2009-10-31

Det blev inget humpahumpa


Herr Wistman: Vad ska vi göra nu?

Fru Wistman: Pumpa.

Herr Wistman: JAAAAAAAAAAA!

Fru Wistman: Va?

...

En bloggträff med honom

Vid gårdagens bloggträff blev saknaden till sist så stor efter deras hjälte och förebild, att Sus, Ting och Mona ritade en bild av honom och satte honom på den tomma platsen. Det beställdes vin och god mat till honom och alla flickorna hjälptes åt att mata honom. Vem av flickorna som fick hem honom förtäljer inte historien, men dom sågs slåss om honom långt in på småtimmarna.
...

2009-10-30

Svensk glädje

Något glas vin senare och en vacker fru och en vacker son sovande på soffan men en mycket underlig film körande; "Smala sussie", eller något sådant.

Satt och åt på en restaurang på Arlanda ikväll när mannen vid bordet bredvid började prata: -Jaha, var din mat god då? Simon var namnet. Har varit uppe i Piteå. Arbetar med logistik. Green Cargo. Lastbilar på järnväg, sparar jättemycket på miljön vet du. Vad har du gjort i Stockholm då, jaså chef, ja det låter ju trevligt. Försäkringar. Jo du vi har ju en generell försäkring med ett antal kronor per kilo last, sen får ju varje åkare ha en individuell transportförsäkring utifrån vad han transporterar. Jasså, du kan inte mycket om försäkringar, fast att du jobbar i branschen, vad skulle du vilja göra om du fick välja helt fritt då? Jaha, som Skavlan, jo men då får man väl börja någonstans i tv branschen och arbeta sig uppåt, ja eller som journalist då ja. Jasså du är inte så social så att du skulle börja konversera med en främmande så här, nej vi är nog lite fega vi svenskar, ja rädda för varandra. Ja, kanske det ja, vi är kanske lata, det är nog som du säger att det tar ju energi att tala med någon, men det ger ju också energi, eller hur. Jaha, så ditt flyg går nu. jo men det var ju trevlig att prata med dig. Trevlig resa då. Vi kanske ses här någon gång igen. Hej då...

Idag har jag haft en jävlig bra dag i Stockholm. Träffat nya människor jag direkt gillade väldigt mycket. Kommit fram till att jag har ett mycket kul jobb. Fått beröm av en speciell person som gjorde mig sjukt glad. 1997-1998 hade jag nöjet att som relativt ny controller jobba tillsammans med en av branschens skarpaste matematikerhjärnor. Jag ser verkligen upp till denna person utifrån hans intelligens och kunskap. För ett tag sedan annonserade dom efter en chefstjänst där man bland annat skulle vara chef över denna matematiker. Jag ringde då till honom och hörde mig för om jobbet. Idag, när vi råkade på varandra i matsalen, berättade han att han hade skrivit till sin chefs chef och sagt att han gärna ser mig som sin chef. Shit vad stort... Jag kommer leva på det i flera månader.
...

Ernie har landat

...

2009-10-29

Upp och kolla Stockholms finanser

Drar till Stockholm över dagen i morgon. Bör jag ta med min skånska bondska natur eller ska jag låtsas-vara cool? Bör jag ha värdesakerna i midjeväska, och tror ni det är tillrådigt att ha passet med sig. Och framför allt, kan man dricka kranvattnet?
...

2009-10-28

Jodå, det går rätt bra

Jag jobbar, och hinner inte riktigt blogga. Men ni kan ju få en kärleksdikt jag skrev när jag ung till en av mina största kärlekar:
.
Älskling vår kärlek var att betrakta
som något alldeles speciellt
Trots att du nu mig måste förakta
inga tårar har du fällt

För evigheter sen du for åstad
Jag gav dig aldrig något stöd
Har inte skrivit dig en endaste rad
vet inte ens om du lever eller är död

Men vi älskade varandra du och jag
ja vi var varandras favorit
Så om jag ändå igen fick höra ditt Goddag, goddag!
Min högt älskade parakit
...

Hellre bättre begagnat än sämre nytt

Jag blev så glad att det plötsligt dök upp kommentarer från en bloggvän jag inte sett här på länge. En bättre begagnad bloggvän skulle man faktiskt kunna säga...

Rättelse: Ä dö gaj elle'?

...



Tack Kattis, det höll ju på att bli helt fel.

Är du gaj eller?

...

2009-10-27

Mycket att göra

Omformulering av tidigare inlägg: Jag har rätt mycket att göra på jobbet. Slut på meddelandet.

2009-10-26

Den som lever får se WWW

Jag kommer in till dom två pojkarna i datorrummet, där dom sitter med bolibompa på SVT-play. Jag är lite förvånad för jag vet att Lill-Ville inte kan skriva in adresser än:

William: Men oj då jakob, kan du skriva in addressen till bolibompa helt själv?

Jakob: Ja, det är jättelätt!

William: Då kanske du kan lära Lill-Ville?

Jakob: Ja, jag kan skriva det på pappret här. Lill-Ville, kan du www?

Lill-Ville: Ja, jag kan var vi e!


...

Dagens irriterande danska lärdom

Snorkråka heter bussemand på danska. Man kan också vara en bussemand och då är man en rätt jobbig och irriterande person. Ungefär som den där snorkråkan som finns längst där inne i den trånga näsan på en person med grova arbetarhänder. Bussemand.
...

Man blir nästan religiös av Bruno och Christian

Jodå, jag har sett hans föreställning "heliga familjen" och gillade den jävligt mycket. Jag har hans skiva och gillade den jävligt mycket. Jag har läst hans böcker och jag gillade dom jävligt mycket. Hans doggysåpa nr 4 däremot. Den gillar jag inte... Jag älskar den. Fan va kul Peter...




Och här är originalet för er som fattar nada:

Nakna kroppar och bilar

Vad är det med all denna bilreklam med halvnakna människor? Den får inte mig att vilja köpa bilen mer, möjligen får den mig att vilja ligga. Men inte köpa. Och jag tycker faktiskt det är diskriminerande att dom ska behöva klä av sig och stå där i bikini och låtsastvätta bilen bara för att några har svårt att hålla reda på att dom inte får bikinibyxorna på köpet.

Bild: Enligt uppgift blev denna bil såld
bara några få minuter efter att bilden togs
...

2009-10-25

Paraplyvagnsrally genom huset

Vi har såklart varit tvungna att köpa Nintendo DS till dom små ungarna. Förutom alla häftiga spel och den inbyggda kameran hittade vi en rätt cool funktion. Konsolen kan nämligen fjärrstyra en liten elmotor som vi har satt på bakhjulen på vår paraplyvagn. Här ses Lill-Vivan i full gång att ladda ny el i motorn, sen bar det av runt, runt i huset.


...

En elegi för alla sorgesånger av Lars Winnerbäck

Inget bra.

Jag har lyssnat vidare på Lars Winnerbäck och nu sitter jag här tårögd och mår skit. Inte direkt sprattel-Wille här inte. Jag skulle egentligen behöva gå igenom en hel del jobbrelaterat. Men nu sitter jag bara och stirrar in i väggen. Tänker låga tankar.

Men det är ju samtidigt det jag gillar med Lars, han drar fram det melankoliska i mig så att jag får känna att allt är skit ett tag och sen gå vidare. Hans musik är min psyksoffa. Jag behöver inte prata av mig min skit. Jag lyssnar av den.

För er som vill ha ett tips på en riktigt bra böl-låt av Winnerbäck så skulle jag vilja framhäva låten Elegi där han sjunger om när hans svärmor gick bort i samma tidsrymd som hans fru fick missfall. Så här låter den, och så här sjunger han:

En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"

...

