WW önskar god ny cirkel till er alla!

Tid kan vara som en lång linje mot horisonten. Där, på det ställe jag är kan jag se framåt mot horisonten, dit jag ska. Här, där jag är nu, hit kommer jag aldrig mer komma. Jag tickar av slag för slag, sekund för sekund framåt, äldre, klokare, gråare, förlorade möjligheter, tick, tack.

Tid kan också vara en cirkel, en cirkel som är själva orsaken till horisonten. Där, på det ställe jag är kan jag se framåt mot horisonten, dit jag ska, men jag vet att för varje steg jag tar kommer horisonten flytta sig ett steg runt, runt, ända tills jag igen har nått hela vägen och ser precis samma horisont igen. Här, där jag är nu, hit kommer jag igen om ett år. Vår, sommar, höst, vinter. Förnyade möjligheter, nya försök, mötas igen, helhet, kärlek.

Nyårsafton är en sån dag då jag känner i mitt hjärta att tiden, den är en cirkel. Här har jag varit förr, hit ska jag igen. Nu ska jag göra allt det jag inte gjorde i år. Nu får jag dom chanserna jag inte fick. Nu tar jag nya tag. Nu ska jag älska alla ännu mer. Nu ska det hända. Allt är möjligt...

...

Behändigt nyårstips

Ett litet tips kan vara att undvika att bygga er nyårsmeny helt på recept från en tidning som ges ut till alla som handlar i affären där ni dagen innan nyårsafton tillsammans med alla andra gör inköpen.

Risken finns att en del ingredienser är slutsålda samt att ni känner er som fucking looser svennar som inte klarar av annat än att göra precis som alla andra fucking looser svennar.

Vi stod tre fucking loosersvenne-par och konstaterade att de torkade enbären var slut i två brands. Och alla sneglade vi på varandra och tänkte att oj vilket fucking loosersvennepar som inte ens kunnat komponera en egen meny.

Men gott ska det bli, om nu bara Willys har torkade enbär.

...

Asch Sture, vad du är tarvlig

Fredrik Lindström skriver i sin bok Jordens smartaste ord att om en turk blir arg på sin fot kan han säga Amine koydigumun ayagi daba iylesmedi vilket översatt betyder Den i fittan uppstoppade foten. I Italien kan dom säga Cazzo duro di cavallo nella tua bocca eller En hård hästkuk i din mun.

Och jo visst är det intressant att få veta hur dom svär i Turkiet och Italien, men jag är nog ännu mer nyfiken av att få veta hur i hela världen dom har sex i dessa länder...

...

Det spelar ingen betydning

Jag kan inte släppa han...

Förr i tiden hade jag skrikit "ACKUSATIVOBJEKT FÖR HELVETE" rakt ut i luften och simulerat ett slag i magen på personen som skrev så.

Sen flyttade jag till Köpenhamn och sakta men säkert har språkpolisen i mig försvunnit och ut har en röd-vit-gul-blå röra av dålig svensk-danska smugit sig.

Ett belysande exempel är att jag inte längre är helt säker på i vilket språk man säger betydning och i vilket man säger betydelse. Eller om det kanske inte ens har någon betydning vilket man säger.

Det är därför vänner, i brist på korrekt svenska, som jag skriver mycket istället...

Nu ska jag göra frukost till familyn

....

Sprängfylld i byxan har nu en helt annan innebörd

Nej, jag kan inte släppa han kalsongkillen. Alltså så fel det gick för honom. Och nu kommer det aldrig att gå för honom igen:

Okänd Terrorist: Jaha ja, har du varit med om något spännande då?

Kalsongbombaren: Ja, jag försökte spränga ett flyg i luften.

Okänd Terrorist: Ojdå, det var som attan

Kalsongbombaren: Jodå. Men det lyckades inte riktigt. Flyget klarade sig och ingen blev skadad förutom jag då. Sprängde typ bort hela mellangärdet. Ja, som du ser är det ju mest ett stort hål här i mitten. Men det känns ändå rätt bra, för nu är min lille enögde hämnare en hyllad martyr.

...

Förliten utlösning

Jag har som ansvarig fader varit noga att förklara för min son att han måste vara försiktig med den viktigaste kroppsdelen av dem alla.


-LillVille, du måste vara försiktig med kulorna, slår du till dem gör det förfärligt ont och du kanske aldrig kan bli pappa, har jag sagt till honom.


Han, killen på flyget.


Hans föräldrar har nog inte berättat för honom.


Vem vet, kanske är det hela problemet.

Sumo procedure as last year

Ja, men då är jag där igen. På väg uppåt i humöret och i starten på att ta mig nedåt i vikt. 10 kilo måste cancelleras så snabbt som möjligt. Vore ju inte heller så dumt om dom kunde hållas borta längre än dom brukar. Förslag?
...

Ernst över sjö och strand

Gun skrev en kommentar på mitt förra inlägg om Ernst och julen:

hahahaha! Jag älskar Ernst! Han bejakar alla sina sidor

och kan tamejsjutton ALLT! Men det kanske var JULEN

du tänkte på, som var din mardröm?;D

Kära Gun. Även om jag är något konflikträdd här på bloggen blir jag nog tvungen att ha en avvikande åsikt från din. Jag tycker Ernst är alldeles alldeles på tok för mycket för att bejaka sidor som jag inte alls känner mig avslappnad med.

Ernst är så genomsnäll och trevlig och originell och nytänkande att det byggs upp en stor ballong av oförlöst vanvett hos mig när jag ser på honom. Jag får liksom mjäll av hans stämma och löss av hans rörelsemönster.

I min mardröm dansar alla runt granen och jag sitter där med julagroggen i ett hörn och hatar alla juliga aktiviteter och vill bara sova och då kommer Ernst och han har tagit med sig ett dragspel som han så klart kan spela tusen julvisor på och så har han julpynt med sig som han själv skapat av några gamla gobelänger och han får alla mina vänner och släktingar med sig att pyssla och fixa ännu mer pynt medan han spelar sitt dragspel och tjatar att jag ska upp och dansa med tomtemask och jag har ju blivit lite rund om fötterna så jag snubblar och drar granen med mig rakt över glasbordet och får 100 skärvor in i hela kroppen medan Ernst spelar små grodorna och när ambulansmännen kommer insisterar Ernst på att dom ska dansa runt granen med alla barnen innan dom börjar ge mig konstgjort andning.

Och fru Witsman tittar argt på mig för att jag inte lägger manken till och är med och dansar och min syster tycker till om att jag druckit lite för mycket och min mamma oroar sig för att jag sover för lite och jobbar för mycket och min pappa han minns inte riktigt om han berättat för mig om förra veckans dansuppvisning som han och hans fru hade så han berättar det igen medan jag ligger där och förblöder och nu har Ernst hällt upp glögg som han gjort på granbarr och gin och alla är så imponerade så dom märker inte att det smakar skit och dom hör inte heller mina rosslingar. Och sen vill Ernst gå ut och ha ett snöbollskrig med alla för det gör sig så bra i TV och det är så familjärt och när alla är lagom kalla och snöiga så samlas alla runt Ernst och kramas och byter telefonnummer och sjunger några avslutande verser på Gläns över sjö och strand.

Och jag har lyckats hälla upp en julagrogg till men den rinner ur mig ur alla hålen i kroppen så jag testar att doppa romerska bågar i whiskey och det går bättre för det rinner inte ur.

Så till sist kör ambulansmännen in mig till sjukhuset och Ernst följer med och på färden berättar han om hur han ska bygga om en fuktdämpad källare till ett prinsesseslott och jag låtsas att jag är intresserad för annars är jag rädd att han ska börja bygga mosaik av alla glasbitar som sitter fast i min kropp.

Och på sjukhuset söver dom ner mig och sen får läkarstudenter stoppa upp händer i alla hålen utan att man först har frågat mig och sen gör Ernst ett speciellt och nymodigt julbord med lutfisk, fast med luten utbytt mot timjan och fotogen, och inbjuder hela sjukhusledningen och landstingspolitikerna kommer på besök och visar upp mig som ett exempel på hur farligt det är att dricka alkohol när man har Ernst på besök.

En läkarstuderande som fortfarande har en finger uppstoppad i ett sår på min rygg berättar för landstingspolitikerna att jag troligen kommer överleva, under förutsättning att jag inte reagerar på resistenta bakterier som kommit in i såren men jag berättar att jag tvättat dom invärtes med julagrogg och då applåderar alla och sen går var och en hem till sig men Ernst han stannar kvar för han har fattat tycke för min osympatiska personlighet.

Ja Gun. Ungefär så här är mina mardrömmar...

...

William Witsmans återkommande mardröm from hell

...

Telefon på kylning

Idag har fru Witsman fått sin telefon. Vi har dock inte testat den ännu, vi gjorde ett inbrytningsförsök för en timme sedan, men nu ligger den och vi på kylning innan vi försöker igen. Tills dess blir det barnfilm och mys i soffan. För fru Witsman och dom små Witsbarnen. Jag får inte plats. Behövs inte. Så jag tar en kopp kaffe och skriver en snutt. Mer för egen del än för eventuell läsning.

Kom på i bilen på väg till sportaffären där jag skulle köpa löparskor. Det där med att kommunicera. Det är inte särskilt svårt att beröra enskilda individer, men det är svårt att beröra många människor. Noterar ner det om i fall det kan användas till något på en senare tidpunkt. Troligen inte. Men alltid berör det någon enskild individ.

