Fru Wistman på pigefödelsesdagsfest i Ölstykke utanför Köbenhavn. Hon bokade därför in mig och barnen till kvällsmat hos Lill-Villes skolkompis, där frun i huset också var utflugen på äventyr.
Skolkompisens pappa är musiker i nån slags symfoniorkester. Xylofon tror jag. Och slagverk. Hela garaget fyllt med icke barnvänliga instrument. Och noter. Och mycket märkliga anteckningar på kollegieblock. Och massor av vinylskivor.
Han hade ingen aning om att det var fotboll i kväll.
Å andra sidan hade jag ingen aning om vilka dom pungkule-liknande gubbarna var på vinylskivan han hade liggande framme. Han påstod att dom är världens största musiker. Jag påstod att dom ser ut som dom har en kromosom för lite eller för mycket hela bunten.
Och nu sitter jag och deppar och tänker detsamma om Zlatan och Lagerbäck och hela bunten...
Det är härligt att det finns så många olika sorters människor tycker jag.
SvaraRaderaSv: Jag tycker kanske liiite synd om dig på måndag då;D
Gun:Håller med dig. Jag uppskattar att vara tillsammans med människor som är långt ifrån mig själv i sätt att vara. Det är mycket mer spännande.
SvaraRadera