Dödligt trist tvillingsjäl

Vilket fint gästinlägg!
Men oj vad tråkig han är.
Han kan få utsövda människor att somna när han talar. Han är så tråkig att det har skrivits en sång om honom. Har ni hör den? Det är Lars Winnerbäck som skrivit den. Lyssna på You-Tube, eller läs texten här:

Han har bråttom iväg, han tar bussen från stan
Han vill hamna i färdiga rum med en fru
och en grogg och ett anständigt liv,
han vill sova på rygg och tala om
rumsrena saker och bråttom iväg
Han vill snacka om lumpen med grabbar från förr
och ett glasbord och dammsugna golv
och ett underbart liv och sen le lite grann
åt oss som står kvar där på hållplatsen än
tycker han Han har bråttom iväg Han vill längta tillbaka och säga
"Fy fan va roligt när vi tog studenten"
men tiden går fort. Han har bråttom iväg,
han tar bussen till julgran och roliga TV-program
och nån bläcka på kräftpremiären
och ordning och reda och tuttar i Slitz,
tycker inte hans fru men han gör ju trots allt som han vill

Han tar bussen från stan
Han tar bussen iväg till ett hus
och en mintgrön balkong
Han vill ha ett hysteriskt larm på sin bil
och va bra på att hälsa på folk kunna säga
"Fy fan va dyrt",
och mobiltelefon Han vill alltid va nådd,
han vill aldrig va ensam och aldrig va den
som missar nån buss till ett underbart liv,
och ett glas samarin och ett konto för säkerhets skull
om han inte får chansen att vinna nåt TV-program
på nån öde ö och få lämna sin fru
Han vill inte va svår, inga konstiga krav
och tjejer ska ha lite humor
och skratta när han säger stumpan
och bråttom iväg
Han har viktiga jobb och ett underbart liv
och nån rolig och vitsig dekal på sin bil
för han gör ju trots allt som han vill

Han tar bussen från stan
Han tar bussen det är som safari
han ser genom uppdragna rutor
hur galningar härjar på stan
Och det borde va dödsstraff på dom tycker han
Han har bråttom iväg till ett anständigt liv
och ett fikarum där han gnäller på bögar
som aldrig får tummen ur arslet
och gör nånting med sina liv,
han ska tvinga sin slarviga son att göra det där
som aldrig blev av, som han aldrig hann med
som han aldrig fick gjort,
och han kommer att skylla på bussen från stan
Han kommer att skylla på bussen.
Skynda på Klockan gå Skynda på,
bussen går Klockan går, skynda på,
hej och hå Skynda på, bussen går,
klockan går Skynda på om du också vill hinna med bussen
till ett underbart liv och ett glas samarin
och ett konto för säkerhets skull
och en kräftpremiär och ett dammsuget golv
och ett anständigt liv
Tänk å somna på rygg
skynda på skynda på...
...

Mannen bakom William Wistman gästbloggar

Hej. William har bett mig skriva lite här på hans blogg. Jag är 39 år och jobbar som mellanchef i finansbranschen i Köpenhamn. Jag lever ett bra liv med två små barn och en fin fru i ett fint nybyggt hus, med trevliga grannar, vänner, släkt och barnens kompisar som kommer och går i vår svängdörr.

Jag och William har känt varandra hela livet, och vi har rätt många personlighetsdrag gemensamt. Vi är drivna, kreativa och har glimten i ögat. Men jag är mycket mer seriös än han, mindre personlig och är inte alls så sexfixerad som han är.

Jag använder min kreativitet att göra bra saker på mitt jobb. Över huvud taget har jag ett mycket stort fokus på mitt arbete. Där ses jag av de som inte känner mig som en stel och hård målriktad streber. En som håller hårt på sakfrågor, principer och kostnadsramar och mindre på samarbete och teamkänsla. Ingen man sätter sig ner och skojar med över en kopp kaffe.

Ibland har jag lite svårt att förstå hur William orkar med mig. Å andra sidan har ni säker förstått av hans blogg att han kan vara rätt påfrestande att ha inpå knutarna han också.

Han är väldigt glad för sin blogg, har jag ju förstått. Men jag förstår inte riktigt det hela. Där finns ju ingen struktur, röd tråd eller strategi i det han skriver. Han vet inte var han vill, inte ens åt vilket håll han ska gå nästa inlägg. Men han har mött många underbara människor i bloggen som jag aldrig skulle träffa. Det avundas jag honom.

Skulle jag skrivit en blogg hade den handlat om aktier, eller om ledarskapsfrågor. På jobbet är jag mentor åt ett antal yngre förmågor och försöker förmedla för dem hur jag ser på hur man ska leda för att nå framgång. En av de viktigaste egenskaperna är att ha ett mål och hela tiden jobba mot det.

Utifrån dessa tankar berättade jag för William att han aldrig kommer nå framgång med bloggen. Och då svarade han -Så bra då!

Jag gillar honom väldigt mycket, William. Som en tvillingbror på något sätt. Utan honom hade jag nog sprängts inne i min trånga arbetskostym. Och som sagt, han verkar gilla er väldigt mycket och det innebär väl att jag ska tacka er så mycket. Tack. Tack. Tack för att ni tar hand om William.

Och tack för att ni läste mitt gästinlägg.
...

Rysningar av annat slag

I am back!

Det här är ju också ett ypperligt tillfälle att läsa igenom Aftonbladets, Expressens och dom andra nättidningarnas uppdateringar om mitt favohatobjekt Gulligs spionaffärer. Det går rysningar i mig alltid när jag hör hans egoncentriska sätt att tala. Gullig är ett bra exempel på att överintellektuella kan vara idioter. By the way är spionavlslöjandet så klart bara trams. Gullig låg väl, som ung journalist med alla i alla läger för att få ihop till en bra historia.

...

Ursäkta, vad är klockan?

Så där ja. Vi har precis, för första gången, upplevt det klassiska "glömma-ställa-om-klockan"-misstaget. Vi gick upp i tid för att plocka undan innan Lill-Villes kompis kommer. 10:14 tyckte vi det var lite dåligt att han inte höll avtalad tid tionollnoll.

Då fick fru Wistman syn på TV:ns klocka som visade 09:14. Vad bra. Nu har vi ju en timme till 6! Med barnen framför barnprogrammen kan vi ju smyga upp i sovrummet. Vad gör jag här????????? I am off...

...
Jag har hicka. Ni vet en sån hicka som kan väcka döda ur sin grav och få ateister att bli kristna för att de tror hicken är djävulen explosioner i en den vakna världen.

Jag går nog och lägger mig på soffan ikväll. Undrar om där ligger en ung och vacker blondin som min fru valt att lägga där som samhällstjänst. Jag tror inte det, men man vet ju aldrig. Jag hör inget ljud så troligen är det inte så.


...

2009-10-24

Allt jag bryr mig om finns i min Ipod

Här uti finns William Wistmans samlade vis-skatt lagrad. Den innefattar precis alla inspelningar som finns där jag höjer rösten till musik. Tidsmässigt är det precis lagom för en längre joggingtur. Detta faktum är på något sätt väldigt kul men också lite patetiskt sorgligt. Men framför allt är det ju en väldigt bra förklaring på mina ulkningsproblem under mina joggingrunder.

...

