Toni hade den tuffaste uppväxt man kan tänka sig. Hans släkt tillhörde resandefolket och han föddes därför in i ett liv av fördomsfullt hat. Han var skillsmässobarn och hans pappa alkoholiserad. Han började själv dricka som 13-åring och snart kom både hasch och kriminalitet in i hans liv. Senare tyngre droger.
Detta tuffa barn-och ungdomsliv slutade i domstol och han tvångsinlades på ett behandlingshem för unga missbrukare. Där lärde han sig spela gitarr.
Kanske var det just detta som fick honom motiverad att hålla sig drogfri. Han började skriva låtar som blev så bra att de i kombination med hans särpräglade röst gav honom ett skrivkontrakt. Någonstans under dessa kreativa, drogfria år träffade han en norsk fripastordotter som han blev upp över öronen förälskad i och skrev en sång om.
Efter några år i rampljuset som bejublad soloartist kom knarkdemonerna tillbaks. Hans ökade intag av droger gjorde att han sakta men säkert förlorade allt. Karriär, hem och vänner; livslust. Han tappade också totalt kontakten med sina tre barn.
10 år hann passera i total missär, när han under en påtvingad drogfri period i häkte fick låna en gitarr. Ute ur häktet fortsatte han spela och skriva. Kom ut med ännu en skiva.
Där är vi idag. Och vi bävar för den dagen då Toni dyker tillbaks ner i drogträsket igen. Må den dagen dröja, för Toni kommer inte levande ur det nästa gång..
Toni skrev på 1990-talet en sång om sin relation till sin far. Den visade sig bli till en tragisk spegel av hans egen relation till sina barn:
Hand till hand
Teven står på och brusar, du sover tungt med öppen mun
på golvet framför teven jag går runt runt i samma rum
Dina skåp alltid fulla av flaskor och du full av rädsla för mig
Nakna ögon, farliga ögon, dom var som speglar för mig
Nu vill jag skriva ett brev till dig och sträcka ut en hand
Det var jag som kom varannan helg
och det var jag som byggde slott av sand
Det var jag som kom varannan helg och byggde slott av sand
Vi gick till berget vid kanalen, med en falska vin var du oslagbar
du berättade historier och sagor så länge det fanns några droppar kvar
En dag kanske jag förstår dig och ser vem du verkligen var,
troligen den dag jag lägger blommor vid din grav
Men vill du kan du komma hem till mig ikväll,
jag bor ensam här men jag har en son och han kommer hit varannan helg
Kanske du och jag och han en dag kan tala med varann,
och svar om arvedel och livets spel gå från hand till hand.....hand till hand
Lyssna
...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag hoppas inte jag blir en spegling av min far...
SvaraRaderaEn så grymt tragisk historia som verkligen berör. Jag är nästan jämngammal med Toni Holgersson. Det som är hemskt är att jag aldrig funderade var han tog vägen. Ska lyssna på hans musik nu. Jag som älskar svensk musik och har haft Ulf lundell som husgud länge älskar även texterna i Tonis låtar.
SvaraRaderaFredrik: Som tur är har vi begåvats med en fri vilja. Vi kan välja att bryta upp med alla arvelotter. Men för att klara det måste det finnas en långsiktig viljestyrka, en envishet. Och den har ju du. Så. Färdigt.
SvaraRaderaBritt: För tre år sedan började jag fundera vad som hänt honom. Googlade, men hittade inte mycket. Det fanns dock en koppling jag hittade mellan Mikael Wiehe så jag mailade honom och frågade om han visste. Wiehe gav mig mailadressen till någon som jag nu inte minns vem var som berättade att Toni varit borta i tio år men skulle släppa en ny skiva om två månader. Märkligt.
Hans musik har berört mig mycket. Jag kan sitta och lipa när jag lyssnar på Louise och kärleken.
Vilken tragisk historia. Hoppas han slipper drogträsket i fortsättningen.
SvaraRaderaTack för kommentaren i min blogg, o tack för texten, lånar den till bloggen som du skrev. :-)
SvaraRaderaKolla nu även in höstens spelningar med Toni! :-)