Asfaltsignorans

Det pågår vägarbete på huvudgatan genom vår by. Oavsett i vilken riktning
vi ska köra måste vi ut på denna byaväg. Döm om min förvåning när dom igår
morse hade stängt av hela vägen och satt upp hänvisningsskyltar som bara
tog oss bilister runt, runt i villakvarteret. Efter att jag byggt upp lagom
mycket förarfrustration bestämde jag mig för att trots förbudsskyltarna
svänga ut bland asfaltsmaskiner och ringvältar för att avkräva ansvar och
få dom att öppna upp för en alternativ rutt.

Jag körde sakta på den avskalade vägbanan och och siktade in mig på en
gulklädd arbetare med hörselskydd som gick och stegade avståndet mellan ett
och annat. Jag stannade, drog ner sidorutan och påkallade hans
uppmärksamhet. Efter att han en stund ignorerat mig släpade han sig fram
till bilen medan han drog av ljuddämparna:

William: ni har helt stängt av möjligheten för oss boende att ta oss
hemmifrån.

Gulklädd: Va?

William: ni har stängt av vägen så att vi som bor därinne inte kan ta oss
hemmifrån.

Gulklädd: jaha.

William: detta faktum verkar inte bekymra dig nämnvärt.

Gulklädd: nej. Vad tycker du jag ska göra åt det?

William: du kan ju börja med att köra upp en skyffel asfalt i röven så blir
du kanske du blir varmare i tonen. Sen kan du kanske få fått på en
vettigare person som kan berätta hur vi ska ta oss ut härifrån.

Nej, Det sista sade jag inte på riktigt. Det är det svar jag valt ut bland
alla dom jag kommit på i efterhand. I verkligheten vevade jag upp rutan,
svor tyst för mig själv, körde hem och stannade där resten av dagen