Meddelande från fru Wistman ang bloggning

...
På förekommen anledning meddelar fru Wistman att hon har ett kompakt ointresse för detta sätt att använda yttrandefriheten. Meddelas endast på detta yttrandefria sätt. Fru Wistman ägnar sig mycket hellre åt öga-mot-öga verbala ironiska anmärkningar till för oss närstående personer. Detta sista är ett tillägg jag tillåtit mig att tillägga.
...

En snabb och korrekt dikt


Vi måste öka takten

för att hinna

Varje ögonblick som vi har makten

ser vi tiden rinna


Vi måste noga vakta

vår beskärda del

Så att vi ej tvingas att betrakta

hur allting blivit fel

William Wistman, född någon gång på 70-talet

...

A blowjob before job


Jag vill jobba med något där
man suger av innan han går
till jobbet och inte efter.
Anna Anka
...

2009-10-23

Fru Wistman vinfilosoferar

Jag vill jobba med något där
man duschar innan man går
till jobbet och inte efter.


Vi var hemma hos en familj där mannen och jag känner varandra ända sedan vi som barn bodde i en liten by utanför ett litet samhälle i Norra Skåne. Låt oss kalla honom Kalle. Kalle har varit hemma och träffat en massa gamla kompisar från förr. Kompisarna var imponerade av att Kalle blivit chef för en massa människor. En av vännerna mindes att Kalle som grundskolegammal hade sagt ovanstående.

När Kalle nu i afton berättat denna historia tittade fru Wistman (något vin-fin-berusad) på honom, drog in luft genom näsan och sade:

Jag tycker nog ändå det i ditt fall vore rätt bra om du också duschar när du kommer hem

...

Slaskhinken

Jag får ganska mycket email på mitt jobb. Men det är inte riktigt alla mail som jag tycker är relevanta. Dom hamnar i slasken dom.


...

2009-10-22

Bland tandtroll, kukar, fittor och sperma

Ja, vad ska man säga? Be mig inte förklara hur jag tänkte när jag började planera detta inlägg. Tack till blingbling i alla fall...








...

Syndagsskolan

Edit hette hon. Ja, söndagsskolefröken alltså. Hon var gammal och rynkig och strängkristen. Nu är hon sedan länge död och begraven. Hon läste inlevelsefullt dom bibliska berättelserna, ledde allsången och bad tillsammans med oss. Hon berättade att det var viktigt att vi knäppte händerna och sänkte blicken för att vi bättre skulle kunna koncentrera oss på vårt möte med Gud:

Fader vår som är i himlen!
Helgat varde ditt namn
tillkomme till rike, ske din vilja
såsom i himlen, så ock på jorden

Runt om mig satt alla andra barn och blundade med knäppta händer. Bredvid mig satt ofta Sofie, en ett år yngre änglasöt flicka. Blyg men med en nyfiken blick. Jag brukade titta på henne i smyg här i söndagsskolan, men också i vanliga skolan.

Jag hade så svårt att koncentrera mig på att möta Herren i min bön. Han dök liksom aldrig upp trots mina hårt sammanfogade händer. Jag undrade hur det kändes att möta Gud så som alla dom andra barnen gjorde. Men jag vågade inte fråga och avslöja att jag inte hade någon relation alls med Honom. Jag trodde att jag var rätt ensam om att sitta där helt ensam. Nej, jag mötte inte Herren där i bönen, snarare stämde jag träff med mina synder.

Vårt dagliga bröd giv oss idag
och förlåt oss våra synder,
såsom ock vi förlåta dom
oss skyldiga äro.

Vårt dagliga bröd... Inte ville jag hålla händerna ihopknäppta med varandra. Jag ville hålla dom om Sofie, och när jag blev äldre och fattade läget ville jag också göra en hel del annat med henne. Men det vore helt klart en stor synd, enligt Edit en lika stor en som att stjäla, döda och starta världskrig. Men jag ville inte hålla på med någon av dom andra synderna. Jag ville synda med Sofie. Bara en liten, liten kram och kanske en puss och sen...

Och inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss i från ondo,
ty riket är ditt och makten och härligheten,
i evighet, amen.

Hm... Några år senare hamnade Sofie i min säng. Min bästa vän övertalade mig efter en blöt kväll att han och hon, som han raggat upp på diskoteket, fick följa med mig hem till min etta med kokvrå. Jag var nyförälskad i Fru Wistman, och hade det goda omdömet att lägga mig på soffan och lät dom ta sängen. Endast ett draperi skilde oss åt. Lite som den där förlåten i templet om ni minns. Men den rämnade inte. Sofie lät som om hon gillade det väldigt mycket. Efter en stund tyckte jag dock det blev pinsamt med hans grisliknande läten och drog på stereon och vände mig om för att sova.

Någon gång varje år brukar vi stöta in i varandra, Sofie och jag. Hon skrattar alltid och berättar att hon tyckte det var kul att gå i söndagsskolan tillsammans med mig. Jo det var kul, brukar jag svara. Men jag säger inget om dom där synderna. Dom som jag fantiserade om och som min bästa vän fick uppleva. Dom säger jag inget om.
...

2009-10-21

Tacken Herren, ty han gjorde mig god

Tycker ni att Lill-Ville och Lill-Vivan ska gå i söndagsskola?

Jag gick ju i söndagsskola fram till jag var 15 år och alla mina kompisar ansåg det var ett fasligt rännande hos min farmor, för det fick ju bli det jag sade att vi gjorde där om söndagarna.

Detta förkovrande i den kristna tron har ju byggt upp min karaktär och gjort mig till en enormt empatisk människa. Kommer mina barn smittas av mig, eller bör dom utbildas av erfaren kristen personal? Går förresten några barn i söndagsskola nu för tiden?

Gick ni i söndagsskola som barn? Tror ni att vi håller på att skapa en generation som helt tappar dom kristna värderingarna?

Ps: Som ni märker av alla mina frågor är jag, trots att jag gick så länge i söndagsskola, fortfarande en sökande människa...
...

Only for you fru Chrissan


Fy för in i helvete vad jag blir nyfiken att få veta vad det står på registreringsskylten i fronten på denna Toyota! Vet du?

Höjden av blogghet

Nu har jag nog nått höjden på min karriär som bloggare. Denna bedömning bygger jag på en inventering av det inre lager av oskrivna historier som finns kvar. Summan av dessa svarar i stort sett mot det antal skrivna inlägg som jag lämnat efter mig under åren. Jag hoppas att ni alla tar tillfället i akt och andas in känslan av att just ni fick vara med på det historiska ögonblicket då William Wistmans bloggkarriär blomstrade som mest, eller sagt på ett något mer negativt sätt, ni var med när resan mot undergång började. Känn dock ingen sorg i edra bröst, känn stoltheten av att ha burit upp William Wistman till den stora bloggare (och diktare och sångare) han är just i denna minnsevärda sekund av evigheten. Har ni någonsin gjort en inventering? Var är ni i er bloggkarriär? Ser ni en outtömlig källa av ord att sätta samman eller har ni också en bäst före datum? Bloggar ni om tio år?
...

Det här är Hassan

och detta var Olof. Heja Hipp-Hipp...

