Offrar ett lesbiskt par för att rädda familjen

Nörrebro i Köpenhamn är det tuffaste området i innerstaden. Det är ofta kravaller där, med invandrarungdomar mot danskungdomar och med knarkgäng och kriminella motorcykelgäng mot korrupta poliser och fan och hans moster.

It is not the part of the town were you will find an old english lady drinking tea in the afternoon, som Mogi skulle sagt typ.

Vid mörkrets inbrott vågar sig inga hederliga danska medel-Jensen ut på gatorna. Alla som möts på gatan i dessa kvarter fingrar nervöst på vapnet i innerfickan om ifall det är en fiende dom möter. Adrenalinet och testosteronet är maxade i alla muskelstinna drogpåverkade ungdomar som är ute för att bråka med den som råkar hamna i vägen för dem.

Och då föreslår dom helt osannorlikt att vi allihop ska gå ut och gå med den lilla hunden! Så där står jag, innan jag vet ordet av, mitt i Nörrebroparken tillsammans med två försvarslösa flator, en ung och späd fru, två små oskyldiga barn och en värdelös hund.

Och alla dessa babblar och skojar till synes helt ovetandes om farorna runt om kring dem, och ovetandes om att deras muskulösa, snygga livvakt (jag) står beredd att om någon farlig person närmar sig, ta upp sonen i famnen och bara springa för livet och lämna dom andra i sticket. Har också funderat ut att om jag skriker -Ta dom två lebbarna. Dom har massor av kontanter! då kanske fru Wistman också med lite tur kan ta Lill-Vivan i famnen och springa efter mig.

Mest som av en lycklig slump inträffar dock ingen incident och vi överlevde denna strapats. Och homisarna var underbara. Jävligt trevliga. Vi kommer snarast bjuda hem dom till oss. Och jag bjuder väl med dem i mitt fantasikartotek. Så bra var dom...