett tiotal tak, sen blir det nog vingligt. Dom andra får vi väl fördela ut bland vänner och bekanta. Någon som kan husa ett tak till oss?
...

2010-05-29

Moderata siffror

Det är betydligt svårare att lösa sudoku på danska. För dom vänder ju helt på talen. Blir alldeles omöjligt.

Vår lilla flicka



Nu vet vi hur hon ser ut, vår lilla flicka. Tre månader tills vi får hålla i henne. Lite oroande med den lille mannen som står och skäller och hyttar åt henne. Är det jag?
...

2010-05-25

Time is not a limit, it's a lack

Så mycket att skriva om, så lite tid. Ni vill säkert veta hur det gick med min pojkfest, och om vad jag lärt mig i min positivt tänkandebok, och hur fru Witsmans mage växer och om hur naken blankning fungerar och så mycket annat. Men det är så lite tid just nu. Så lite tid. Om ni håller ut lovar jag i alla fall att ni ska få mitt utlåtande om hur det kändes att vakna av klicket från Swinrot kamera när jag låg sked med barndomskompisen Labbe...
...

Avdäckad i Stockholm

Som dom håller på dom där Stockholmarna.

...

2010-05-23

Tjurskallig



vi är på landet. Tjurarna glor fånigt på mig. Har dom hört ryktena från gårdagen?
...

2010-05-21

Kompisar från förr

Jerker hämtar upp mig imorgon bitti.

Vi åker till Åhus för att festa hela dagen med kompisarna från förr. Från jätteförr. Vi umgicks i högstadiet. Några av dem har jag inte träffat på 15 år. Det är faktiskt lite pirrigt.

Jerker kallade vi för Labbe. Komplicerad historia, men förenklat var det något med en hund som hette Labbe som försökte betäcka Jerkers ben på en förfest hemma hos Johny.

Johny Bajse. Han fick sitt smeknamn för att han en dag kom hem från skolan och hade glömt nycklarna. Nödig som han var satte hans sig att bajsa i jordgubbslandet. Det skulle han så klart inte berättat för oss andra.

Vi satt hemma hos Jörgen och höll på att dö av skratt. Jörgen kallade vi för Tocken eller Genno. Jag minns inte riktigt varför. Genno var min granne. Hans pappa och min mamma var inte de bästa vänner. Deras relation skar sig när jag fick en utskällning av honom för att jag kastat lera på deras garagevägg. Jag blånekade och mamma trodde på mig. Har nog fortfarande inte berättat sanningen för henne. Jörgens tog oskulden på sig själv och min konfirmationslägerkompis Lotta. Hon var och hälsade på med fast övertygelse att jag skulle ta hennes blomma, men jag hade inte kommit så långt i min utveckling och vågade inte. Då smög hon in hos Jörgen som avblommade henne. Ett tag hade Jörgen ovanan att fisa extremt surt med resultatet att vi med jämna mellanrum fick utrymma pojkrummen. Han ville få muskler och åt nåt preparat som rörde runt i magen.

Olof hade väldig bestämda åsikter om precis allt. Svenne Tosing kallade vi honom. Han hade en framtand som var vriden så där 35-40 grader och en otidsenligt spretig frisyr, lite som ungdomarna idag. Jag kysste min första tjej i en mörklagd källare hemma hos Olof. Svarta madam hette det. Vi hade party och lyckats locka dit Åsa Tillgren som vi alla var kära i. Hon hade haft äldre killar. Dom andra flickorna famlade omkring i mörkret och pussade killar, men Åsa... Hon räckte liksom ut tungan i pussen. Fantastiskt!

Olof bodde ett stenkast från Rickard eller Rex som vi kallade honom. Ingen aning om varför. Jag gick i samma klass som Rickard helt från ettan, men vi umgicks inte så mycket förrän i sjuan. Strax innan jag flyttade ifrån byn fick Rickard en ny granne; Dennis.

Dennis Winrot. Han är den enda person jag någonsin har försökt slå på käften. Han blev ihop med min livs första stora kärlek åtta sekunder efter att hon gjort slut med mig. Så hade han mage att komma till festen jag var på och tro att jag skulle vara avklarad med det. Fy vad svartsjuk jag var. Vi får väl brottas lite imorgon och göra upp om den där tjejen en gång för alla. Nu tjugotvå år senare. Tror inte Dennis har något smeknamn. Men jag kallade honom Denni Swinrot. Just det.

Sen får jag ju inte glömma den gamle gode Per Olsson. Han var en kul kille. Alltid glad. Han var exotisk för han kunde prata danska. Hans mor Kirsten var från Danmark. Känns underligt att jag imorgon kan prata danska med honom om jag vill. Han bröt lilltån när jag var hemma hos honom en gång. Det var kul. Och i syslöjden lovade Per-Olof honom en miljon om han häftade ihop pekfingrarna med en häftpistol. När hans skulle låtsa göra det råkade han låtsas så bra att han häftade ihop pekfingrarna. Det blev marsch pannkaka till läkaren.

Per-Olof eller Lillen kommer också. Han hittade alltid på en massa hyss med Per Olsson. Per-Olofs lillebror ramlade ner på cykelstången en gång så att båda pungkulorna flög upp i magen. Det rycker lite i underlivet fortfarande när jag tänker på det.

Nu när jag skriver känner jag plötsligt; fy fan vad jag har saknat det här gänget. Och jag anar lite lätt att vi kommer bli rätt dragna imorgon...
...

far och flyg, flyg!

Sitter fast på Bromma med ett flyg som är ett par timmar försenat. Just ett trevligt sätt att tillbringa en fredagskväll på. Laleh på iphoden underlättar innan vi lättar.

2010-05-19

I ett obevakat ögonblick



alltså, jag kan ju bara bekräfta att när jag och fru Witsman bodde i Danmark, så hade vi betydligt mer oskyddad sex än vad vi har idag. Förutom påverkan från de pomiskuösa danskarna berodde det på att vi fick kämpa länge för att producera Lill-Ville. Här pratar vi för-och eftermiddagssex med efterföljande hålla benen högt övningar under flera år. Vi talar friktionsframkallade inre skador på produktionsutrustningen.

Sen en lite kortare men väl så intensiv oskyddad produktion av Lill-Svea.

Den sista är svensktillverkad, och något av ett halvfabrikat, och här talar vi om endast en handfull oskyddade upplevelser.

E de konstigt att man längtar tillbaka till det danska gemytet då och då...?
...

2010-05-16

Heminredning för vilsna själar


Var fan är jag nu igen? Jag hatar när jag är så här vilse. Jag får liksom panik. Nu ska vi se. Där borta vid spegeln hänger någon slags skylt. Kanske kan den ge en ledtråd var jag befinner mig. Ah, vad bra. Jag är hemma. Då så.

...

Den så kallade särstavnings toffeln

...

Noticing and naming

Om vi inte var på väg att åka och köpa ännu fler utemöbler, hade jag nu beskrivit om kraften i att notera det positiva vi upplever i vår omvärld, varför vi aktivt ska berätta om det för vår omvärld och hur denna insikten nyss fick mig att skriva ett email till den ekonomisk-politiska skribenten i Sydsvenskan, Per.T.Ohlsson. Nu suger vi på den till senare.
...

Kan väl lika gärna...

Kan väl lika gärna skriva ett sista litet inlägg innan jag går och lägger mig. Bara för den goda sakens skull...
...

2010-05-15

Rasera Roxettereunion



Kanske blir den lite för lång, men jag hade nog valt att rubricera detta avslöjande ungefär så här:


Roxettes spelning som var tänkt att vara hemlig, något som vi nu totalt förstört genom att avslöja, bara för att vi är kåta på några få läsare till.

...

Blogg-Emma finns bara i fantasin

Jag känner för att berätta en hemlighet för er. Några av er har kanske förstått detta för länge sedan. Om någon frågade mig skulle jag nog förneka det. Men jag skulle väldigt gärna vilja vara en framgångsrik bloggare.

