Nu har jag nog nått höjden på min karriär som bloggare. Denna bedömning bygger jag på en inventering av det inre lager av oskrivna historier som finns kvar. Summan av dessa svarar i stort sett mot det antal skrivna inlägg som jag lämnat efter mig under åren. Jag hoppas att ni alla tar tillfället i akt och andas in känslan av att just ni fick vara med på det historiska ögonblicket då William Wistmans bloggkarriär blomstrade som mest, eller sagt på ett något mer negativt sätt, ni var med när resan mot undergång började. Känn dock ingen sorg i edra bröst, känn stoltheten av att ha burit upp William Wistman till den stora bloggare (och diktare och sångare) han är just i denna minnsevärda sekund av evigheten. Har ni någonsin gjort en inventering? Var är ni i er bloggkarriär? Ser ni en outtömlig källa av ord att sätta samman eller har ni också en bäst före datum? Bloggar ni om tio år?
...
I vilket fall så har jag just förärat dig med ett blogginlägg.:)
SvaraRaderaJag tror på reinkarnation i ditt fall.
SvaraRaderaFör tio år sedan skrev jag.
(För tjugo och trettio år sedan också)
Om tio år skriver jag fortfarande.
Formatet kanske inte är detsamma.
Men skriva kommer jag alltid att göra.
Det kommer du också göra, har jag en känsla av.
Inom en tioårsperiod har jag nog lagt av.
SvaraRaderaJag kanske har börjat med skärmflygning som tar all min fritid.
Jag är på väg ner från min topp som var ungefär för ett år sedan.
Puss och kram.
Fast jag tror att det händer dig nya fräscha saker framöver, bra bloggämnen kommer att bara porla fram. Keep going!
SvaraRaderaJag törs inte ens tänka så långt fram i tiden. Men nästa vecka bloggar jag garanterat, om jag lever.
SvaraRaderaJag bloggade inte för tio år sedan och jag kommer inte blogga om tio år. Jag bloggade inte för ett år sedan och det är inte säkert jag orkar blogga om ett år. Jag säger som Gun - nästa vecka bloggar jag om jag lever då.
SvaraRadera