Julen är här ta mig fan, hurra, hurra, hurra!

Detta är inte alls min tid på året. Jag försöker glädjas åt barnens förväntan. Jag försöker bete mig rederligt mot alla som beskriver hur trevligt de ska ha i jul. Jag sväljer och skakar fram ett leende åt envar som stålar med sin jullycka.

Men ack vad jag inte gillar julen. Sen när barnen har försvunnit (om 20 år så där), då ska jag sätta mig i en garderob och sura hela sista veckan i December. Sen gå ut och smälla av en nyårsfis, dricka en sexa Skåne och krypa tillbaks i garderoben. Det sista är så klart beroende på hur första veckan i januari ser ut och hur arbetsbelastningen är. Det kan ju vara att jag är tvungen att krypa ut och jobba en del första veckan. Kan ju också vara ett eller annat projekt som löper in i januari och om mitt deltagande är viktigt måste jag ju dyka upp. De åren blir det
väl bara en fyra skåne. Det är viktigt att inte vara allt för trött när man ska ta viktiga beslut. Bakis är helt uteslutet. Hur skulle det se ut. Och tänk vilken risk för företaget om man tar beslut oklar i huvudet. Samma med tom mage. Jag har som regel att jag alltid äter lunch. Annars finns risken att jag bestämmer något ondskefullt som hämnd för att magen knorrar.

Kanske skulle man förresten kunna sätta upp en garderob på jobbet, nu när jag ska ha eget kontor. Perfekt att kunna krypa in några minuter då och då när min introvärthet blir för pressande. Kanske kan man till och med sitta där och ta beslut, sen skicka iväg dom på telefonen. Eller om man har en sån stor garderob så att man kan ha datorn med sig. Shit vad bra. Då kunde jag ju sitta i garderoben på jobbet hela julveckan och få en massa jobb avklarat. Så är det bara att ringa och önska god jul till alla utflugna ungar.

Så får det bli. Om tjugo år. Tills dess är det ju bra att jag är en sån förstaklassig skådespelare. Han spelar ju julaglad så himla bra, den där Witsman, man kan nästan tro han gillar julen på riktigt. Bjällerklang, fallerallalalala. Julen är här ta mig fan, Hurra, hurra, hurra...