Återkommer nog senare. Jag känner för att skriva något stort. Eller i alla fall något långt. Jag kan väl här på sittande fot lova att det blir antingen det ena eller det andra. Om jag inte blir för trött och bestämmer mig för att sova.

...

Björn Ranelid och trappor uppåt

Nu hade ni kanske förväntat er ett melankoliskt inlägg med citat från singsongwriters och tillbakablickar på den tid som flytt. Men jag väljer nu istället att blicka framåt mot den ljusnande tid som alltid kommer när bara tidtagaruret får slå över från ett gammalt år till ett nytt. Då brukar jag med de överenskomna föresatserna ta nya tag om kondition, vikt, lyte och men och arbeta mig uppåt mot höjdpunkten som brukar inträffa någonstans i början av Augusti, strax innan semestern är slut. Detta är en period när jag älskar världen och världen älskar mig, en tid där jag till och med kan ha överseende med Björn Ranelids floskler och konstifikationer.

Några av er har kanske varit orolig för barnen där fadern är så aktivt negativ till julen? Jag kan dock lugna er med att dom har haft en fröjdefull högtid med fler julklappar än någonsin, och inhyrd jultomte och Kalle Anka och far/morföräldar och krubbor och granar och allt annat juligt. För dom vuxna i familjen har det varit lite mer motigt och jag tar på mig 100% av skulden och säger förlåt och önskar att allt annorlunda och lovar bot och bättring. Likaså romantisk som jag kan vara vid väl valda tillfälle, lika negativ kan jag vara i denna högtid. Sorry, sorry, sorry.

När du funderar på mina brister, försök då jämföra med hur det hade varit att vara gift med Björn Ranelid och hans floskler och konstifikationer. Så fucking illa är det ju då inte. I jämförelse. Och jag älskar ju dig. Han älskar bara sig själv. Och sina ord.

Nu ska jag dra täcket över huvudet och invänta morgonen. Då ska jag ut och slåss med en sandsäck. Var ute tidigt i morse. Så tidigt att jag efter trettio minuter blev svimfärdig och fick sätta mig ner med en kopp kaffe istället. Imorgon går det bättre. Imorgon är jag på väg uppåt. Mot toppen . Med hela familjen. Allt medan Ranelid sitter på botten och försöker hitta en aforism som för honom någon annanstans än det sannorlika ättestupet...

...

Scen 13 Tagning 2 - Ica Returvits á la Witsman

Scen: 27 december 2009 i kön på den lokala ICA:n. Äldre man kommer gående mot kassan, förbi ung muskulös man med blont hår och attraktiva anletsdrag. Den äldre mannen går förbi den yngre och tilltalar kassören.

Dialog:

Äldre man: Ah du, jag hittade ändå inte pantautomaten.
Kassör: Som jag sade ska du tillbaks igen hela vägen nedför den gången.
Äldre man: Okej, då gick jag inte tillräckligt långt då.
Ung man: Det kan man väl kalla retur i oturen...

Äldre man och Kassör gör tillsammans trumvirvel mot kassaapparaten. Alla köende damer tar fram högerbenet, sträcker händerna i luften och ropar: Häpp!

---Fade out---

...

Anpassare eller tillpassare

Man kan dela upp oss i två typer. Anpassaren och tillpassaren.

Anpassaren försöker i varje ny situation anpassa sig själv till den givna situationen. Tillpassaren försöker istället ändra på situationen till hur denne önskar ha det.

Om vi till exempel tänker oss att de två typerna hyr ett möblerat rum kommer anpassaren notera att det står en hård fotölj framför tv:n och en mjuk soffa i andra sidan av rummet och tänker då att det är ett bra tillfälle att börja läsa böcker. Anpassaren noterar att TV:n bara har SVT1, SVT2 och TV4 och tänker att det ju också är bra för då får man inte så ont i ryggen av att sitta i den hårda fotöljen. Anpassaren ser att det bara finns ett litet frysfack och tänker att det ju ger en bra start på att få bort det onödiga behovet av GB-glass varje kväll. Anpassaren märker att det inte finns något duschdraperi till badkaret och blir glad då denne inte har kunnat bada i badkar på många år. Och bristen på diskmaskin är positiv då manuell diskning ger tillfälle för ensam reflektion i vardagen.

Tillpassaren som hyr ett möblerat rum flyttar genast om på fotöljen och soffan, och sms:ar till uthyraren att det i alla fall måste fixas TV3 där såpan går som denne brukar se. Andra dagen i det nya hemmet har tillpassaren köpt en bänkdiskmaskin, en extra frys till källaren och ett duschdraperi.

Jag är anpassaren big time. Vem är du?