2009-10-20

Små, småaktiga tankar om att ligga med bloggen

...
Hade man kunnat ligga med sin blogg, så hade jag gjort det nu. Alltså om det var helt 100% säkert att fru Wistman aldrig någonsin skulle få veta något om det. Och om jag var 100% säker på att jag inte plötsligt skulle få en panikattack av dåligt samvete och erkänna det hela i mikrofonen på Ica Maxi. Och om jag var 100% säker på att ingen annan fick veta det och skvallrade så våra vänner eller familj fick veta något. Om alla dessa var hundraprocentiga skulle jag kunnat tänka mig att ligga med min blogg just nu. Inte för att jag på något sätt älskar den eller ens är så där halvt om halvt förälskad, nej jag är inte ens intresserad i den på det sättet. Nej, det handlar mer om att jag är typ kåt och skulle se det som en kul förstöelse, och jag tror faktiskt bloggen skulle må bra av det, liksom liva upp den lite. Den har lite gått på halvfart ju på sistone, och sånt kan det bli om man inte får så mycket sex som man behöver. Eller förtjänar. Och där tycker jag bloggen verkligen har gjort sitt till för att få smaka på synden med MOI. Synd att jag berättar detta för er. För då blir det ju inte 100%. Så då blir det ingen sex. Men lite blogghångel kan väl inte räknas som otrohet va?
...

Jag rullar, alltså spottar jag

Volvos ogillande på marknaden har spridit sig, ja nu har till och med Transportstyrelsen börjat utdela både spott och spe.

...

En helt naturlig konsekvens av min storhet!

Ja, jag blir givetvis glad för det stöd jag alltid får av mina läsare när jag levererar mina högkvalitativa konstnärliga alster. Kolla till exempel här vad Sus och Anders Jacobsson skiver för starkt positiva kommentarer om min finstämda dikt för och emot sommaren:


Sus har fått fatt i det att mina dikter liksom har många bottnar. Precis som Shreek består mina poem av den ena nyansen efter den andra likt lökens lager.

Och för Anders Jacobsson får ju till och med perfektionen i mina ord reella konsekvenser. Tänk vilken coool destruktiv prestation att skryta med när jag träffar nya bekantskaper:

-Hej, William Wistman heter jag. Mellanchef i en stor nordisk finanskoncern. Privat umgås jag med familjen och skriver små rimmande dikter. Det var för övrigt jag som fick Anders Jacobsson att sluta sin författarkarriär.

Nu blir jag dock lite osäker på hur vi ska kunna följa upp Anders på det han lovat. Kan vi inte istället bara bestämma att alla eventuella framtida intäkter för eventuella litterär verksamhet tillfaller mig? Så behöver vi inte vara så konservativa med att det ska vara ett totalstopp. Vad säger ni?
...

Nu blir det en Hata-eller-sakna-sommaren-dikt



Sommaren är jättelång
för den som inte gillar den
men den känns också kort och trång
för de som hatar det som kommer sen
William Wistman, född någon gång på 70-talet



...

2009-10-19

Kärleksnästet nästan

Ni kanske inte kommer tro det jag ska berätta men, men varje dag när jag...

...

Det här är Olof

Det här är Olof, en av Sveriges få synskadade Nazister...

...Nazister använder sig ofta av internetet för att träffa likasinnade. På en belgisk sajt har Olof hittat en strukturtapet med Mein Kampf i blindskrift...

Hipp-Hipp i toppform

Joggnings-, kippnings- och ulkningsutsikt

Fy för in i helvete vilken fin utsikt jag har när jag står här framåtlutad med två joggingrelaterade akutproblem. Dels kippar jag paniskt efter andan, dels sväljer jag tillbaks spytendenserna. Glömde bort att jag inte längre är 20 år yngre, 10 kilo lättare med muskulös kropp, vackra anletsdrag och en självsäkerhet som fick flickorna att vända sig om där jag kom joggande i hög fart, liksom svävande några millimeter över marken. Glömde bort det och sprang lite för fort. Men som sagt; fy för in i helvete vilken fin utsikt jag har när jag joggar och kippar och ulkar.

Bilden är för övrigt tagen i ett annat sammanhang av fru Wistman.


...

Då blir jag uppfylld av det märkliga

Om det bara hade blivit lite större respons till mina vackra sånger skulle jag idag kunnat presentera nästa sång i det storartade projekt jag planerade. Men jag har insett att jag berör fler människor genom att släppa en fjärt i min hem än genom att lägga ut mina sånger på You-tube.

Så ni får inte höra ett skit, varken av mina fjärtar eller mina vackra sånger. Men det hindrar inte mig från att avslöja vad nästa låt i projektet skulle varit.

Jo, ni fattade väl liksom att den röda tråden var att göra om texterna till en känd låt under temat " Om [originalartist]...". Dom två första låtarna hette "om Lisa varit Vokalissa" och "om Lisa hade träffat en sockerbagare istället".

Den tredje inspelningen skulle varit "Om Ulf hade varit homosexuell". Texten skulle varit en originaltext där jag endast ändrar ett enda ord. Här är texten. Vilket ord är ändrat från Uffe-puffes text?



Det finns dagar då jag tvivlar på
allt det som jag ville gjort
och allt det som jag ville nå
man tror man kan räkna ut hur allt ska bli
men man får allt ha en jävla tur
och ett spel som är stämt i dur
och inte minst min vän en hygglig fantasi
Det har nog hänt att jag känt för å lämna landet
men det är inte så lätt att slita bandet
det bor en viking i mitt blod
jag är både tungsint och rastlös
och lika svart som åkerns jord


Men när jag kysser Harry
är jag fri från alla hämningar
När jag kysser Harry
försvinner alla främlingar
då är vi alla och envar
allt vi har
och vi lever här och nu i denna stund
När jag kysser Harry
är jag tätt intill det verkliga
när jag kysser Harry
blir jag uppfylld av det märkliga
i att finnas till
och allt jag vill
är och leva låta leva livet ut

2009-10-18

Joggnings-, kippnings- och ulkningsutsikt

Fy för in i helvete vilken fin utsikt jag har när jag står här framåtlutad med två joggingrelaterade akutproblem. Dels kippar jag paniskt efter andan, dels sväljer jag tillbaks spytendenserna. Glömde bort att jag inte längre är 20 år yngre, 10 kilo lättare med muskulös kropp, vackra anletsdrag och en självsäkerhet som fick flickorna att vända sig om där jag kom joggande i hög fart, liksom svävande några millimeter över marken. Glömde bort det och sprang lite för fort. Men som sagt; fy för in i helvete vilken fin utsikt jag har när jag joggar och kippar och ulkar.

Bilden är för övrigt tagen i ett annat sammanhang av fru Wistman.


...

Always a surprise to see the Always commercial


Bild: Faksimil från Svensk Damtidning,
Femina eller nån annan bloody Damtidning

På mina toalettbesök i mitt eget hem hamnar jag ibland med så kallade damtidningar framför mig. I dessa hittar jag en del artiklar som gör att jag lär mig mer om er kvinnor. Tack Femina och ni andra, det ger mig några promille till på min evigt långa resa till full förståelse.

Idag var det dock en annons som jag behöver få förklarad av mina kvinnliga läsare. Alltså, jag tror jag har förstått det fantastiska med vingar på bindor. Jag är till och med starkt positiv till de höga utvecklings-och marknadsföringskostnader Always lägger ner för att ständigt ligga först med att skapa de aeordynamiskt bästa formerna på dessa vingar.


Jag köper också det intelligenta att i reklamsyfte byta ut färgen och konsistensen i annonsen. Jag känner till att vi i verkligheten innehållsmässigt snackar någonting på skalan rött till rost. Och konsistensmässigt, ja där kan det väl enligt den kunskap jag innehar skifta rätt kraftigt vad som landar i bindan.


Men tjejer, ni måste nog hjälpa mig här. Always har ritat dit någon slags flipperspelskulor som jag värderar kommer ut någonstans ungefärligt där själva slidöppningen finns eller möjligen från blygdläpparna, och sen rullar dom nedåt, studsar helt vinkelkorrekt enligt de geometriska lagarna ner mot analöppningen.


