Kompisar från förr

Jerker hämtar upp mig imorgon bitti.

Vi åker till Åhus för att festa hela dagen med kompisarna från förr. Från jätteförr. Vi umgicks i högstadiet. Några av dem har jag inte träffat på 15 år. Det är faktiskt lite pirrigt.

Jerker kallade vi för Labbe. Komplicerad historia, men förenklat var det något med en hund som hette Labbe som försökte betäcka Jerkers ben på en förfest hemma hos Johny.

Johny Bajse. Han fick sitt smeknamn för att han en dag kom hem från skolan och hade glömt nycklarna. Nödig som han var satte hans sig att bajsa i jordgubbslandet. Det skulle han så klart inte berättat för oss andra.

Vi satt hemma hos Jörgen och höll på att dö av skratt. Jörgen kallade vi för Tocken eller Genno. Jag minns inte riktigt varför. Genno var min granne. Hans pappa och min mamma var inte de bästa vänner. Deras relation skar sig när jag fick en utskällning av honom för att jag kastat lera på deras garagevägg. Jag blånekade och mamma trodde på mig. Har nog fortfarande inte berättat sanningen för henne. Jörgens tog oskulden på sig själv och min konfirmationslägerkompis Lotta. Hon var och hälsade på med fast övertygelse att jag skulle ta hennes blomma, men jag hade inte kommit så långt i min utveckling och vågade inte. Då smög hon in hos Jörgen som avblommade henne. Ett tag hade Jörgen ovanan att fisa extremt surt med resultatet att vi med jämna mellanrum fick utrymma pojkrummen. Han ville få muskler och åt nåt preparat som rörde runt i magen.

Olof hade väldig bestämda åsikter om precis allt. Svenne Tosing kallade vi honom. Han hade en framtand som var vriden så där 35-40 grader och en otidsenligt spretig frisyr, lite som ungdomarna idag. Jag kysste min första tjej i en mörklagd källare hemma hos Olof. Svarta madam hette det. Vi hade party och lyckats locka dit Åsa Tillgren som vi alla var kära i. Hon hade haft äldre killar. Dom andra flickorna famlade omkring i mörkret och pussade killar, men Åsa... Hon räckte liksom ut tungan i pussen. Fantastiskt!

Olof bodde ett stenkast från Rickard eller Rex som vi kallade honom. Ingen aning om varför. Jag gick i samma klass som Rickard helt från ettan, men vi umgicks inte så mycket förrän i sjuan. Strax innan jag flyttade ifrån byn fick Rickard en ny granne; Dennis.

Dennis Winrot. Han är den enda person jag någonsin har försökt slå på käften. Han blev ihop med min livs första stora kärlek åtta sekunder efter att hon gjort slut med mig. Så hade han mage att komma till festen jag var på och tro att jag skulle vara avklarad med det. Fy vad svartsjuk jag var. Vi får väl brottas lite imorgon och göra upp om den där tjejen en gång för alla. Nu tjugotvå år senare. Tror inte Dennis har något smeknamn. Men jag kallade honom Denni Swinrot. Just det.

Sen får jag ju inte glömma den gamle gode Per Olsson. Han var en kul kille. Alltid glad. Han var exotisk för han kunde prata danska. Hans mor Kirsten var från Danmark. Känns underligt att jag imorgon kan prata danska med honom om jag vill. Han bröt lilltån när jag var hemma hos honom en gång. Det var kul. Och i syslöjden lovade Per-Olof honom en miljon om han häftade ihop pekfingrarna med en häftpistol. När hans skulle låtsa göra det råkade han låtsas så bra att han häftade ihop pekfingrarna. Det blev marsch pannkaka till läkaren.

Per-Olof eller Lillen kommer också. Han hittade alltid på en massa hyss med Per Olsson. Per-Olofs lillebror ramlade ner på cykelstången en gång så att båda pungkulorna flög upp i magen. Det rycker lite i underlivet fortfarande när jag tänker på det.

Nu när jag skriver känner jag plötsligt; fy fan vad jag har saknat det här gänget. Och jag anar lite lätt att vi kommer bli rätt dragna imorgon...
...