...

Julrubrik á la Witsman

...

William Witsman. Vört waiting for. Do not open until after Christmas...

...

Vänner är förgängliga, men en kvinnas doft är för evigt

Tittade på Love Actually.

En film i min smak. Funderar på varför jag känner så mycket för honom, han som är kär i sin bäste väns fru. Det handlar kanske om att jag alltid var kär i mina vänners flickvänner. Eller kär, förresten, det är kanske ett för starkt ord. Jag ville ha dom. Eller så. Troligen ett mycket vanligt fenomen.

Jag fick aldrig möjligheten att testa, men jag tror jag hade offrat de flesta vänskaper för att få känna doften av alla dom där förbjudna tjejerna i en het omfamning. Vänner är ju förgängliga, men en kvinnas doft är för evigt.

Nej det hände aldrig, men det berodde väl mest på tjejernas motståndskraft. Tvärtom hände det däremot. Min första stora kärlek, Patricia. En av mina allra bästa vänner hoppade i säng med henne.

Han var mycket för sånt. En kväll på det lokala diskot berättade jag för honom om en tjej som stod på dansgolvet. Jag förklarade att jag gillat henne i princip hela mitt liv, men aldrig vågat närma mig henne. Tre timmar senare hade han inte bara varit nära henne utan också varit inne i henne. Inte långt därefter låg han med min söndagsskoleflirt i min lägenhet. Samma år fick han till det med henne! En tjej jag hade chansen på i fyran. En tjej jag fortfarande stammar och sluddrar och rodnar inför. Snyggaste plugget i tjejen.

En av mina allra bästa vänner älskar mig, men skulle utan att tveka sticka kniven i mig om han fick ligga med min fru.

Såna är vi. Vi män.

Nu ska jag ta en sista bedövande whiskey innan morgondagen börjar. Kom ihåg att det är Jesus födelsedag imorgon...

...

Dags för ungdomsdikt igen va?

En känsla av hopplöshet

Jag tog alla möblerna
slängde ut dem genom fönstret
Satte mig på golvet
och lade patiens

Den gick inte upp
Den går aldrig upp för mig

...

Oh va gott. Snart är julen över!

...

Å ja bah å Benny bah å Alice bah

Bilen körde förbi alldeles för fort, så jag hann inte upp med kameran. Jag har gått och grämt mig hela dagen att mitt hittills bästa registreringsinlägg inte blev av. Men så googlade jag och hittade en ickesvensk reg.skylt med precis dom bokstäverna jag behövde.

Inte klokt vad folk försöker profitera på kända personer. Det började med att hans orkester drog nytta av hans namn och därefter har det bara eskalerat. Nu titulerar till och med hans frisör sig Benny Andersson Hårstylist.
...

Jag fattar ingenting

...

inte en dag yngre

skriver jag en sång

jag har ältat alla ord

här över muggar och glas

vi kom varandra närmre

du och jag i vår

och jag är tacksam för

att du orkade lyssna

Jag skrev min första sång 38 år gammal för drygt ett år sedan. Det var en underbar känsla att plötsligt få en melodi i huvudet. Jag nynnade fram och tillbaks och plötsligt hade jag en vers och en refräng. Jag var alldeles rusig av stolthet och satt där inne på kontoret och spelade den på min gamla gitarrskolegitarr. Men vem skulle jag sjunga den för. Vem skulle uppskatta mina ord och mina ackord amatörmässigt sammansatta till amatörmässig melodi?

Men en ältare är jag nog inte. Jag lyssnar och iakttar och berättar vad jag ser. Jag ser igenom yta och ser den nakna personen där inne. Det är så många som upptäckt det. Gå till William om du har problem, mår dåligt eller bara behöver sparring. Men vem coachar coachen?

Jag faschineras av starka personligheter, karismatiska, blixtrande. Så som jag önskar vara. Jag älskar empatiska personer med stark etik och moral. Så som jag ville bli.

Jag har allt. Ett perfekt liv i en perfekt värld. Jag har ett alldeles för perfekt liv för att att överhuvudtaget få tillåtelse att må dåligt där ute i verkligheten.

Men här tillsammans med er och Lars Winnerbäck, här kan jag tillåta mig att prata av mig och gråta och må skit och få panik och bryta ihop. Det känns som att vi kommer varandra närmare när jag nojar. Kanske förstår ni. Kanske bryr ni er. Jag bryr mig i all fall om er.

Tack för att ni orkar lyssna...

...

Vem fan kom på att ta ut bilen i snöväder?

...

Who let the dox out?

...

Skitjul vs Snökul

...

Alltså julen är fortfarande skit, men snö... snö; det är fantastiskt!