Det är sen lite oklart av bilden om dom runda föremålen fortsätter ut ur bindan och hamnar i trosan (här förutsätter jag att brukaren använder trosor, vilket väl är troligt då det väl är trosorna som håller bindan på plats? Rätta mig om jag har fel) eller om kulorna sugs in genom ringmuskulaturen in i rumpan.

Ja, tjejer kan ni hjälpa mig? Har ni någon egen erfarenhet av sådana här flipperspelskulliknande föremål i er binda eller har Always reklam helt flippat ur?

...

Wistmanska gåvopaket och väninnors barmhärtighet

På tal om nedanstående som jag visst har fått lite på hjärnan. Fru Wistman frågade här till morgonen vad vi ska ge till hennes väninna som vi ska besöka i Stockholm nästa månad på hennes fyrtioårsdag.

Jag blinkade och pekade på mig själv.

Då sade fru Wistman:

-Det vore ju inte en present, det vore en samhällstjänst från hennes sida.

Jag tror fru Wistman läser min blogg i smyg.

...

2009-10-17

Allting går att sälja med mördande reklam

Hahaha.

Man kan sälja precis allting med mördande reklam.

Till och med en barmhärtighetsgärning som att ligga med mig kan man genom en fin och genomtänkt text få att bli till en populär vinst i en bloggtävling.

Nej sov gott alla. Nu går jag och väcker fru Wistman och frågar om hon vill vara barmhärtig...
...

Jättespännande tävling här på bloggen

Jag fattar inte varför ingen hittar på en massa kreativa bloggtävlingar. Om jag varit singel skulle jag utlyst följande tävling:

Tävling här på bloggen
Skriv en rolig kommentar till detta inlägg och/eller skriv ett roligt inlägg på er blogg och länka till mig. De fem roligaste inläggen/kommentarerna vinner tävlingen och får ligga med mig en hel kväll (max tre timmar). Ni får själva välja ställningar och geografi. Jag står för middag och förspel.

Tävlingen gäller egentligen bara fruntimmer men de män av er som verkligen skulle vilja tillbringa en natt med mig så kan vi kanske komma överrens om att det bara blir lite pussar och smek, men all form av penetration är helt uteslutet. Ni fruntimmer får penetrera men enbart i de fall jag råkar somna och ska väckas i en fart.

Jag vet inte om tävlingsreglerna nu blev lite luddiga, men det brukar ju lösa sig efter hand.

Nu kör vi!
...

Regnr: NER890

Även den som inte helhjärtat tror på järtecken bör väl ändå hålla lite större avstånd till framförvarande bil i just detta specifika fall, ett faktum som friskt diskuterades i vår bil under eftermiddagen, allt medan fru Wistman gled närmare och närmare.

...

Hängmörat vildsvin

Vi skulle bara köra förbi kusinerna på landet för att hämta jultidningskatalogen för att kryssa i den på ett tiotal ställen, dom flesta helt onödiga, men det ger ju kusinen en fin gåva i slutändan så det får passera utan att jag klagar allt för mycket. När vi kom till gården stod ett helt gäng grönklädda nere vid ett skjul och tittade upp i taket.
När jag och Lill-Ville kom närmare såg vi att högt där uppe som en takkrona hängde ett före detta vilt svin. Ett svin som vi nån söndag framöver kommer bli bjudna på som söndagsmiddag.
Jag har ingenting emot det. Jag älskar vildsvin. Men jag är en sån där stabo som helst är utan allt för detaljerad kunskap om var mat kommer från. Och efter att jag kollat i den blåa baljan kommer jag i alla fall inte äta någon inälvsmat på ett tag.

(För att förskona alla känsliga tittare, och för att undvika massflykten från bloggen så som det blev när jag publicerade penisar har jag förminskat ner bilderna. Tryck på dom om du vill se det hela)

...

Vilka svin

Har precis sett resultatet av fru Wistmans bröders grisajakt, och svärfars slaktarkonst. Bilder kommer när jag kräkt färdigt...

...

Högre, häckhelvete, högre!

Tillägg: Ett tillägg för att ni ska förstå min frustration över att häcken inte växer fortare. Och för att ni ska veta att ni bara är nån meter från ett sensationellt tillfälle att få se en bild på mannen bakom denna anonyma blogg. Det är nämligen så att hade någon tagit ett foto ca en meter bakom punkten där detta foto tas hade ni fått se William Wistmans nakna häck och rygg medan han fotograferar ut genom fönstret i det Wistmanska hemmet. Om bara häcken kunde växa sig högre (den gröna varianten då) skulle William inte behöva oroa sig för att han skrämmer intet ont anade lekplatsbesökare när han trampar runt som gud skapade honom (+ett antal kilo till som vi inte ska belasta herren för. Wistmans häck har haft bra växtkraft de senaste åren kan man lugnt säga, den fläskiga varianten då). Slut på tillägg

...

2009-10-16

Min dotters lilla fot betyder allt

Fredrik spelar fars med Kurtan. Jag sitter här och surar. Fru Wistman har somnat i soffan framför TV:n, lådan som just nu sänder V65. Spännande. En häst nr 8 som ligger i dödens kanske vinner till 13,0 medan hästen i vinnarhålet galopperar när han avancerar utvändigt.

Lilla, lilla Lill-Vivan har varit hemma sjuk idag och sovit en lång stund på eftermiddagen. Så hon ligger med öppna ögon och ser på hästtävlingen.

Förmiddagen igår tillbringade jag på Kastrup. Har jag sagt att jag har en plastsyster i Australien? Hennes man har varit på affärsresa i Oslo och mellanlandade på Kastrup några timmar. Så jag, fru Wistman, min far och hans fru (mor till min plastsyster) och min plastbror hängde med honom medan han väntade på flighten till Bangkok. Ja. Så var det.

Men visst handlar det om att jag hade önskat att jag hade någon slags talang. Musik, teater, vafan som helst som gjorde att jag var medelpunkten och alla ni andra min publik. Det är därför jag är sur. Sen kommer nog Fredrik hem från teatern och tycker jag ska vara nöjd för jag har allt man kan önska sig. Jag vet, kompis. Jag vet....

...Har varit ute och hållt om Lill-Vivan tills hon somnade. Höll om hennes lilla fot. Kramade den, smekte den. Tills hon sade -Sluta pappa! Sen fortsatte jag att bara hålla om henne. Och nu sover hon tryggt mot sin mammas bröst.

Hann se lite Skavlan. Han var med, Kjell Berqvist, för att han spelar huvudroll i en ny film. En film där Johannes Brost är med, Johannes som ju spelar fars med Fredrik. Coolt. Men det hade varit ännu coolare om det var jag som hade talang och kunde spela musik och teater.

Det var säkert min mamma som bad till Gud; "Låt min son få talang på räkneark och budgetar och fucking affärsplanering och strategier och organisation och annat sånt viktigt för samhällets överlevnad".

Min bön hörde han inte, om att få träffa spännande människor och diskutera filosofiska frågor och spela in filmer där jag sjunger Hawaii-sånger med tusen vackra kvinnor som dansar hula hula och där jag jagar farliga bovar och röker cigarrer stora som boaormar och gyttjebrottas med världens mest muskulösa blondin och gräver ner stridsyxor med indianer och klättrar i berg efter berg och har efterfest med kändiseliten och alla vill veta vilket mitt nästa projekt är och jag svarar att nu ska jag satsa på familjen för min lilla dotter och hennes lilla fot behöver mig.

Mmmm. Min lilla dotters små fötter. Dom gör mig glad igen.

...

Fredags-snack

Jo, så klart var fiskpinnarna bara förrätt. När ungarna var i säng körde vi på med huvudmålet i form av en tallrik kallskuret. Jag är rätt duktig på sånt. Jag är ingen matdiva. Men jag gillar mat. Gillar bra råvaror. Och gott vin. Sur vin gillar jag inte.

Men sur har jag känt mig några veckor nu. Vette fan vad jag ska göra för att komma ur det. Ni vet så där som ett barn kan vara om man går och slår av tv:n mitt i ett barnprogram och säger att dom gott kan gå och leka en stund istället. Så sur som barnen kan bli då, så har jag känt mig. Orättvist behandlad. Dumma mamma och dumma pappa. Men desserten var god. Och vinet var gott.

Återkommer

...

Tjo, chip, tjena

Tjena. Klockan är 18:13 och jag är redan lite bladig.

Tog ett glas vin till fiskpinnarna och pastan som jag serverade idag.

Vi ses nog ett par gånger ikväll, eller vad tror ni.

Troligen kommer jag vara lite mellankolisk som vanligt...

...

Ge mig nåt sjukt innan jag får feber!

Jag ska berätta för er vad jag saknar. Jo jag saknar den där gamla goda tiden när jag var och varannan dag blev överraskad av Tyskungens sjukroliga upptåg. Det, mina vänner, det var tider det. För en sjukrolighetssökande människa som mig.

Har ni några tips vart jag ska klicka in för att få sådana upplevelser nu för tiden?

...

2009-10-14

Past bedtime

Jag är liksom trött ända in i märgen. Har arbetat fucking hårt i några månader och nu känner jag att det börjar bli riktigt tufft. Jag tror jag måste vila. Jag tror jag måste slappna av. Jag tror minsann jag går och lägger mig. Men fortsätt ni länka som satan, jag kan köpa en ny glass...

...

"Runt jorden" ska det väl ändå vara?

...

...eller skit i det förresten

Jag måste nog tänka igenom själva tävlingsreglerna lite igen. Och priset har jag redan slickat i mig. Återkommer...

...

Tävling! Hjälp en fattig bloggare

Jag gör nu som så många andra bloggare. Jag utlyser en superskön kul bloggtävling.

Skriv ett inlägg där ni länkar hit till Så där lagom kul så är ni med i min jätteroliga tävling där jag lottar ut ett supercoolt pris.

Gör så här:
1. Skriv ett inlägg där du skriver något snällt eller styggt om Så där Lagom kul.
2. Skriv en kommentar i detta inlägg
3. Vänta på utlottningen där vinnaren få en kylig gåva.

Snabba er innan glassen smälter.
...

2009-10-13

Fru Wistmans känsla för spe

Konversation som utspelade sig här i afton under en kort promenad med fru Wistman bort till Goliat med familj för att hämta barnen som lekt där en stund ikväll.

Fru Wistman: Tandläkaren gav mig något medel mot infektion i tandköttet.
Herr Wistman: Jaha, men ojdå! Var det illa?
Fru Wistman: Ja, hon sade att det var rätt rejält...

Tystnad där man liksom märkte att luften darrade av att fru Wistman funderade

Fru Wistman: Tänk, om jag hade levt för hundra år sedan, då hade man inte haft något medel för sånt. Då hade jag blivit tandlös.
Herr Wistman: Om jag hade levt på typ stenåldern skulle jag dött när jag var fjorton år. För det var ju då jag fick inflammation i blindtarmen. Och utan operation hade jag väl dött av det. Å andra sidan hade jag nog vid fjorton års ålder redan sprungit runt och legat med alla unga stenåldersflickor och haft tio barn. Så jag hade nog varit redo för döden vid fjorton.
Fru Wistman: Jag tror du hade dött många år tidigare på din första björnjakt.

Min fru känner bara mig allt för väl. Vilken tur jag har en henne som kan skydda mig från alla stygga björnar... och Goliater.
...

Kärleken går hand i hand med förnamnen

Se så kära och glada de verkar, det ungdomliga sångparet Mia Marianne och Per Filip. Jag hittade vinylskivan hemma hos Slagverkssynfoniorkesterpappan.

Oh vilken underbar pullover Per Filip har. Var kan man köpa denna skiva? Jag erbjöd Slagverkssynfoniorkesterpappan 1.000 kronor men han vägrade släppa den. Detta är så vackert. Bilden, kärleken, namnen Per Filip och Mia Marianne, färgerna, albumstiteln och blixten från min kamera. Det är så vackert att jag måste läsa upp en dikt jag skrev för många år sedan:


Vi gick hand i hand
på en öde strand
Det var bara du och ja'
och ett halvt marabouchokla'...

...

2009-10-12

Mosquitos going bananas



Mitt eget skrivbord var upptagen idag av en medarbetare från ett annat kontor, så jag satte mig på Mettes plats. Hon hade en släng av nån sjukdom och jobbade hemifrån. Det verkar som att Mette har tagit upp kampen mot alla medarbetare som av någon anledning kastar frukt i hennes papperkorg. Hon har skrivit det här fina meddelandet och lagt överst i en rätt välpackad "skraldespand".

Ingen frugt i min skraldespand - tiltraeker fluer!
(Ingen frukt i min papperskorg - drar åt sig flugor!)

Jag var på mitt skojfriska humör i morse så jag lade dit en lapp till i skraldespanden. Nu vet jag inte riktigt om det var så smart. Jag ska inte till Köpenhamnskontoret i morgon och kan därför inte förklara att det är jag som skojat. Tänk om hon blir arg och börjar skälla ut medarbetarna för att dom inte har respekt för henne. Ska jag sms:a henne och säga att det är jag som skrivit lappen?

Vi er ikke enige! med venlig hilsen Fluerne
(Vi håller inte med! med vänlig hälsning Flugorna)
...

Testing twitting

....
Känner mig nere, så jag går upp och lägger barnen.
...

2009-10-11

Men kanske gemensam gång-gång



Snodd av Söderberg.
...

Spännande resväg

Har ni några spännande upplevelser på väg till eller från jobbet? Själv har jag rätt ofta lågflygande planer/lågplanande flyg utanför vindrutan. Om man drar ner fönstret dånar det jävligt coolt. Här är det ett SAS-plan som ska landa.

...

Sorgsen

Jag var ute och joggade ungefär en mil. Hade ipod bara med låtar av Peter Lemarc och Lars Winnerbäck. Är det konstigt att jag nu har ont i hela kroppen och är förbannat sorgsen? Det senare spädde jag på genom att läsa ur bloggkompisen Dana Jergefelts diktsamling:



FRÅN ETT HJÄRTA til et andet
fra et hjerte TILL ETT ANNAT

Det är så mycket kärlek och saknad och förtvivlan och hopp samlat i boken. Så många år av oförlöst längtan.

...

Förbjudet för hundar att vadå?

  • Parkera?
  • Passera?
  • Raljera?
  • Köra om?
  • Ställa sin cykel eller moped mot väggen?
  • Stå upp och kissa?
  • Löpa hela linan ut?

Skriv för fan era skyltar som man fattar exakt vad ni menar! Man blir ju rent förvirrad. Och förresten, varför gäller det bara hundar. Det är ju rent diskriminerande. Faktiskt. Jag tror inte man får göra så. Förbudet måste väl också gälla tex katter och människor. Och nu går jag runt med ont i magen för att jag kanske överträder förbudet. Är det bara jag som blir arg på alla dessa otydliga förbud.

...