Jag är dock ytterst nöjd här och nu att vara en marginalbloggre. Fördelarna är många. Jag har fått ett fantastiskt socialt nätverk genom er som kommenterar här och genom de bloggar jag själv kommenterar på. Det är värt väldigt mycket för mig. Jag blir så otroligt glad och bekräftad när ni kommenterar det jag skriver om. Som marginalbloggare känner jag inte så mycket negativ press att leverera kvalitet och kvantitet. Jag skriver det som bubblar upp i mitt huvud. Ibland bara för mig själv, ibland för jag tror några ska gilla det. Jag har blivit rik på min marginalblogg. Den har gett mig en tillfredsställelse i mitt kreativa behov som jag inte kan få ut på mitt arbete. Ja, ni gör mig rika. Jag och ni.

Men i min fantasi har jag en framgångsrik blogg som ligger på tio i topp och omtalas i tidningen, och jag får soffplats i morgon-TV och alla är nyfikna på mig och fåglarna kvittrar när jag går förbi. Jag har en plats i det offentliga Sverige. Jag får en plats i historieskrivningen. Jag är älskad och respekterad och omtalad av alla.

Ja, jag skulle vilja vara en framgångsrik bloggare. Men bara i fantasin. I verkligheten finns det inte plats för denna person. Men i fantasin där har jag massor av plats kvar att lägga in denna fantastiska skribent. Där får han ligga och sprida glädje...
...

Det kunde varit värre


Nej, det är väl inte helt perfekt det här. Men det hade ju varit betydligt värre om du ligger och tänker på din sambo medan du bögbökar omkring med din kollega. Då hade vi snackat om ett reelt problem. Dröm du vidare om långa lemtåg av karlar. I fantasin och i valtider är allt tillåtet...
...

Williams kaviar

Ha ha. Ja, just det. Kom precis ihåg det. På konferensen i Stockholm var det en kvinnlig kollega som efter några glas vin förklarade att jag har ett sånt där "kalles-kaviar-utseende". Var det snällt sagt? Eller rent av elakt? Ser jag verkligen ut så här?




...

Vi har frihet att välja i varje sekund

En persons värde är inte summan av det denne har gjort i sitt liv utan den potential människan har att göra gott från och med denna sekund. En persons värde är oändligt. Mitt värde och ditt värde, ja allas värde är en outtömlig källa av rikedom.

Vi behöver inte vara ett offer för de vi tror vi är. De personligheter vi lärt känna och blivit bedömda som under alla år. Vi kan från och med nu välja att agera på ett helt annat sätt än vi gjorde nyss. Vi kan, om vi vill, frigöra oss från vår historia och börja leva, om vi tidigare inte levt. Vi kan börja sjunga sånger nu, högt och ljudligt, även om vi innan bara nynnat tyst för oss själva. Vi kan måla tavlor på väggarna, motiv som vi tidigare bara skissat i vår fantasi. Eller så kan vi välja att leva som vi alltid gjort, om vi önskar det.

Vi är fria att älska oss själva från och med nu, om vi tidigare levt i självförakt. Vi kan också välja att tagga ner och svälja vårt självförhärligande om vi varit Björn Ranelid i hela vårt liv...
...

2010-05-14

Bajsbjörn

Ni får väldigt gärna tycka om honom om ni vill. Björn Ranelid. Jag kan inte det. Jag tycker att det mesta som kommer ut ur hans mun är bajs. Egocentriskt bajs.

Jag tycker det är helt ok att han har en hype. Att han blir så mycket omskriven. Det är skickligt. Han säljer sitt varumärke väl. Men bajs är det som kommer ur hans mun i alla fall.

Visst. Mitt Björn Ranelid ogillande säger antagligen mer om mig än det säger om Björn Ranelid. Men Björn Ranelids munavföring säger minst av allt.

Mer konstruktiv kommer jag inte bli i min kritik av Björn.

