Poke me mon amour

Jag sitter här och ser en tecknad Pokemonlångfilm med Lill-Ville och Lill-Vivan. Det är så att Ash Ketchum från Pallate vill bli världens bästa tränare av pokemonkampfigurer. Figurer som tränarna förvarar i någon slags magiska bollar.

Just den där extremt viktiga morgonen då Ash ska till professor Oaks cermoni där han äntligen ska få välja sin första Pokemon, ja se då råkar han försova sig. Jo för han har nämligen suttit uppe hela natten och tittat på professor Oaks TV-show. Förseningen gör att Ash blir tvungen att ta den enda Pokemon som finns kvar; Picachu som är en liten ful, gul, elektrisk mus.

När dom ska hem hinner Ash och Picachu bara ett kvarter från professor Oak innan dom blir anfallna av en hel flock elaka flygande Spearows. Picachu blir så allvarligt sårad att dom så snabbt som möjligt måste uppsöka ett medicinskt center (som både fungerar som sjukstuga åt Pokemons och som härbärge åt alla pokemontränare under deras resor land och rike runt). Dom tar sig till centret på en stulen cykel, men den rättmätiga ägarinnan Misty springande bakom hack i häl.

På det medicinska centret blir dom anfallna av team Rocket (Jessie, James och Miao) som ska passa på att stjäla värdefulla pokemon medan dessa ligger skadade på det medicinska centret. Picachu lyckas med hjälp av några andra elektriska pokemons, som en sjuksyster hittar under en mäktig sprakande huv, skapa en eldpelare som syns vida omkring och rikta den mot team Rocket så dom tvingas fly.

Misty som nu hunnit fram till centret för att ta tillbaks sin cykel bestämmer sig istället för att följa med Ash och Picachu på deras äventyr.

Nu undrar ni kanske varför i hela världen jag engagerar mig i detta. Jo, det är ju så klart för att jag vill vara en god pappa. Och för att jag investerat i stort sett hela förmögenheten i någon slags pokemonkort som är väldigt viktiga att ha. Säger Lill-Ville.

...