Byprästen

Det är något i sättet han rör sig på. Lite långsammare än normalt, och på något sätt avvaktande. Han verkar tankspridd och hans ögon försvinner stundom bort.

Några kanske tolkar det som ett resultat av något inre lugn, en harmoni mellan honom och den högre makten han arbetar för. Men jag ser något annat.

Jag kan så klart ha fel, men jag ser en slags vilsenhet i honom

Marco heter han. Inte med K och inte med finsk brytning. Det är något småländskt med hans dialekt. Och en längtan bort i hans ögon.

Det var ett hembesök, vårt första möte. Som bypräst genomför han ett samtal med föräldrarna till alla små barn som ska döpas. Det var ett fint möte. Han berättade om dopet. Jag berättade att jag saknar all tro på en Gud. Han berättade att hade för avsikt att gifta sig, men var av någon anledning osäker på om det skulle bli av. Så gick han igen. Och jag stannade och kvar stannade en önskan att tala mer med honom. Jag ville veta mer om hans kanske blivande fru. Jag ville veta mer om hans tro. Jag ville höra mer om hur han blev präst, och om hans uppväxt och varför han hade en längtan bort. Om han hade en längtan bort. Men han hade fler besök och han var tvungen att gå...

Andra mötet var på ett informationsmöte i kyrkan tillsammans med alla andra som skulle döpa sina barn. En äldre präst inledde med att berätta och Marco satt på en stol och drömde. Den äldre prästen gav ordet till Marco. Han reste sig förvirrat upp och berättade att han inte alls lyssnat till vad den äldre prästen sagt och inte visste helt var han skulle ta vid. Det var någonting i luften i samspelet mellan Marco och den äldre prästen. Dom gillar kanske inte varandra, tänkte jag. Jag skulle vilja fråga Marco om hans förhållande till sin kollega. Eller kanske chef. Jag vet inte hur dom organiserar sig i församlingen.

Tredje mötet var på dopet. När han stod där och höll Minstingen var det tydligt att han inte helt har ett helt avslappnat förhållande till bebisar. Jag skulle vilja tala med honom om detta. Vad beror det på?

Fjärde mötet var igår när vi var tillbaks i kyrkan för att hämta en glasängel som ett minne av dopet. Efteråt var det kyrkokaffe. Jag stod länge och dröjde vid kaffebordet. Stod och väntade på att Marco skulle komma och ta kaffe. Då skulle jag fråga honom några av de sakerna jag funderar över. Och sen skulle jag frågat honom om vi kunde träffas då och då och bara ha samtal om hur vi ser på livet och döden och annat viktigt. Vi skulle haft så mycket att diskutera från helt olika utgångspunkter. Tror jag. Kanske kunde vi bli goda vänner och gå ut då och då och ta en öl och bara umgås. Om han nu dricker öl. En sak vi skulle diskutera en lång stund skulle vara nakna kvinnor. Jag läser nämligen i en intervju att han "accepterar porrsurfare som människor, men accepterar inte det dom gör". Kanske skulle jag kunna visa honom en och en annan bild som fick honom att ändra uppfattning och välsigna internetets största användningsområde.

Men så ropade fru Witsman att jag skulle hämta en blöja eller något, så jag fick aldrig talat med Marco om detta. Kanske nästa gång. Då ska jag fråga om vi kan vara kompisar. Om det blir fler barn att döpa...