Jag älskar snö! Och barn. Barn i snö. Snögubbar. En liten backe bakom huset. Stiga snowrazer. Längdskidor. Grannens ungar som vill vara med och rulla. Grannpojken med gummistövlar utan strumpor. Snöskottning. Dra barnen i pulka. Våta vinterkläder över hela golvet i tamburen. Varm chokladmjölk. Gråt över uppvärmningsvärk i händer och fötter. Till kompisar för att baka pepparkakor.

Tar tillbaks det sista. För det är jul och inte snö. Men resten. Snö!

Det är fantastiskt!

...

Go get him Tiger

...

Jag observerar här sorgliga men mänskliga fenomen som kan heta mobbning eller utstötning eller grupptryck.

För inte så länge sedan var han en av världens mest aktade kändisar. Av någon anledning har han haft affärer med andra kvinnor än den han gett löfte om evig trohet till. Idag blir han bespottad och utfrusen. Tappar vänner, fans och sponsorer.

Alltså hallå! Han har ju inte startat ett nytt världskrig!

Han har gjort något som lågt räknat en tredjedel av alla kändisar gör. För kändisar blir ju frestade hela tiden. Erbjudande haglar över dom som mobilabbonemangreklam och då är det så klart ett antal som åker dit. Dom flesta kändisar har ett överdimensionerat bekräftelsebehov. Så dom flesta kändisar har troligen sämre karaktär att låta bli än medelsvensson. Alltså är det rätt troligt att en stor andel av kändisarna vänsterprasslar både till höger och vänster.

Så vi kan väl då konstatera att det finns en hel del människor just nu som är väldigt rädda för sitt varumärke. Och en hel del älskare/älskarinnor som kan sätt in lite mer press än vanligt på fina gåvor för att inte gå offentligt.

Och trots att det är så vanligt så i detta fallet går vi, media, sponsorer, vänner och kollegor hand i hand och stöter bort honom som paria. Hatar honom. Ratar honom. Förstör hela hans liv. Den mänskliga naturen är brutal och elak. Han kan mycket väl ta livet av sig. Skiter vi i. Han har ju gjort något så oförlåtligt. Lika gott åt honom.

Här skulle vi använt den där tekniken från bibeln att den kastar första stenen som inte har syndat.

I och för sig skulle jag kunnat kasta en sten. Men om jag fått ett frival utan konsekvenser skulle jag hellre haft sex med en okänd snygging än kastat sten på Tiger. Och efter det hade inte jag heller kunnat kasta.

Är ni med hela vägen runt om? Jag är själv lite osäker.

Men det jag väl mest vill ha sagt är att jag blir väldigt ledsen av att vi människor är så elaka, fördömande och rädda att ta ställning mot gängse uppfattning.

...

Ska jag behöva hänga på korset för lite rövarbandspagetti?

...
Nu får ni faktiskt ta och hjälpa mig här. För visst var väl Jesus fiskare? Och har jag fel att jungfrun Lucia kom från Italien?

Fru Witsman och mina åsikter går isär här och jag behöver väl lite fler folk på min sida för att vinna kampen om man så säger.

Fru Witsman ville ha en julig kväll, och jag ombads att laga julig mat.

Min lilla utmaning var att jag redan hade bestämt vad jag vi skulle äta och hade tagit ut härför avsett livsmedel från frysen. Jag dukar nu, trots starka religionspolitiska burop, bordet med frasig ungsbakad torskfilé med pasta, grönsaker och en krispig sallad.

För visst var väl Jesus fiskare, och när vi nu firar hans högtid är det väl logiskt att bjuda på en ungsbakad fisk. Visst kunde det bli ännu juligare om vi valt en insjöfisk, men torsken är ju lika utrotningshotad som dom flesta insjöfiskar så det borde ju gå på ett ut. Och pastan valde jag ju för att den troligen fanns på Jungfru Lucias meny den sista måltiden hon fick innan hon avrättades för att hon trodde på Jesus som ju är den vi firar.

Så nu får ni väl ändå hålla på mig. Detta är väl en väldigt julig måltid! Fru Witsman har fel!

(Möjligen kan man lägga till att både Jesus och Lucia ju blev avrättade och därmed verkligen torskade)
...

Svängd bro stängd

...

Nu är ju inte den här bilden direkt tagen idag. Nej, just nu är det snö och kallt och mörkt och jävligt och ungarna ska tvinga ut mig och dra pulka i morgon bitti. Men jag ville ändå visa er en bild på bron där jag kör varje dag till och från jobbet. För att ni liksom ska se att det är en rätt bastant sak som man byggt för att folk ska kunna köra mellan Sverige och Danmark. Detta är den enda fasta förbindelsen mellan dessa länder och mellan bostadsort och arbetsort för väldigt många människor. Och idag var det en snubbe som landade på Kastrup och åkte ett par kilometer till ett möte och sen åkte tillbaks till flygplatsen och åkte hem. Och på grund av denna enda snubbe stängde dom av den enda fasta förbindelsen i över en timme. Barn som väntade på sina föräldrar på dagis stortjöt, fester förstördes, maten blev kall, fotbollstränare uteblev, bröllop blev utan bestmans. Jag ni fattar. Det är rätt stora konsekvenser av en snubbes förflyttning. Avstängda broar och motorvägar och tusen poliser som arbetat två veckor för att leta bomber och hemvärnet och limosintjänster och hotellsviter.

...

Dagens sorgliga Witsmanska rubrik

SAABLAR OCKSÅ, det här var inte bra för Sverige

...

Jag kan, jag vill, jag ska se filmen ikväll

Ikväll tittar vi på uppföljaren till dokumentärfilmen "Plötsligt i byn där jag växte upp" och gläds då åt att vårt land är berikat med alla möjliga sorters människor, många av dem släkt med mig. Låt detta vara en film som ger er en bättre förståelse för den människa ni lärt känna som William Witsman, och känn, smaka och lukta på den atmosfären jag befann mig i på min resa från spädbarn till vuxen man.

Här min favoritscen från första filmen där Anders "nalle-puh"-filosoferar golf kontra flintastekar.



SVT2 kl 20:00

Blir du förälskad och vill lära känna alla dessa älskvärda människor bättre kan du gå med i föreningen som skapades som hyllning till första filmen; Plötsligt en förening

Ett glatt Kvistabud

Lill-Ville sjöng:

Nu tändas tusen juleljus
På Jordens mörka rund
Och tusen, tusen stråla ok
På himlens djupblå grund

...

Och över stad och land ikväll
Går julens glada bud
Att född är Herren Jesus Kvist
Vår Frälsare och Gud
...

Åh som vi skrattade. Och fru Witsman sade att detta måste jag skriva om på min blogg. Och nu sitter jag här och har skrivit om det. Precis som hundra andra stolta föräldrar till hundra andra unika barn som sjungit samma feltext.


...

...

Idag händer absolut ingenting på denna fronten. Varken i ena eller andra änden skulle jag tro.

...

Några skämt att återvinna

Alla ni hundratiotusental som läser min blogg funderar nog ibland hur jag är i verkligheten.

-Undrar just om han, William Witsman är så där hejochhåvitsig i verkligheten, tänker ni nog lite då och då. Och om någon som stått bakom er i kön till flask-och-burkinlämningen plötsligt knackar er på axeln och säger; -Nu är vi allt lite pantade!, ja då tänker ni säkert att det där är kanske William Witsman.

För ni vet ju inte hur jag ser ut. Och om ni råkar stoppa in en flaska som åker ut igen för att den inte är pantbar, ja då kanske mannen bakom er säger; -Ah, att den ska vara så PET-noga, och då blir ni nog säkra på att det faktiskt är Witsman i egen hög person ni träffat. Eller hur?

Men hon läser nog inte min blogg. Och hon rörde inte på munnen ens en millimeter. Hon förstod kanske inte svenska? Eller så förstod hon bara inte hejochhåvitsig humor...

...

Erbjudande från Resteruang

Fy fan vad dyrt. Man kan ju få en dagens för typ halva priset mot det dom säljer gårdagens mat för!

...

No more hole in one

Jag kan inte så mycket om golf. Trots att det i min bransch formligen kryllar av golftokiga kostymnissar har jag helt undvikit att beblanda mig med sporten. En dag när jag inte är så bitter för det längre ska jag berätta den dramatiska historien om när jag för några år sedan fick en golfspelande fucking chef som omorganiserade bort mitt jobb och därmed tvingade mig söka mig till en ny arbetsgivare. Har faktiskt tänkt skriva bok om det en dag. Ett i handikapp hade han haft, sade dom. Jag ville ge honom ett handikapp.

Nog om det.

Egentligen hade jag nämligen bara tänkt skriva en kort kommentar på Sus inlägg. För även om jag vet väldigt lite om golf så vet jag så mycket att hur duktig man än är, den dagen man slarvar och slutar med hole in one; ja då är det bara att lägga av.

...

Jag klarar inte ens att köpa en Iphone!

Ibland känner jag mig fan dum som ett lastfartyg i Somalisk hamn. Och jag blir så avundsjuk på er riktiga människor som har en hjärna att fatta komplexa affärsuppgörelser på ett sätt som jag aldrig kommer att göra. Jag syftar nu framför allt på det här med att köpa telefon.

Nej förresten, det blev ingen Wienresa nu och här med fru Witsman. Men däremot trehunda peppakakor. Bara en sån sak. Eller kanske snarare, bara ett sånt bak. Men jag lovar föreslå det där med resan för henne en vacker dag.

