2011-09-24

Magi av en dödlig, och två ostar

Ja jag är jättenöjd med kvällen. Vi satt längst bak i salongen och när dom tonade ner ljuset lade jag min arm på fru Witsmans axel. Precis som på bio i tonåren.

Musikalen var mycket underhållande. Kanske inte så många stora dunderhits bland sångerna, lite mer åt det jazziga och gospelliga, en story som fungerar hela vägen igenom och med sång och dansnummer med suverän koregrafi, där många är på scenen samtidigt och man önskar man kunde spola tillbaks för att se närmare på alla olika saker som händer på samma gång. Jag följde så klart Annika noga, för mig är det alldeles speciellt att få se någon jag känner på scen. För mig blir prestationen så mycket större när jag vet att det är en människa av kött och blod, en (i övrigt) helt normal människa som står där uppe på scenen och skapar magi.

Nu sitter jag och äter ost. En 14 årig Comté. Can you imagine? Len och mjuk men ändå rubust. Som fru Witsman. Min kära fru, min fyrtioåriga mejeriprodukt...



6 kommentarer:

  1. Oh nej. Jag låter som en recencent från en skoltidning. Inte meningen. Ville bara säga att jag gillade föreställningen. Och att jag är bästis med en stor musikalartist (om ni tycker jag överdriver status på bekantskapen vill jag bara påminna att Annika var en av ytterst få inbjudna till min exklusiva 30-årsfest i gamla stan härom året).

    SvaraRadera
  2. Och om ni tycker liknelsen med mejeriprodukt är dålig, ta ett snack med vår ammande dotter

    SvaraRadera
  3. Och en sista grej. Det var väl 30?

    SvaraRadera
  4. Så klart det var 30! Om inte 25? :o)

    SvaraRadera
  5. Precis, vi är ju BFFs..! Och jag gillade recensionen. Huruvida din fru är som en mejeriprodukt eller ej kan jag dock inte svara på. =)

    SvaraRadera
  6. Jag såg Romeo och Julia tre gånger. Den första gången släppte jag inte A med blicken. den andra gången började jag fatta att det fanns fler på scenen och den tredje gången såg jag även Mums-Mums.

    SvaraRadera