Betvingat ord


Jag skrev precis en kommentar i Monas Universum där jag försökte beskriva att jag är väldigt opraktisk när det gäller hammare och spik och sånt. Kommmentaren kommer något omskriven finnas med i min bok bevingade ord från William Wistman. Ska bara komma på en 100 till sen blir det utgivning:

Jag är så opraktisk att jag
inte ens skulle vilja
ta i ett verktyg med en tång
William Wistman född på 70-talet

...

2009-10-10

Isaac Stern och dom andra grabbarna

Fru Wistman på pigefödelsesdagsfest i Ölstykke utanför Köbenhavn. Hon bokade därför in mig och barnen till kvällsmat hos Lill-Villes skolkompis, där frun i huset också var utflugen på äventyr.


Skolkompisens pappa är musiker i nån slags symfoniorkester. Xylofon tror jag. Och slagverk. Hela garaget fyllt med icke barnvänliga instrument. Och noter. Och mycket märkliga anteckningar på kollegieblock. Och massor av vinylskivor.

Han hade ingen aning om att det var fotboll i kväll.


Å andra sidan hade jag ingen aning om vilka dom pungkule-liknande gubbarna var på vinylskivan han hade liggande framme. Han påstod att dom är världens största musiker. Jag påstod att dom ser ut som dom har en kromosom för lite eller för mycket hela bunten.


Och nu sitter jag och deppar och tänker detsamma om Zlatan och Lagerbäck och hela bunten...


...

Vi er röde, vi er hvide. Vi er i VM!

Jävligt surt så klart.

Men eftersom jag hänger med ena bukhalvan på andra sidan bron bestämmer jag mig för att ändå försöka glädjas åt att "vi" är i VM. Firar med ett rejält glas gammeldansk och slipar på mina svar på alla tusentals kommentarer jag kommer få på måndag när jag kliver in på danmarkskontoret, där flera kollegor sett matchen live. Tokdumt av mig bara att i försnacket vara så löjligt självsäker på att Zlatan skulle dunka in ett par tre mål.

Läs om eländet här

Bekväma skor på Kommendörsgatan

Dom första åren som nyetablerade företagare i skoaffärsbranschen var tuffa för bröderna Ekholm. Det stora genombrotten kom efter en grundlig kundundersökning där dom kom fram till att totalt ändra affärside och börja sälja bekväma skor.


Det rullar vidare


Nu blir det big bowl for small children and hangoverish fathers

...

2009-10-09

Fem äpplen om dagen håller rent i rören

Jag läste att Björn Ranelid, som ju bor på Österlen, sätter i sig minst fem äpplen om dagen. Nu sitter jag här med ett härligt grönt äpple och en wiskey av lägre kvalitet. Jag tror faktiskt det är mitt femte äpple för dagen. Och min sista wiskey.

Kommer jag att skriva lika målande som Björn nu ? Eller blir jag bara till en självupptagen underlig nobody? Helt klart att mina äpplen har den senare effekten

Och vet ni vad. Jag börjar känna en viss tomhet här i bröstet. En tomhet som jag känner igen från förr.

Såg ni den där filmen där han i en officer och en gentleman började dansa "Ballroom dancing" och blev uppslukad av det och blev en bättre människa. Han sade sen till sin fru att han inte vågat berätta det för henne för att han var rädd att berätta att han inte var 100% lycklig när han egentligen borde vara det för han hade allt det man kunde önska sig och hur kunde man då tillåta sig att vara olycklig. Att dansa gjorde honom lycklig.

Om tid är en cirkel så åker jag lyckligt runt runt i denna, men på ett ställe i den där cirkeln finns där något vasst som sticker till och gör mig varse att jag inte är där jag borde vara för att få ut maximal lycka.

Jag älskar min familj och lever ett alldeles utmärkt liv tillsammans med dom, men jag saknar min ballroom dancing, min passion här i livet, det som får mig att blomma ut och bli en fulländad människa.

Jag är säker på att många av er har det precis på samma sätt. Fan, om man ska hitta en allt igenom lycklig människa får man skriva en annons i nån av dom största tidningarna. Och det gör inte jag för det kostar ju hur mycket som helst. Och att hitta en allt igenom lycklig människa här bland er bloggare, det blir nog en omöjlig uppgift. Definitionen på bloggare är ju "person som saknar någon del för att vara hel".

Så nu går jag och Björn Ranelid i säng. Här på Österlen. 2009. Med bara några månader kvar innan 00-talet är ett minne blott.

...

Övertäckning motverkar brandfara


Som otillfredsställd småbarnsförälder händer det att jag sitter där i bilen på vägen hem och fantiserar till det om nån ung bisexuell brotterska och hennes bästa väninna, sjuksyster Emma, som båda har frågat och fått lov av fru Wistman att visa mig hur det går till när man är tre i sängen. Fru Wistman hade gärna fått vara med för min skull, men vem skulle då passa barnen.

Just det. Så där kan det då föregå inne i mitt huvud där i bilen på vägen hem. För er som varit med ett tag vet ju att jag bara kan fantisera i dialogform och inte i bilder, vilket så klart gör det hela lite mindre spännande, men å andra sidan behövs det inte så jävla mycket för att jag ska gå igång.

Ja, så där i bilen sitter jag då och upptäcker att jag måste tanka bilen. Kör elegant in på den lokala Statoilmacken, och kliver ur bilen med rätt mycket eld i byxan. Klart man blir rädd när man då läser skylten "förbud mot tomgångskörning, tobaksrökning och öppen eld".

Sen kommer jag fram till att det bara är farligt med öppen eld. Det jag har i byxan är en sedan länge inlåst låga, så det är fan inte någon större fara för antändning.

Aj. Det där sista lät nog lite väl bittert. Får nog sudda imorrn. Hoppas inte fru Wistman läser, och inte heller Emma och brotterskan.

...

Jag har budgeterat, åkt taxi och spenderat 4.600 kronor på en liten mojäng som mäter avgaser. I övrigt inget att rapportera.

...

Hur blev det på det lilla sättet 2

Son: Pappa, kan jag få måla en bil?
Far: Stör mig inte unge, jag jobbar ser du väl!
Son: Men pappa, får jag måla en skåpbil?
Far: Ja, du får måla vad fan du vill, bara du inte stör mig.
Son: Pappa, kan jag låna dom här färgerna?
Far: Men för helvete unge, ta lite egna beslut nu för satan. Du är ju för fan 7 år.


... Hur blev det på det lilla sättet 1

2009-10-08

Nej detta inlägg var inte så kul

Jag går och lägger mig istället.



...

Just nu kan ni se mig på TV


Många av er är nyfikna på vem jag egentligen är ute i verkligheten, medan jag hållt väldigt hårt på min anonymitet. Men nu kan jag avslöja att jag är en av deltagarna i Mammas pojkar.

Jag har funderat fram och tillbaks om jag ska avslöja exakt vem av dom jag är eller om ni bara genom att se programmet ska komma fram till det. Men när jag såg första avsnittet här idag märkte jag att det är så tydligt vem som är jag, så jag avslöjar det.
Och ni som såg programmet har nog också gissat. Ja, det är jag som är Gerd, Christians mamma.
...

2009-10-07

Hur blev det på det lilla sättet?


Bortskämd tonårskille: Pappa, pappa jag vill ha en BMW M5 när jag fyller år.

Direktör Bengtsson: Du ska bara ha och ha.

Bortskämd tonårskille: Jo, Snälla pappa. Jag vill ha en M5:a med sex avgasrör och en registreringsskylt där det står "Bilstrunt", för det tycker jag är roligt. Snälla pappa?