Men nu gällde det alltså mobiltelefoner. Fru Witsman ska min själ och dag ha en i julklapp fick jag för mig igår på arbetet. Så jag knallade ner till gallerian och in i telefonbutiken där och gick fram till en Iphone och den unge herrn kom fram och frågade om han kunde hjälpa mig och jag sade att jag ville att han skulle paketera in en sån där Iphone i julklappspapper.

Ung Mobilbutiksnubbe: -Hur mycket ringer du för?

Teknikoskuldfull Finansgubbe: -Ingen aning, är det viktigt på något sätt?

Ung Mobilbutiksnubbe: -Jo, men jag vill veta vad du ska ha för abbonemang

Teknikoskuldfull Finansgubbe: -Alltså jag ska inte ha något abbonemang, detta är till min fru och hon har redan ett abbonemang.

Ung Mobilbutiksnubbe:-Vilket operatör

Teknikoskuldfull Finansgubbe: -Ja, Tre tror jag. Är det viktigt på något sätt?

Ung Mobilbutiksnubbe:-Ja, våra mobiler är låsta på Telenor. Jag föreslår att du går ner till Tre:s butik på Triangeln.

Teknikoskuldfull Finansgubbe: -Så du kan alltså inte sälja den mobilen som ligger här framför oss?

Ung Mobilbutiksnubbe:-Du är snäll och går ner till Tre och pratar med dom.

Jag gick något konfunderad och sur tillbaks till kontoret, slog upp Tre:s telefonnummer och ringde för att där fixa en Iphone.

Teknikoskuldfull Finansgubbe: Kan du hjälpa mig? Jag ska ha en Iphone som julklapp till min fru. Hon har abbonemang hos er.

Ung Mobiltelefoncallcenterflicka: Javisst. Jag kan skicka en telefon till dig, men först måste din fru skriva på en förlängningsansökan.

Teknikoskuldfull Finansgubbe: Men, då blir det ju inte en sån där särskilt stor överraskning för min fru om hon liksom måste skriva under på det hela innan julafton. Det måste väl finnas något sätt runt det där va?

Ung Mobiltelefoncallcenterflicka: Nej. Det måste vara den betalningsskyldige som underskriver.

Teknikoskuldfull Finansgubbe: Ok, men gör mig till betalningsskyldig då, så kan jag skriva under.

Ung Mobiltelefoncallcenterflicka: Ok, då ska din fru bara skriva under en överlåtelseblankett.

Teknikoskuldfull Finansgubbe: Amen va fan. Ni telefonprånglare vill satan ta mig inte att jag ska lyckas köpa en fucking telefon till min fru i julklapp va? Ni vill inte att hon ska hänga med mig till Wien utan barnen. Snälla! Kom igen nu! Jag betalar vad som helst! Nåt måste du kunna göra?

Ung Mobiltelefoncallcenterflicka: Jag kan skicka över en överlåtelseblankett

Teknikoskuldfull Finansgubbe: Nej, det ska du inte. Nu skiter jag i det här. Jag får printa ut en jävla bild av en Iphone som julkapp. Så får hon ta kontakt med er. För jag riskerar ju att bli ett nervvrak av att tala med er!

Ung Mobiltelefoncallcenterflicka: Jaha. Det låter ju bra. Är det något mer jag kan hjälpa till med?

Här en bild på julklappen innan jag satte ihop den till en tredimensionell attrapp...

...

Hellre köra i fel fil-format...

Säljare: Jaha du, då tackar jag så mycket för en god bilaffär. Och här har du ett word-dokument med köpehandlingarna.

Köpare: Ah du e snäll o skickar det som en pdf-bil

...

Rubrik á lá Witsman

Luukföraren tuffar
på i invanda spår

...

Vad tycker ni: Går det som på räls för den rubriksättaren eller har han helt spårat ur?

...

Gadget surprise

Någon visade mig att man kan surfa på min blackberry. Det var ju en överraskande fördel så att säga. För en gadgetvirgin som myself. Nu kan jag kolla börskursen på tråkiga möten. Det är bra det.
...

En falukorvsfråga att suga lite på...

Jag ska bjuda en dansk familj på falukorv ikväll. Dom har aldrig ätit det.

Tycker ni jag bör beskriva filmen fäbojäntan innan eller efter maten?

...

Ginger bread family reunion

Jaaa!

Nu kommer dom snart hem, pepparkaksfamiljen!

Som jag har längtat efter pepparkakor och familj.

Jag vill åka till Wien som vi gjorde då förut

En söndag med mjöliga barn och fru i maraton-pepparkaksbak hos svärföräldrarna.