Begin with the end in mind

Jag lyssnar på en talbok som heter "Beyond positive thinking". Uppläsaren ger handfasta tips hur man, genom att förändra sitt förhållande till sig själv och andra, radikalt kan öka möjligheterna till att lyckas i sitt liv.

En viktig poäng hittills i boken är att vi ofta misslyckas att nå dit vi vill, helt enkelt på grund av att vi inte bestämt oss vart vi vill. Om vi inte skapar oss en klar bild av våra mål kommer vi heller inte se alla de möjligheter runt omkring oss som för oss närmare målet.

Ett bra exempel som visar på hur vårt fokus styrs av vilka mål vi sätter är om vi bestämmer oss för att köpa tex en bil av ett visst bilmärke. Kanske en liten röd BMW. Innan vi bestämde oss att köpa en röd BMW, såg vi inte en enda röd BMW, men nu plötslig kör dom omkring som attan. Och dom blir liksom snyggare och snyggare. Och rödare och rödare. Genom att vi bestämt målet ser vi möjligheterna som vi tidigare inte såg.

Eller kanske vi bestämmer oss för att bli goda pappor. Vi börjar då bygga upp en bild av hur en bra pappa bör vara, vi hittar exempel runt omkring oss på goda fädrar och får sakta men säkert en lång lista av praktiska ideer om vad man kan göra för att bli en god pappa. Och därmed mycket större möjlighet att med aktiviteter flytta oss från där vi nu är mot att bli perfekta pappor. Om vi istället fastnar i tanken vilka tillkortakommanden vi har som föräldrar riskerar vi att vårt fokus mer hamnar i att rationalisera orsakerna till att vi inte är perfekta och svårigheterna att ändra de beteende vi är missnöjda med.

Jag är totalt såld på ideen att jag kan bli succefull på vilket område jag nu än bestämmer mig för att fokusera på. Det svåra är dock att bestämma var jag ska ha min framgång. Har varit lite inne på att verkligen bestämma mig för att bli en känd sing-song-writer, eller författare. Ska jag kanske hellre satsa på att bli världens bästa pappa. Eller bara en innehavare av en röd BMW.

Men just nu lutar det mest åt att jag ska bli världens mest ironiska försäkringstjänsteman.

Så får det bli...
...

En lovsång om fjång

Efter Lill-Vivans olyckliga uttalande har det kommer mängder av reaktioner till försvar för William Witsmans penis.

Kattis skriver till exempel -Jag är säker på att den *står* sig bra i konkurrensen.

Fru Witsman önskar också fullständigt och totalt dementera: -De illasinnade rykten som den senaste tiden spridits på det så kallade Internetet att min älskade makes genitalier på något sätt skulle vara missbildade eller för övrigt ej bildsköna är ju direkt felaktiga. Allt detta är resultatet av elektronisk ryktesspridning utifrån ett oskyldigt och oförstående barns spontana utrop då hennes far kom ut ur duschen härom dagen. Vi ska komma ihåg att William är lite hängig just nu och alldeles nytvagad var han så klart både rufsig och russinskrynklig.

Fru witsman fortsätter försvara sin mans ära med orden; -Alltså jag har ju sett betydligt värre i mina dagar. Jag skulle nog vilja kategorisera min mans penis, inte som ful, utan som "väl använd" eller "bättre begagnad", fortsätter fru witsman leende medan hon sneglar ner på sin stora mage.

Hon tillägger; -För övrigt blir den ju betydligt vackrare strax innan användning. Då stäcker den på ryggen, blickar stolt upp mot himmelen och jag konstaterar att dom flesta rynkor spårlöst försvunnit. Ibland brister den till och med ut i lovsång, en lovsång till mig som handlar om kärleken till mina bättre begagnade områden och skrymslen. Inte särskilt ofta, men då och då blir det till och med till en duett. Men vi är försiktiga för barnen har så känsliga öron som inte tål alla höga toner.
...

2010-05-13

Hänger bara i gamla sammanhang

När jag var uppe i Stockholm sist tog jag denna bild. Jag tyckte det var lite speciellt att man på Göta Lejon, just på min födelsedag, valt att ha en Penisliveshow. Vem går på penisliveshow? Är det virkande hemmamödrar, eller unga fnittriga flickor. Är det månne en bög-grej? Eller är det en konstnärlig begivenhet som lockar Stockholms kulturelit. Någon som har peniskoll?

Och jag fick höra idag av Lill-Vivan 5 år att pappas snopp är väldigt ful. Lill-Villes snopp ser, enligt henne helt ok ut, men pappas snopp är ful. Jag frågade om det förhöll sig likadant mellan henne och fru Witsman, men nej då. Lill-Vivan tycker att mamma har en alldeles förträffligt fin snippa. Jag kunde ju inte annat än att hålla med. Lite blyg kanske, men alldeles förträfflig.

Efter att jag kontrollfrågat Lill-Ville får jag konstatera att jag är den enda i familjen med gräsligt könsorgan. Fatta vad jag hade blivit ledsen för tjugo år sedan om jag fått höra det av någon. Nu är det inte så noga. Det ska ju inte användas i några nya sammanhang ändå...

...

Avföring och avkomma

Fönsterplats på inrikesflyget Arlanda-Sturup. Med feber och diarre. Rekommenderas till alla som önskar lite spänning i vardagen. Jag klarade mig helt utan avföringsincident, men ett tag började det lukta äckligt, och då blev jag rädd att det var jag som läckt. Men det var troligen någon medpassagerare som luftade systemet.

Hemkommen sov jag 15 timmar och är nu fit för fajt i form av tre middagsbjudningar på tre dagar. Idag en dansk trebarnsfamilj med en 8 veckor baby. Så som vi kommer ha det om tre månader. Ska bli intressant om vi blir mer eller mindre entusiastiska efter detta...
...

2010-05-12

Ful fet och fyrtio i munnen

Jodå, mina barn älskar min slagdänga Ful fet och fyrtio, men dom ogillar
starkt när jag svär.

Så när jag i sången kommer till passagen ful fet och fyrtio, fy fan har
dom sina fingrar farligt långt instoppade i öronen. Och efteråt viftar de på
fingret och förebrår mig: -pappa, man får inte svära. -Nej pappa, det har du ju själv till och med sagt!

Dom har fått en god uppfostran mina små. God, men inkonsekvent.

...

2010-05-10

And what?



Fick upp denna när jag skulle skriva kommentar hos Gun.

Horny and vulgarity?
...

En avgift med reservation


Detta är ett kvitto på Reservationsavgiften på Biobiljetter på Filmstaden Entre. Filmen Alvin & Gänget 2 kan man skita i att gå och se för den är riktigt dålig. Man hör ju inte vad dom där flickgnagarna sjunger. Jag och fru Witsman passade på att få sova. Detta hände den 30/4 så det är inte livebloggning direkt.


Jag bokade biljetterna på nätet. Ingen personal inblandad. När jag kom till Filmstaden tryckte jag in mitt kort i någon slags apparat och ut kom biljetterna. Och detta kvitto på reservationsavgift. Jag betalar alltså 10 kronor för... Ja vad betalar jag 10 kronor för? För att ha den äran att själv reservera och betala mina biljetter. Nu lär jag ju inte direkt gå i personlig konkurs, men detta är sådant jag kan blir riktigt irriterad på.


Har ingen fyndig slutkläm på detta inlägg så jag slutar bara helt tvärt.

...

2010-05-09

Högtryck på gång

Ja nu känner jag ju mig väldig vuxen. Jag har köpt en grej som jag bara för några få år sedan inte ens i min vildaste fantasi kunde tänka att jag behövde. Jag tror fan inte ens jag visste att dom fanns. En högtryckstvätt.

Med den kan man tvätta bilen skura uteplatsen och tvaga kraftigt nedsmutsade ungar. Två laxar bytte jag ut mot en blå Nilfiskapparat. Massor av munstycken. Bra kraft, strålen når över hela tomten. Det testade vi rätt mycket. Jag och Lill-Ville. Sen ägnade jag hela eftermiddagen åt att rengöra trädäcket.

