Hängmörat vildsvin

Vi skulle bara köra förbi kusinerna på landet för att hämta jultidningskatalogen för att kryssa i den på ett tiotal ställen, dom flesta helt onödiga, men det ger ju kusinen en fin gåva i slutändan så det får passera utan att jag klagar allt för mycket. När vi kom till gården stod ett helt gäng grönklädda nere vid ett skjul och tittade upp i taket.

När jag och Lill-Ville kom närmare såg vi att högt där uppe som en takkrona hängde ett före detta vilt svin. Ett svin som vi nån söndag framöver kommer bli bjudna på som söndagsmiddag.

Jag har ingenting emot det. Jag älskar vildsvin. Men jag är en sån där stabo som helst är utan allt för detaljerad kunskap om var mat kommer från. Och efter att jag kollat i den blåa baljan kommer jag i alla fall inte äta någon inälvsmat på ett tag.

(För att förskona alla känsliga tittare, och för att undvika massflykten från bloggen så som det blev när jag publicerade penisar har jag förminskat ner bilderna. Tryck på dom om du vill se det hela)

...