Det var en sådan där natt i natt. Lill-Vivan hann inte helt vakna och känna efter och berätta för oss föräldrar att hon mådde dåligt. Så hon mådde liksom verkligen dåligt rakt över oss i sängen. Inte så mycket över mig och Lill-Ville förresten. Vi brukar ligga intryckta mot väggen i olika brottningspositioner, något utanför kravadområdet. Fru Witsman däremot fick som vanligt ta del av det som nu kom upp ur Lill-Vivan. Och som vanligt hanterade jag och Fru Witsman detta nattliga äventyr på ett proffessionellt sätt som bara två garvade småbarnsföräldrar kan göra. Vi är ett jävligt bra team helt enkelt. Att sen fru Witsman beskriver det så här på Facebook handlar alltså bara om att hon är sur för att jag alltid kommer undan bombardemanget:
Wivecka Witsman
När jag mitt i natten ropar: Hon spyr!
Då hoppar min man upp ur sängen och stirrar förvirrat i mörkret och skriker: Vad ska jag göra? Vad ska jag göra?
Under tiden sliter jag med damage control, tar spyobjekter från sängen till ett mer lättrengörligt område-badrummet.
Nåja med fler småbarns år så kanske lär han vad han kan göra i denna situation :-).
...
Haha! Men William...Tredje gången gillt kanske?
SvaraRaderaDet låter ju som en helt vanlig arbetsfördelning i en genomsnittlig småbarnsfamilj. Fast du kanske lär dig med trean.:)
SvaraRaderaHahaha!! Förlåt..been there done that! Begriper inte att jag har missat din kuliga blogg ända fram till nu!
SvaraRaderaUlrika: välkommen! Man kan väl säga att du inte är direkt om att inte ha hittat till min blogg. Men vi som hänger här har så där alldeles lagom kul.
SvaraRadera