Dock hann jag med en sväng på Förenade bil. Hittade en liten pärla man kanske skulle ta och köpa. Lill-Vivan tycker det är viktigt att bilen är röd. Som den gamla. Lill-Ville förstod inte alls vad vi ska med en bil till. Jag förklarade att vi då säljer den gamla bilen, men det förstod han inte riktigt att man kan göra, tror jag. Han såg väldigt skeptisk ut. Sade att -men då måste vi ju ta ut alla våra grejor först. Jag tror att han menade inklusive sätena, rattar och instrumentpanel. Det är ju liksom våra grejor det med.

Nu blir det lite jobb några timmar. Jag har en tuff vecka med två dagar på ledarkonferens i Stockholm. Inklusive grupparbeten där alla ska överträffa varandra i duktighet och imponera på dom högre cheferna. Förra året hade vi mentometerknappar och röstade hur bra vi tyckte varje grupparbete var. Sådär...

Just det. Så här ser bilen ut:


...

Minutvalsen

Testar att skriva ett inlägg från fru witsmans iPhone. Det går ju utmärkt. Har dock tre personer som försöker slita telefonen från mig. -jag vill spela, pappa! -nu är det min tur att ha telefonen, pappa! -ge tillbaka min telefon gubbe, annars hävdar jag att det var brevbäraren!

Så det blir ett kort inlägg.
...

Spontan fäst vid brofeste

2010-05-08

Ja då var man av med överskottshuden

Ni minns väl min rädsla att bli av med förhuden om jag går in på hudinstitutet?

Döm om min förvåning då en av fru Witsmans överraskningar på min födelsedag var ett besök just dit. Hon förstod inte riktigt varför jag spjärnade emot i ingången. Personalen där inne fick hjälpa henne att baxa in mig. Väl där inne satte dom mig i en bekväm fotölj i väntan på ingreppet.

Jag koncentrerade mig på att försöka tänka på alla fördelar det kan tänkas finnas med en avtagen förhud. -Kanske blir jag en betydligt bättre älskare, tänkte jag. -Möjligen försvinner mitt lilla stå-upp-och-kissa-problem så jag efter alla dessa år kommer pricka betydligt bättre. -Tänk om jag från och med nu kommer titta ner och tycka att där hänger en riktigt attraktiv rackare mellan benen. Så där fortsatte jag tills jag kände mig helt avklarad att jag nu skulle förlora den där lilla biten jag frotterats med i alla år.

Så bad en äldre dam mig gå in i ett rum och ta av mig. När jag hasat ner byxorna till knäna hörde jag henne skrika till; -Nej, bara på överkroppen! -Va, sade jag, hur ska du då kunna knippsa av den? Det visade sig att hon inte alls skulle hantera överskottshud i byxan utan bara överskottshud i ansiktet.

Det blev en riktigt trevlig stund helt utan kirurgiska verktyg. Nu sitter jag här med förhuden i behåll och tänker att det var allt en fin present jag fick av fru Witsman. En present, inte för förhuden utan för huden.

...

Jag nagelfars av Lill-Vivan

Lill-Vivan vill leka och jag vill slösurfa. Vi bestämmer oss att kombinera det genom att hon målar mina naglar på vänsterhanden mot att jag får fria händer med högerhanden.

Lill-Vivan talar mycket för sig själv medan hon superkoncentrerat målar vackert. När jag tittar upp för att se resultatet berättar hon stolt att hon är en jätteduktig nagellacksfrisör. Jag kan bara så mycket hålla med. Undrar dock vad dom kommer tycka nere på Ica när jag nu ska gå och handla?

...

