En av mina bästa vänner från gymnasiet var också på besök i Stockholm, så vi gick ut och käkade. Detta var den första gången på nästan 20 år som han och jag fick en längre stund helt ensamma. Annars har det varit flickvänner eller barn eller fruar.
Så otroligt bra. Vem behöver psykologer eller terapeuter när man kan lösa alla problem med sin bästa vän. Eller kanske inte lösa, men bara att få tala med varandra och få tala ut, dela upplevelser var super. Och så fick jag en ny dimension på varför vi blev så blixtförälskadsliknande fästa i varandra när vi träffades på gymnasiet.
Nu ska det sovas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar