Lilla, lilla Lill-Vivan har varit hemma sjuk idag och sovit en lång stund på eftermiddagen. Så hon ligger med öppna ögon och ser på hästtävlingen.
Förmiddagen igår tillbringade jag på Kastrup. Har jag sagt att jag har en plastsyster i Australien? Hennes man har varit på affärsresa i Oslo och mellanlandade på Kastrup några timmar. Så jag, fru Wistman, min far och hans fru (mor till min plastsyster) och min plastbror hängde med honom medan han väntade på flighten till Bangkok. Ja. Så var det.
Men visst handlar det om att jag hade önskat att jag hade någon slags talang. Musik, teater, vafan som helst som gjorde att jag var medelpunkten och alla ni andra min publik. Det är därför jag är sur. Sen kommer nog Fredrik hem från teatern och tycker jag ska vara nöjd för jag har allt man kan önska sig. Jag vet, kompis. Jag vet....
...Har varit ute och hållt om Lill-Vivan tills hon somnade. Höll om hennes lilla fot. Kramade den, smekte den. Tills hon sade -Sluta pappa! Sen fortsatte jag att bara hålla om henne. Och nu sover hon tryggt mot sin mammas bröst.
Hann se lite Skavlan. Han var med, Kjell Berqvist, för att han spelar huvudroll i en ny film. En film där Johannes Brost är med, Johannes som ju spelar fars med Fredrik. Coolt. Men det hade varit ännu coolare om det var jag som hade talang och kunde spela musik och teater.
Det var säkert min mamma som bad till Gud; "Låt min son få talang på räkneark och budgetar och fucking affärsplanering och strategier och organisation och annat sånt viktigt för samhällets överlevnad".
Min bön hörde han inte, om att få träffa spännande människor och diskutera filosofiska frågor och spela in filmer där jag sjunger Hawaii-sånger med tusen vackra kvinnor som dansar hula hula och där jag jagar farliga bovar och röker cigarrer stora som boaormar och gyttjebrottas med världens mest muskulösa blondin och gräver ner stridsyxor med indianer och klättrar i berg efter berg och har efterfest med kändiseliten och alla vill veta vilket mitt nästa projekt är och jag svarar att nu ska jag satsa på familjen för min lilla dotter och hennes lilla fot behöver mig.
Mmmm. Min lilla dotters små fötter. Dom gör mig glad igen.
...
Jag sitter också och grubblar. Kan knappt jobba pga sjukdom och mannen arbetslös. Vi kanske snart måste flytta. Det enda jag kan är att teckna och det kan man inte leva på. Godnatt med dig, fortsätt krama din dotters fötter:)
SvaraRaderaGun: Usch vad tufft för er. Hoppas ni slipper flytta. Du har verkligen talang på att teckna och skapa, men nej det är få som kan leva på det.
SvaraRaderaKram på er båda...lyckan kanske är en liten fot:)
SvaraRaderaDu kanske har dolda talanger som bara plötsligt ploppar upp? Man kan ju alltid hoppas, jag har hoppats i snart 50 år... ;D
SvaraRaderaGod morgon!
Jag tar tillbaks något jag skrev som kommentar i nåt inlägg längre ner. Jag blir visst då överraskad ibland när jag läser det jag skrivit. Är det verkligen jag som skrivit detta inlägg?
SvaraRaderaFredrik: Kram tillbaks.
Egoinas mamma: Ja vem vet?