Fru Witsman spyr ur sig om att Lill-Vivan spyr ur sig



Det var en sådan där natt i natt. Lill-Vivan hann inte helt vakna och känna efter och berätta för oss föräldrar att hon mådde dåligt. Så hon mådde liksom verkligen dåligt rakt över oss i sängen. Inte så mycket över mig och Lill-Ville förresten. Vi brukar ligga intryckta mot väggen i olika brottningspositioner, något utanför kravadområdet. Fru Witsman däremot fick som vanligt ta del av det som nu kom upp ur Lill-Vivan. Och som vanligt hanterade jag och Fru Witsman detta nattliga äventyr på ett proffessionellt sätt som bara två garvade småbarnsföräldrar kan göra. Vi är ett jävligt bra team helt enkelt. Att sen fru Witsman beskriver det så här på Facebook handlar alltså bara om att hon är sur för att jag alltid kommer undan bombardemanget:


Wivecka Witsman
När jag mitt i natten ropar: Hon spyr!
Då hoppar min man upp ur sängen och stirrar förvirrat i mörkret och skriker: Vad ska jag göra? Vad ska jag göra?
Under tiden sliter jag med damage control, tar spyobjekter från sängen till ett mer lättrengörligt område-badrummet.
Nåja med fler småbarns år så kanske lär han vad han kan göra i denna situation :-).
...

2010-05-07

Takt och ton i födelsedagsgåva





Den bästa födelsedagspresenten kom så klart från min kära fru. På restaurangen dit vi bjudit den närmsta släkten berättade hon att det var en gåva som både hon och jag kommer få nytta av. Fru Witsman har nämligen bokat in mig några timmar hos sångpedagogen Nana i Köpenhamn. Nana har blivit "underrättad om situationen", som fru Witsman beskrev det och kommer hjälpa mig med grundläggande takt och ton.

Fru Witsman har därmed gett upp en mångårig kamp om att få tyst på mina musikaliska försök, men vinner på att jag nu tar ton på bortaplan. Win-Win. Eller Win-Win-Loose om vi ska inbegripa stackars Nana.


...

I am so blogging Kattis...

Och den näst finaste presenten var så klart t-shirtarna jag fick av en sprudlande Kattis...

2010-05-05

Olikvärdig humor





Williams pappa: Så har jag en tråkig nyhet; att min bror somnade in i morse.

Alla: Nä vad trist! Beklagar sorgen! Det var ju i alla fall skönt att han fick ro! etc...

Efter en liten stund...

Fru Witsmans pappa: Är det Jönssons begravningsbyrå som tar hand om det?

Williams pappa: Ja det blir det ja. Visste ni att dom har fått nya ägare?

Fru Witsmans pappa: Det var ju för väl, dom såg ju så negativa ut dom gamla ägarna, dom hängde med läppen och det var ingen fart på dom. Man blev nästan ledsen bara av att titta på dom.

Det blir tyst igen en liten stund...

Fru Witsman: Dom var kanske dödströtta på sitt arbete?

William: Ja eller hade dom helt enkelt bara blivit lite likgiltiga.


...

Det blev golf för zlatan

Huset ni ser i bakgrunden ägs av Malmös och Sveriges mest kända fotbollsspelare, flaggan i förgrunden tillhör en minigolfbana.

Jag hoppades in i det längsta att den utlovade överraskningen var att vi blivit inbjudna till zlatan på födelsedagslunch.

Det blev det nästan lika trevliga alternativet; minigolf med fyra temperamentsfulla familjemedlemmar. Jag vann naturligtvis.

Sen kom närmsta familjen och vi gick ut på Vendel af Sturehof för en god middag...

-

Täck och dränk

Fru Goliat kom nyss förbi för att säga grattis. De hade skrivit ett kort där dom beskrev att det som fanns i paketet ska jag kunna använda för att motverka de eventuella rynkor och sorger det kan innebära att bli gammal...
...

Hurra för William idag

Ja, det är alltså idag jag fyller på med ännu ett decennium till de tre jag redan hade.

Känns rätt bra. Bättre än på länge.

Nu någon slags överraskning...
...

2010-05-04

Duck for the ball



Så kan man ju säga om en anka som bara sporadiskt får vara med i laget i International Basketball Leage:

Ibland IBL-and

...

Ett fågelskämt som lyfter



Vad kan man säga efter att den främre fågeln försvunnit ut ur bild?

Försvan försvann!

