2010-08-30

Jag har återerövrat stereon, tra-la-la

Lill-flickan är fortfarande utan namn. Men så kom jag på att här får jag ju komma på ett alldeles eget alias på henne. Låt mig se. Lill-Ville, Lill-Vivan och Lill-Vickan. Lill-Vickan får det bli. Namngivningsfest avhålles i närmsta kretsen.

Jag är i sjunde himlen. Lill-Vickan älskar Peter LeMarc. När hon skriker sätter jag på de gamla goda låtarna på "Välkommen hem" från 1990. Hon ligger på min arm och lyssnar på Peter och mig och njuter. Och sen somnar hon tryggt. Fru Witsman är märkbart irriterad för hon är ju van att kunna be mig slå av musiken när jag spelar LeMarc. Det kan hon inte längre tra-la-la. Och jag kan sjunga precis hur högt jag vill.

Vad ska jag svara dig, när du nu frågar mig
-vad kan det vara som du ser i mig?
Det är kanske det som du ser i mig, den du tror jag är.
Och kom ihåg vem som har älskat dig, genom lycka sorg och smärta
Någonstans långt här inne klappar, ett troget hjärta
...

5 kommentarer:

  1. Jag sjöng två LeMarc-låtar på Alvas dop. Handens fem fingrar (såklart) och Prinsessa av september..

    SvaraRadera
  2. Jaa bara ääälskar Peter Lemarc och hans texter...så underbart vackra. Klart hon somnar till det Lill-Vickan ;-)

    SvaraRadera
  3. Men då kanske hon borde heta Tess?

    SvaraRadera
  4. Sus: Fina val!
    Bittan: Me too
    Anonym: Jag har föreslagit evelina, men det är nedröstat.
    Fredrik: kram

    SvaraRadera