2011-04-10

Finns det rövhjälmar? Skicka vänligen i storlek xl

Jag känner mig lite som Japans kustlinje. Jag läste att jordbävningen och Tsunamin flyttat kustlinjen rätt mycket.

Jag hämtade Lill-Vivan hos kompisen. Hon cyklade. Jag roler-bladade. Eller inlinade. Eller åkte rullskridsko. Vet inte vad det heter nu för tiden. Det var väldans kul. Jag åkte bakom henne och höll på hennes axlar. Först tryckte jag till så att hon fick fart. Sen hängde jag så hon fick dra mig. Så höll vi på. Och skrattade. Jättekul till sista gången när jag tryckte på, för då tryckte Lill-Vivan samtidigt på bromsen på cykeln. Jag flög förbi ungen, lyckades medan jag i luften vände mig om på något sätt hålla henne kvar i ett fast grepp så att jag landade på röven, och Lill-Vivan landade mjukt på min mage.

Jag kände direkt att svanskotan hade flyttat sig flera millimeter. Jag låg kvar för att känna efter lite till. Då började Lill-Vivan smågråta. Det var nog mest för att hon tyckte det var läskigt att ligga där stilla på pappas mage mitt på gatan. Jag reste mig upp och vi tog oss utan vidare incidenter hemåt.

Det blir kudde på stolen ett tag framåt...

5 kommentarer:

  1. Ungefär så känns det efter en förlossning. Smärtan sitter dock lite längre fram då.

    SvaraRadera
  2. Och en unge på magen fick jag också. Precis som efter en förlossning.

    SvaraRadera
  3. uscha, det lät inge vidare bekvämt! Krya på röva din!

    SvaraRadera
  4. aaaj aj..illamåendeont får jag i alla fall när jag slår i svanskotan...

    SvaraRadera