Direktör Bengtsson: Ok, du ska få en bil, men för att du ska lära dig att du inte får allt du pekar på, så får du bara en M3:a med fyra avgasrör och högst 7 bokstäver på registreringsskylten.

Bortskämd tonårskille: ok pappa.



...

Ett megastort problem i A4-format

Man kan väl säga att jag har ett megastort mansrelaterat problem. En tickande bomb. En framtida hyperpinsam situation, som kan får ödesdigra konsekvenser. För mig och för dom andra i min familj. På grund av mitt slarv med mansrelaterade kroppsdelar. Låt mig berätta.

Ni vet den där bilden på en mansrelaterad kroppsdel som jag publicerade för några dagar sedan. Den där mansrelaterade kroppsdelen med en tatuerad fot på.

Jag skapade den där bilden genom att hitta en bild på en mansrelaterad kroppsdel på nätet. Denna lade jag in i Power Point och förstorade upp den till A4-format. Sen skrev jag ut den och ritade dit en fot. Så fotograferade jag resultatet och sände det hela till bloggen. Självklart var jag mycket noga med att radera fotografiet efteråt. Vad trodde ni?

Men... just det mina vänner, men, var i helvete blev A4-pappret med en megastor mansrelaterad kroppsdel av?

Borta! Uppslukat! Väck från jordens yta! Jag har letat överallt. Kan inte hitta skiten. Har frågat fru Wistman. Hade lite svårt att förklara hela konceptet kan jag lova. Hon hade ingen aning. Hon påstod att hon inte hade sett en megastor mansrelaterad kroppsdel på många herrans år. Jag har letat igenom hela huset, bland alla mina papper, under datorbordet, men nix. Borta! Väck! Gone with the wind!

...

Ja, Lill-Ville, vill du vara vänlig att ta upp din hemläxa och läsa högt för klassen. Oj då, det föll visst ut ett papper här. Jaha det finns något på baksidan här ja. Oj då en megastor mansrelaterad kroppsdel med en tatuerad fot! Jaha, min lille vän. Det var väldigt fint ritat, det var det. Men Lill-Ville, jag tror vi måste prata med din mamma och pappa om detta...

...


Katastrof. Hur fans dum får man vara...

...

Vinn teaterbiljetter där eller här

Gå in och vinn biljetter till teaterföreställningen Pengarna eller livet där min allra bästa bloggkompis spelar huvudrollen (det är han till vänster om han med den stora dubbelhakan).

Och ni kan faktiskt öka chansen att vinna genom att skriva en kommentar här. För om jag skulle råka vinna biljetter hos Fredrik, kommer jag lotta ut dom bland dem som skrivit kommentar i detta inlägg.

För jag har redan sett föreställningen en gång. Den var suveränt rolig. Och förresten har jag redan bokat biljetter igen. Klart att jag och Vivecka ska se den igen. Det är inte ofta man får ta sig ett snack med huvudpersonen efter föreställningen...

Garanti: Inga fler snoppar

För alla er som med ont i magen av nyfikenhet avhållit er att klicka in på bloggen pga rädslan för att en penis ska poppa upp och bita er i näsan samtidigt som er chef går sin rond; ja för alla er kommer nu denna garantiförklaring:

Härmed garanterar jag, William Wistman,
att det inte kommer publiceras fler bilder
på snoppar och/eller snoppliknande föremål
på denna blogg. Garantin gäller så länge
minnet håller. Det kan under denna tid
möjligen dyka upp en och annan fitta,
men då troligen endast i kommentarfältet.

Alltså fritt fram att läsa bloggen på arbetstid igen. Det har varit lite si och så med jobbbloggläsningen här på sistone från er sida nämligen. Det finns ju risk att ni blir övereffektiva på ert arbete, och det vill ju inte jag stå som ansvarig för.

...

2009-10-06

Ett litet pittpori

Ah, vad jag blir trött. Nu har ni ju fått för er att jag typ går igång på kukar. Och att jag har fått penisar på huvudet. Att det virvlar runt erigerade snoppar i mitt undermedvetna. Detta vill jag kraftigt dementera. Det snurrar endast runt slidor och bröst inne i min hjärna. Inget annat.

Det där med alla snoppar är inte alls mitt fel. Det är min omvärld som är fel. Det liksom bara ploppar upp penisar runt omkring mig hela tiden. Det kan ju inte jag hjälpa. Dom dyker upp i politiken, i groggen, i grönsakerna, på rodeon, hos storviltsjägaren, i taket, i modet och till och med i maten.

Tror ni inte mig så får ni faktiskt klicka på bilden för att studera eländet lite närmare. Inte mitt fel. Notera förresten peniskaktusen som är väldigt lik penistatueringen på kukhuvudets ben.

( Och, javisst är det en oxpenis, styckad och klar att lagas till en god penisgryta. Inget konstigt med det)
...

Snälla, lämna mig inte. Jag ska sluta efter denna sång!

Ja, just det. Gun skriver att man här hos mig kan bjudas på en och annan hemmasnickrad sång.

Hon refererar till en video som var tänkt att lägga grunden för mig som världsartist men som istället innebar en katastrof för mig som bloggare. Jag förlorade, förutom min heder och stolthet, 20% av mina besökare. Jag kämpar fortfarande för att nå upp i de läsartal jag hade innan jag gav ut min sång.

Sången hette "Om Lisa varit Vokalissa" och var tänkt som första låten i en hel serie sånger. Jag spelade också in låt nummer två men pga katastrofen publicerades den inte. Tills nu...

Innan du trycker igång:

Obs! Sången kan vara stötande för vissa
Om du tycker skojfriska texter på gamla slagdängor är stötande, tryck inte igång
Om du förmodar att du aldrig mer kommer besöka min blogg om sången är dålig, tryck inte igång.
Om du förväntar dig skönsång, tryck inte igång
Och framför allt, om du har absolut gehör, tryck för helvete inte igång.

William Wistman ger er "Om Lisa träffat en sockerbagare istället"


...

2009-10-05

Volvo behöver mer pengar

Nu ligger nog Volvo jävligt risigt till, för på min S60 har dom aktiverat en text där det står att dom är tvungna att få in nytt kapital...

...

Den som söker han fender

Min favokaosare Anna har efter en allvarlig båtfenderolycka haft en omröstning på sin blogg för att kontrollera hur vanligt detta är:

Hon skriver:

Det som är mest spännande är att det är 3 som har röstat att de faktiskt har fått en fender i ögat. Men vem är den tredje personen som har fått en fender i ögat?Mystiken tätnar.Den ligger tjock och olustig över hela bloggen.Kan vi reda ut detta?


Kära Anna. Kanske kan denna bild lätta mystikens dimma något...




Fotad för livet - Obs! känsliga läsare varnas.

Alltså, jag kan inte släppa den där tatueringshistorien i Aftonbladet. Ni vet den där Aftonbladet varnade läsarna för att artikelns bild kunde uppfattas som stötande för vissa. Och så fick man se en 10-åringsnivåteckning av en snopp tatuerad på ett ben. En liten söt snopp som enligt Gun ser ut som en kaktus i en kruka. Nej, den varningen var ju rätt överflödig...

Möjligen hade det kunnat uppfattas som stötande om Aftonbladet publicerat en bild av en kuk som en omdömeslös fyllekille fått tatuerat in en fot på. Men bara möjligen...

Bildtext: Nix, det är inte min. Jag var varken omskuren eller rakad sist jag kollade efter. Hade heller inte en icke existerande bakdel.

...