2011-04-30

Nu har jag dementin bakom mig

Jag erkände igår att människor har för vana att gå bakom ryggen på mig. Detta vill jag nu dementera. Dom går inte bakom mig utan bakom sig själva. Typ.

2011-04-29

Fredrik och Källan

Fredrik och Källan skriver om hur himla trevligt det var igår.

Själv minns jag ingenting.

Förutom att jag fick ett totalfnitteranfall på Berns och att jag av någon anledning vet att Fredrik Lindström är en stor brynare.

tio tusen

Tio tusen timmar. Om ni vill bli riktigt duktiga på något ska ni ägna tio tusen timmar åt det, för att bli riktigt duktiga. Bill Gates hade turen som ung att vara en av de relativt få i världen som hade tillgång till en dator och programmera så att han när han var färdig med sin utbildning hade tio tusen timmars vana. Beatles hade långa perioder i Hamburg där de spelade live 8-10 timmar om dagen. När de slog igenom hade de tio tusen timmar spelning tillsammans. Majoriteten av alla idrottsmän i alla sporter har mer än tio tusen timmars träning bakom sig. Dom bästa ledarna i de mest framgångsrika företagen är med i tio tusen timmars klubben av att vara chefer.

De flesta män i min ålder har ca tio tusen handtrallor bakom mig och är därför elitspillare av klass...

2011-04-27

Huvudsakligen saker om huvudstaden

Imorgon Stockholm två dagar förhoppningsvis blir det mat och öl med Fredrik.

Det var väl i stort det jag hade att förmedla idag

2011-04-26

Byprästen

Det är något i sättet han rör sig på. Lite långsammare än normalt, och på något sätt avvaktande. Han verkar tankspridd och hans ögon försvinner stundom bort.

Några kanske tolkar det som ett resultat av något inre lugn, en harmoni mellan honom och den högre makten han arbetar för. Men jag ser något annat.

Jag kan så klart ha fel, men jag ser en slags vilsenhet i honom

Marco heter han. Inte med K och inte med finsk brytning. Det är något småländskt med hans dialekt. Och en längtan bort i hans ögon.

Det var ett hembesök, vårt första möte. Som bypräst genomför han ett samtal med föräldrarna till alla små barn som ska döpas. Det var ett fint möte. Han berättade om dopet. Jag berättade att jag saknar all tro på en Gud. Han berättade att hade för avsikt att gifta sig, men var av någon anledning osäker på om det skulle bli av. Så gick han igen. Och jag stannade och kvar stannade en önskan att tala mer med honom. Jag ville veta mer om hans kanske blivande fru. Jag ville veta mer om hans tro. Jag ville höra mer om hur han blev präst, och om hans uppväxt och varför han hade en längtan bort. Om han hade en längtan bort. Men han hade fler besök och han var tvungen att gå...

Andra mötet var på ett informationsmöte i kyrkan tillsammans med alla andra som skulle döpa sina barn. En äldre präst inledde med att berätta och Marco satt på en stol och drömde. Den äldre prästen gav ordet till Marco. Han reste sig förvirrat upp och berättade att han inte alls lyssnat till vad den äldre prästen sagt och inte visste helt var han skulle ta vid. Det var någonting i luften i samspelet mellan Marco och den äldre prästen. Dom gillar kanske inte varandra, tänkte jag. Jag skulle vilja fråga Marco om hans förhållande till sin kollega. Eller kanske chef. Jag vet inte hur dom organiserar sig i församlingen.

Tredje mötet var på dopet. När han stod där och höll Minstingen var det tydligt att han inte helt har ett helt avslappnat förhållande till bebisar. Jag skulle vilja tala med honom om detta. Vad beror det på?