Jag jobbar och står i. Winnerbäck är på i bakgrunden, och jag har svårt att koncentrera mig på powerpointpresentationer och excelräkneark. Jag vill dra ett täcke över mig och ryckas med i bitter melankoli. Det är något som måste ut ur min kropp för att jag ska komma vidare fram. Komma hem.

Melissa Horn och Lars sjunger: Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut. Det är vackert och ledsamt.

Jag tänker att jag så gärna skulle vilja vara den jag var när jag hade dig förut. Då när allt var så nyfiket och hjärtklappande och oprövat. Och okomplicerat. Då när vi kunde släppa allt och dra till Wien och älska hela natten på ett hotellrum utan gardiner och vi jagade varandra fnittrigt över slottsgården på Nedre Belvedere. Och på bussen försökte jag smyga in handen under din kjol, och du skrek och vi skrattade och låtsasbrottades och jag kysste dig på det där stället bakom örat som alltid fungerade och du viskade att du älskade mig, och gubbarna och gummorna som var med på turistbussen, ja dom verkade ömsom förskräckta, ömsom drömmande tillbaks till deras egna nyförälskade ungdomstid.

Och nu älskling är det vi två som är den förskräckta och drömmande gumman och gubben med barn och krav och pepparkaksbak och kompromisser och ett ihoplappande av kalendrar för att få tid att planera för vårt liv tillsammans.

Jag älskar dig och vill åka tillbaks till Wien igen. Snälla, släpp nu plåten och möt mig på Kastrup! Barnen trivs så bra hos våra föräldrar och kommer må bra av att vara utan oss några dagar.

Kom älskling så ska du få mig så som du hade mig förut!

Carls bil

Snygg färg, men rätt dålig acceleration

...

Positiva livstecken och en gås

En sked, ett magnetiskt schackspel, en sydsvenskan, ett kontrollmärke till registreringsplåten på en av bilarna, en tom påse V6, ett glas vin, instruktionen till Lega Power Miners, en plastkamel, ett Ben-10 kort, en plastpåse med ett kolapapper, ett smyckesskrin format som ett hjärta, en dator med tillbehör och så jag. Lilla vackra jag.

Jag har blivit inbjuden till min favoritskådespelares födelsedag. Men kan inte komma. Min fru träffade Johnny Logan idag. Barnen såg Aliens VS Monsters. En helt vanlig lördag. Vi skulle åka och bada men en av ungarna vägrade, och jag orkade inte ta fighten.

Det har varit rätt torrt här, och så där lagom kul. Jag har fått nya uppdrag på jobbet och tycker det är suveränt roligt. Men de sista veckorna har jag avslutat de flesta dagar med mer än 50 olästa mail och en fylld "att göra"- lista. Jag blir kanske tvungen att arbeta så här mycket två-tre månader till, men sen kommer det bli normalt igen.

Det har dock varit lite utmaningar privat, ingenting jag vill prata om, och tyvärr är jag inte igenom utmaningen än. Men snart så. För jag är fan specialist på problemlösning. Ge mig en situation, vilken som helst, så kommer jag styra oss igenom den effektivt.

En av mina bästa vänner, Polis-Palle ,ringde härom dagen och berättade att biljetterna skulle släppas till Peter Lemarcs turne nästa år. Jag gav Polis-Palle med fru biljetter till Peters senaste koncert som bröllopsgåva för några år sedan. Innan dom hade släppts. Och fick sen inte biljetter när dom släpptes. Som tur var blev det extrakoncerter som jag fick biljetter till. Och nu ska vi kolla på honom igen tillsammans. För Polis-Palle fixade plåtar till oss alla.

Jag minns lite vagt att jag hade en period när jag gillade gäss väldigt mycket. Hittade denna söta bild som väl sparades under den eran.


...

Ett citat

Det var väl aphjärnan

som slog till eller nåt,

va fan vet ja

Fredrik

Oskyldigt dömd? Nej jag tror inte det.

Tillägg: Expressen upplyser att liket Frida Hallgren lever. Så ingen är väl mördad då eller? Men det är klart att om man är jounalist och upphovsman till artikeln om rederietstjärnor och har omkönat den bäste skådisen i gänget så riskerar man väl ett kok stryk eller en inlåsning på nån banktoalett eller nåt. Vad vet jag. Jo jag vet att Fredriks produktionsbolag Dröse & Norberg söker en fysisk manlig skådespelare. Det känns på något sätt som att annonsen är skriven för mig. Ansökan är inskickad...

...

Reklam á la Witsman

...

Ryska fåglar

Så här ser det ut några veckor på hösten ovanför vårt hus. Miljoners, miljarders, stjärntals fåglar som flyger i ojämna V-formationer. Men varför i helvete flyger dom österut. Det tycker jag är ett mysterium.

...

Ett ordspråk

...

Man är vad man iller

...