Hur rubricerar man nåt sånt här?

Jaha. Nu hade jag tänkt att skriva nåt seriöst här nu när kvällen börjar lida mot sitt slut. Men jag hittar fan inte tangentbordet. Nu ska vi se här. Jag hade ju någon tanke om huruvida utomäktenskaplig platonisk kärlek är otrohet eller inte. Jaha. Typiskt. Nu är här två skärmar här. Vilken är det som man ska kolla på och varför kan man trycka pekfingret in i båda utan att det tar stopp. he, he, he. Jag fattar inte detta riktigt. Det sägs att Churchill skrev sina bästa böcker på fyllan. Eller var det han som skrev sina böcker med cigarrer i öronen. Eller var han friidrottare. Vette fan. Men nu när dom ändrat regler så man blir diskad direkt vid tjuvstart kommer den snubben nog tappa lite. Eller fan, Churchhill, här får ni nog hjälpa mig, men var inte han nån slags figur i Tintinböckerna. Tintin far till fucking månen. Kapten Churchill. He, he. Drack wiskey och svor som attan. Far åt pipsvängen sa han hela dagarna. Hade jag bara hittat det där fucking tangentbordet skulle jag helt seriöst berättat vem jag är. Då skulle dom höja på ögonbrynen. Alla trettio. Oh, jaså, kan påven svenska. Vad coolt. Jag började läsa Tysken, sen Anna och Fredrik. Och Källan. Och Barlach. Synd att Tysken i princip lagt ner. Har väl riktiga grejer för sig. Anna skulle jag vilja krama som en bästa vän, Fredrik skulle jag vilja var min bästa vän och...[borttaget av morgonmoderatorn]. Men det är klart att jag behöver väl själv nån som kan visa rätt väg. Hade jag inte varit så himla pittögd skulle jag väl kunna klarat det själv. Nu hittar jag inte ens tangentbordet. Har massor av D:n framför mig. -Vi måste köpa bokstavsböckerna. Man får magnetiska bokstäver till. Köper man hela serien får man 10 kronors rabatt. Jodå, seru. Gör mig lycklig nu. Gör mig lycklig igen. Tänk ändå att ingen i hela världen känner mig. Så blev det. Jag känner ju så väldigt många. Alla öppnar sig som spärrballonger och delar med sig av intima detaljer. Dom säger att vi är så förtroliga men dom glömmer ju helt bort att förtolighet bör vara dubbelriktad. Eller är det kanske jag som glömmer. Eller gömmer. Som detta förbannade tangentbord. Nu ska jag hitta det så jag kan skriva ett inlägg för dom jag verkligen gillar. Dom som gillar det jag skriver. Konstigt egentligen va. Vad är det jag vill få ut av detta. Vad vill ni. Finns det någon egentlig mening att vi sitter här och läser denna svada? Gå och köp en bok istället. Nu vet jag inte riktigt längre. Det får vi väl vänta och se med. Någon som vill hålla om mig. Och säga att ni tycker om mig. Det vore lindrande. Men se upp, för jag biter möjligen om jag får en chans. Tänk om nån får för sig att läsa ända ner hit. Då får jag skämmas. Tur att jag är rätt anonym. Men jag skäms i mit alias. På mitt tangentbord kan jag skriva danska tecken. æø. Ha, he, ha, ha. Dom är så fula och sitter liksom på fel ställe. Dra åt helvete vad kul vi ska ha på den där cykelfesten vi är inbjudna till. not. Jag sitter hellre här och letar efter mitt fucking tangentbord. Sus sa jag var mystisk. Eller nåt sånt. Och Suzan att hon älskade en rad jag skrivit. Det gillar jag. Jag vill ju blir känd, stor, bäst, alla älskar mig. Undrar om det uppfylls om jag skriver ner allt det jag tänker nu medan jag fucking letar efter ett bortsprunget tangentbord. Nej, det börjar väl bli så dags. Imorgon kommer polisen hit. Barnen är så uppspelta. Jag har sagt att han kanske har pistolen med. Men det får han så klart inte när han inte är i tjänst. Men vi ska helt klart leka tjuv och polis. Då kan han kanske anmäla mitt stulna tangentbord. Men dom hittar fan inte den som stulit det. Det är säkert redan hos en hälare. Så, nu går jag och hämtar en liten typ 3:a whiskey och kollar sista gången efter tangentbordet. Hittar jag det så skriver jag ner alla tankar. Och hittar jag det inte, så blir det march pannkaka i säng... Så får det bli. Och hej, skulle nån av er komma över ett stulet tangentbord kan ni väl vara snälla att höra av er...