Fjärde mötet var igår när vi var tillbaks i kyrkan för att hämta en glasängel som ett minne av dopet. Efteråt var det kyrkokaffe. Jag stod länge och dröjde vid kaffebordet. Stod och väntade på att Marco skulle komma och ta kaffe. Då skulle jag fråga honom några av de sakerna jag funderar över. Och sen skulle jag frågat honom om vi kunde träffas då och då och bara ha samtal om hur vi ser på livet och döden och annat viktigt. Vi skulle haft så mycket att diskutera från helt olika utgångspunkter. Tror jag. Kanske kunde vi bli goda vänner och gå ut då och då och ta en öl och bara umgås. Om han nu dricker öl. En sak vi skulle diskutera en lång stund skulle vara nakna kvinnor. Jag läser nämligen i en intervju att han "accepterar porrsurfare som människor, men accepterar inte det dom gör". Kanske skulle jag kunna visa honom en och en annan bild som fick honom att ändra uppfattning och välsigna internetets största användningsområde.

Men så ropade fru Witsman att jag skulle hämta en blöja eller något, så jag fick aldrig talat med Marco om detta. Kanske nästa gång. Då ska jag fråga om vi kan vara kompisar. Om det blir fler barn att döpa...

2011-04-25

Ni får vänta på inlägg om längtan

Hade tänkt skriva om den unge prästen här i byn, om glasänglar och önskad vänskap och om längtan till riktiga samtal.

Men nu blev det lite sent så det får vara till en annan gång.

2011-04-24

En sån semester till och vi är förlorade

Snart, snart är påsksemestern äntligen slut och jag kan vila upp mig på jobbet igen. Det har varit en riktig Pyrrhussemester.

Fem timmars flyg hemmifrån går jag runt mitt i natten i ett varmfuktigt hotell och försöker trösta en skrikande bebis som har spytt upp allt maginnehåll och nu längtar efter mammas bröst. Denna mamma ligger i sovrumen helt urlakad efter att kastat upp ett antal gånger. Hon har rätt bestämt sagt att hon under inga omständigheter kan amma just nu.

Jag ser på medan Lill-Ville halvspringer mot toaletten för att sälla sig till skaran magsjuka-mitt-i-natten-långt-långt-hemmifrån.

Jag har ingen att ringa till om jag också blir sjuk här i natt. Om minstingen blir så dålig att hon måste till sjukhus är det fem timmar flyg till ett sjukhus vi har förtroende för...

Så här var det på semestern. Och ovanstående exempel hamnar nätt och jämt på topp tre på Vedervärdiga semesterdaglistan 2011.

2011-04-14

Nesepa

Jag vill väldig gärna ha en Nespresso. Eller en George Clooney. Visst kan man väl vara lite hemligt förälskad i honom utan att klassas som homo. Väl?

2011-04-13

Som sagt, mandel är kärnan i en nöt

Jag bränner min egen mandel.

Jag köper sötmandel i den lokala ICA-affären , ni vet sådan där helt rå mandel som man använder till bakning och sånt.

Sen häller jag ut påsen i ett upphettat stekjärn. Inget fett. Jag rör runt i det hela tiden. Kanske i fem till sju minuter. Sen knäpper det till lite i några av mandlarna. Då är det färdigt. Av järnen. Nu är det dags att mortla salt tillsammans med chilikrydda i mixen 75%-25% till saltets fördel. Det ska finfördelas så det nästan är tunt som damm.

Jag häller över saltet och rör runt en stund.

Nu väntar jag till mandlarna har svalnat, och sen äter jag upp dom.

Jag bränner inte mandlar för att tjäna pengar. Man kan väl spara ca en tia per portion att göra det själv mot att köpa färdigrostade. Så nej, jag bränner inte mandlar för att tjäna pengar.

Jag bränner mandlar för att jag är man. En manlig nörd. en manlig mandelnörd

2011-04-12

Ungefära på ett ingefär

Jag har fått någon slags hype på ingefära. Idag åt jag indisk mat och valde en av rätterna för att den innehöll ingefära. Kom på att jag gjort så länge nu.

Jag lägger marinerad ingefära i sallad. Jag roffar åt mig ingefära från lunchkompisarnas sushiingefära. Gör grillmarinader med ingefära.

Det kan vara någon slags mineralbrist som spökar. Eller att det är väldigt gott. För det är det väl?

2011-04-11

Viva la Norvège

Lill-Vivan: Pappa, pappa, får jag berätta en rolig historia?
William: Javisst älskling.
Lill-Vivan: Jo, alltså pappa, vet du varför , åh, eh alltså varför fransKmännen står och öppnar mjölkförpackningar i affären?
William: Lilla gumman. Är du säker på att dom är fransKmän, dom som står och öppnar dom där mjölkförpackningarna? Det kan ju till exempel ha varit tyskar...
Lill-Vivan: Nej, det är fransKmän. Men pappa vet du, vet du varför fransKmännen står och öppnar mjölkförpackningar i affären?
William: Kan det vara för att dom är så himla revolutionära?
Lill-Vivan: Nej det är för att det står öppna här på paketen.
William: ha, ha, det var kul. Tror du förresten att dom där fransKmännen kan läsa svenska då?
Lill-Vivan: Pappa vad du är tramsig.

2011-04-10

Finns det rövhjälmar? Skicka vänligen i storlek xl

Jag känner mig lite som Japans kustlinje. Jag läste att jordbävningen och Tsunamin flyttat kustlinjen rätt mycket.

Jag hämtade Lill-Vivan hos kompisen. Hon cyklade. Jag roler-bladade. Eller inlinade. Eller åkte rullskridsko. Vet inte vad det heter nu för tiden. Det var väldans kul. Jag åkte bakom henne och höll på hennes axlar. Först tryckte jag till så att hon fick fart. Sen hängde jag så hon fick dra mig. Så höll vi på. Och skrattade. Jättekul till sista gången när jag tryckte på, för då tryckte Lill-Vivan samtidigt på bromsen på cykeln. Jag flög förbi ungen, lyckades medan jag i luften vände mig om på något sätt hålla henne kvar i ett fast grepp så att jag landade på röven, och Lill-Vivan landade mjukt på min mage.

Jag kände direkt att svanskotan hade flyttat sig flera millimeter. Jag låg kvar för att känna efter lite till. Då började Lill-Vivan smågråta. Det var nog mest för att hon tyckte det var läskigt att ligga där stilla på pappas mage mitt på gatan. Jag reste mig upp och vi tog oss utan vidare incidenter hemåt.

Det blir kudde på stolen ett tag framåt...

2011-04-08

Vi beställde hem Indiskt här till kvällen

Tillbaks från två dagar i Stockholm. Träffade en av mina äldsta vänner. Inte så att han är extremt gammal. Inte så jag menar. Utan att han är en av dem jag känt längst. Fast inte lika länge som mina föräldrar och syrran men förutom dom, och dom är ju inte heller riktigt mina vänner. Men inte heller ovänner vill jag tillägga. Lill-flickan har svårt att somna hon skriker och skriker. Frun serverar tutte och serverar tutte. Jag liksom sitter mest och väntar på att frun blir trött på att servera tutte. Då får jag gå runt en stund. Men nån tutte blir det inte från mig. Lill-Ville har en kompis på besök för övernattning. Ska snart upp och skälla på dom för att dom inte somnar. Jämrans ungar ska jag säga. Sov nu med er. Det finns tre viktiga saker man ska tänka på när man ska sova. 1. slappna av. 2. Blunda och 3. Tänk på något du tycker om. Dock när man blir lite äldre får man inte tänka på något man tycker väldigt, väldigt mycket om. Då blir det ännu svårare att somna. Men Lill-Ville och hans kompis är så unga att dom har inga problem med det. Dansk är han. Kompisen. Lill-Ville berättade nyss att en av pappas kompisar är polis och är på tv just nu (tv4+). Kompisen berättade då att hans mors onkel slagits mot Hitler. Det slog nog polishistorien verkar det som. Vad onkel är kan jag inte reda ut just nu. Ska fråga ungen imorgon.