...

Sammansvärjningsfunderingar på Återvinningsstation

Förrförra helgen var det lång kö på miljöstationen. När jag skulle lasta av min bil noterade jag att det, i en köande bil, satt två personer fram och två personer bak. Bilen hade ett minimalt lastutrymme. Jag misstänkte starkt att föraren med fru hade som ambition att sortera svärföräldrarna i baksätet i containern för skrymmande möbler. Jag tog därför detta foto som bevismaterial inför en framtida rättegång. När jag idag gick igenom telefonbilder konstaterar jag att det tyvärr blev ett rätt dåligt foto.

Jag stannade inte för att bevittna när dom drog ur svärisarna från bilen, men läser ni någonstans om ett försvunnet par i 80-årsåldern så vet ni att dom troligen blivit återvunna.

...

2010-05-03

Att komma hem från en längre resa är som att flyga en smula





Det känns fantastiskt att komma hem igen efter Stockholmsresan. Redan när jag sätter nyckeln i låset hör jag spring där innefrån. Lill-Ville kommer rusande och slänger sig om halsen på mig. Alldeles efter, precis som vanligt, kommer lillasyster skrikandes -"Pappa, pappa!" Hon ger mig en lång kärleksfull kram som bara en femårig dotter kan göra.

Jag går bort till TV-hörnan, böjer mig ner och ger den halvt om halvt sovande fru Witsman en kyss på kinden samtidigt som jag smeker henne varligt på magen. Undrar om flickan därinne också är glad att jag är hemma igen?

Sen sätter jag mig i soffan och dom små kryper upp på var sin sida om mig. Tänk så mycket jag älskar dom här tre och en halv människorna. Vi sitter där länge och myser. Och tänk så mycket jag har missat idag. Lill-Ville berättar ivrigt att han först hittade en peng i jympasalen och sen fann ännu ett mynt när dom var och handlade present till nästa helgs barnkalas. -"Och vi fick hamburgare", flikar Lill-Vivan in. Lill-Ville visar stolt upp den lilla asken där han lagt dom två femtioöringarna och jag ser i hans ansikte att han känner sig riktigt, riktigt rik. Jag känner mig också alldeles omåttligt rik i detta ögonblick.

Lill-Vivan ställer sig upp, tar mig i handen och leder in mig på toaletten. Hon ska kissa och vill ha pappa med. Efter att hon tragit ner kjol och trosor och hasat sig upp på toastolen tar hon av strumpan på vänsterfoten. -"Titta pappa". Hon visar upp ett minimalt sår på hälen. Hon berättar att hon i morse skulle gå ner för trappen när hon på något sätt råkade skrapa sig på foten. "Jag trodde bara att det var ett skrap, men sen såg jag att det blödde". Jag frågar henne om det hade gjort ont och om hon grät. Hon snyftar teatraliskt för att bekräfta detta och tillägger att storebror gick och hämtade plåster så allt blev bra igen. Jag stryker henne på kinden och konstaterar att det är allt bra att det finns plåster när man skadar sig så allvarligt. Lill-Vivan håller med.

Lite senare borstar jag barnens tänder och hjälper dem på med pyjamasar. Lill-Vivan berättar stolt att nattlinet har hon fått med sig från mormor. "Mamma hade det när hon var alldeles lika liten som jag". "Oj, då, säger jag. Kan mamma verkligen ha varit så liten?"

Vi sätter oss tillsammans i Lill-Vivans säng och kryper nära varandra under täcket. Jag läser Bamse för Lill-Vivan och Madagaskar för Lill-Ville. Sen nattar jag dom och går ner och smeker fru Witsmans över håret tills hon somnar tungt.

Jag är kär.

Jag är kär i det här...
...

2010-05-02

tack för igår

Jag hade en toppenkväll igår. Det var supertrevligt att få träffa er alla.

Sitter nu på hotellrummet endast iförd dom coola t-shirtarna och mina långkalsonger och bearbetar den värsta bakfyllan jag haft sedan jag sist åkte taxi.

See you around
...