Hej. William har bett mig skriva lite här på hans blogg. Jag är 39 år och jobbar som mellanchef i finansbranschen i Köpenhamn. Jag lever ett bra liv med två små barn och en fin fru i ett fint nybyggt hus, med trevliga grannar, vänner, släkt och barnens kompisar som kommer och går i vår svängdörr.
Jag och William har känt varandra hela livet, och vi har rätt många personlighetsdrag gemensamt. Vi är drivna, kreativa och har glimten i ögat. Men jag är mycket mer seriös än han, mindre personlig och är inte alls så sexfixerad som han är.
Jag använder min kreativitet att göra bra saker på mitt jobb. Över huvud taget har jag ett mycket stort fokus på mitt arbete. Där ses jag av de som inte känner mig som en stel och hård målriktad streber. En som håller hårt på sakfrågor, principer och kostnadsramar och mindre på samarbete och teamkänsla. Ingen man sätter sig ner och skojar med över en kopp kaffe.
Ibland har jag lite svårt att förstå hur William orkar med mig. Å andra sidan har ni säker förstått av hans blogg att han kan vara rätt påfrestande att ha inpå knutarna han också.
Han är väldigt glad för sin blogg, har jag ju förstått. Men jag förstår inte riktigt det hela. Där finns ju ingen struktur, röd tråd eller strategi i det han skriver. Han vet inte var han vill, inte ens åt vilket håll han ska gå nästa inlägg. Men han har mött många underbara människor i bloggen som jag aldrig skulle träffa. Det avundas jag honom.
Skulle jag skrivit en blogg hade den handlat om aktier, eller om ledarskapsfrågor. På jobbet är jag mentor åt ett antal yngre förmågor och försöker förmedla för dem hur jag ser på hur man ska leda för att nå framgång. En av de viktigaste egenskaperna är att ha ett mål och hela tiden jobba mot det.
Utifrån dessa tankar berättade jag för William att han aldrig kommer nå framgång med bloggen. Och då svarade han -Så bra då!
Jag gillar honom väldigt mycket, William. Som en tvillingbror på något sätt. Utan honom hade jag nog sprängts inne i min trånga arbetskostym. Och som sagt, han verkar gilla er väldigt mycket och det innebär väl att jag ska tacka er så mycket. Tack. Tack. Tack för att ni tar hand om William.
Och tack för att ni läste mitt gästinlägg.
...
Ja..William ja...jag försökte ju stå emot hans bror där ett tag...men det gick ju inte så bra.
SvaraRaderaHahaha! Vad trevligt att du delade med dig, men nu blev jag lite rädd vart William har tagit vägen.. :D
SvaraRaderaWilliam: Jag gillar din blogg precis som den är, det förutsägbara är det som gör det lille extra!
Oförutsägbara, ett O skall vara framför, ett O!!! :D
SvaraRaderaMm, en äkta skånsk besserwisser alltså. Du, fortsätt med det på ditt håll, och låt Willepille husera här. Tror den uppdelningen är ganska bra..
SvaraRaderaMaken skulle läsa en blogg som du skrev eftersom han A) har ett nyfunnet intresse för aktier samt B) har träffat dig och gillar din stil.
SvaraRaderaSjälv klarar jag mig bra med William - trots att jag inte blir kändiskåt av honom... ;o)
Jag gillar din tvillingbrors blogg skarpt, och misstänker att du på något vis ändå är lite lik honom:)
SvaraRaderaVi är många som har en tvilling nånstans. Och som faktiskt är rätt lika din brorsa.
SvaraRaderaTack för alla snälla saker ni skriver om oss.
SvaraRadera