2009-08-31

En kort cykeltur för mänskligheten men ett fjärdedels liv för Wistman

När jag körde hemmifrån imorse såg jag längst ner på vägen en man på cykel komma emot mig. Det liknade väldigt mycket Livas pappa. När han kom närmare upptäckte jag att han såg rätt så gammal ut, fårad i ansiktet och grått hår. Min tanke var då:

-Oj, vad Livas pappa har blivit gammal.

Det tog flera sekunder, jag hann med uppsträckt hälsningshand passera den undrande mannen, innan jag kopplade att det inte alls var Livas pappa.

Jag har under dagen funderat på det där att min första tanke var att han hunnit åldrats så mycket sedan jag träffade honom i förra veckan. Det är en rätt så bra bild av hur jag känner det i mitt eget åldrande.

För inte alls så länge sedan tog jag, som en ung man, ut min cykel ur garaget och gav mig ut på en härligt uppfriskande och upplevelserik cykeltur. Nu står jag här och ska ställa in cykeln i garaget igen och alla dessa åren har bara passerat så fruktansvärt snabbt och på pakethållaren har någon monterat en barnstol och där sitter en dagisflicka och bredvid mig står en mogen kvinna lutad över en skolpojke och rättar till hans cykelhjälm. Jag ser ner på mina rynkiga händer och känner min underligt tunga kropp och tar upp min hand i ansiktet där jag inte alls känner igen den torra fåriga läderhuden.

Va fan var det som hände? Jag minns så klart alla upplevelserna längs cykelstigen, men kan bara inte förstå att så in i helvete många år hunnit passera innan jag nu står här och reflekterar över det hela. Hur kunde det gå så snabbt?

Och det finns ingen återvändo. Vi måste ut och cykla igen redan nu. Och jag vet att nästa gång jag ställer in cykeln, då står barnen med flyttlådorna i handen. Och de flesta av våra föräldrar finns inte kvar.

Jag vill bara ställa mig och skrika rakt ut. Skrika åt tiden att den ska ta en paus så vi hinner uppleva allt det vi har här och nu och njuta av det innan det hinner passera. Visst vill jag se mina barn uppleva nya ting och utvecklas, men måste det ske så snabbt och totalt okontrollerat?

Och om man inte bara kan trycka på pausknappen, kan man i varje fall inte få gå av och leda cykeln ett tag?
...

3 kommentarer:

  1. Det är inte kul att drabbas av akut ålderskris på det där sättet. Men du har rätt, tiden går fort. Mina barn var nyss små, och nu har jag redan fått ett barnbarn..

    SvaraRadera
  2. Min fysiska ålder är 43 år men det är bara när jag ser mig själv i spegeln som jag blir förvånad över att en medelålders "tant" tittar på mig för mentalt känner jag mig inte en dag över 25. Att barnen blir äldre hör liksom inte hit. Så kan det vara att vara Gafflan.

    SvaraRadera