Nio år

Imorgon firar vi nioårig bröllopsdag. Det kommer bli mysigt. Men nu ikväll är jag tvungen att dricka en grogg för att döva smärtan av att så många år passerat på så kort tid.

Nio år. Två världskrig hade hunnit skjutas in inom vårt äktenskap. Man hade kunnat sätta trädplantor, låta dom växa och fälla dom till virke på den tiden. Man kunde få en normalbegåvad person genom grundskolan. Man hade kunnat expandera en korvmoj till ett multinationellt företag. Ja ni fattar.

Nu står vi här med med några rätt tuffa småbarnsår bakom oss, en tid där vi inte riktigt orkade odla vår kärlek. Där vardagens barnfokus fick oss att glömma bort att bry oss om varandra.

Men nu har barnen blivit mer och mer självständiga och vi har båda medvetet arbetat på att se varandra i vardagen. Bry oss om varandra. Bekräfta varandra.

Nu har vi det riktigt bra tillsammans igen, och ibland känner jag mig till och med lite fnittrigt nykär. När hon skrattar åt mig på sitt spontana, hjärtliga sätt. Som om hon tycker jag är den roligaste i hela världen.

Jag längtar efter henne nu. Hon är i Köpenhamn, på möhippa. Jag vill att hon är här nu. Håller om mig...

Fy fan vad jag älskar den tjejen...

...