2009-10-09

Fem äpplen om dagen håller rent i rören

Jag läste att Björn Ranelid, som ju bor på Österlen, sätter i sig minst fem äpplen om dagen. Nu sitter jag här med ett härligt grönt äpple och en wiskey av lägre kvalitet. Jag tror faktiskt det är mitt femte äpple för dagen. Och min sista wiskey.

Kommer jag att skriva lika målande som Björn nu ? Eller blir jag bara till en självupptagen underlig nobody? Helt klart att mina äpplen har den senare effekten

Och vet ni vad. Jag börjar känna en viss tomhet här i bröstet. En tomhet som jag känner igen från förr.

Såg ni den där filmen där han i en officer och en gentleman började dansa "Ballroom dancing" och blev uppslukad av det och blev en bättre människa. Han sade sen till sin fru att han inte vågat berätta det för henne för att han var rädd att berätta att han inte var 100% lycklig när han egentligen borde vara det för han hade allt det man kunde önska sig och hur kunde man då tillåta sig att vara olycklig. Att dansa gjorde honom lycklig.

Om tid är en cirkel så åker jag lyckligt runt runt i denna, men på ett ställe i den där cirkeln finns där något vasst som sticker till och gör mig varse att jag inte är där jag borde vara för att få ut maximal lycka.

Jag älskar min familj och lever ett alldeles utmärkt liv tillsammans med dom, men jag saknar min ballroom dancing, min passion här i livet, det som får mig att blomma ut och bli en fulländad människa.

Jag är säker på att många av er har det precis på samma sätt. Fan, om man ska hitta en allt igenom lycklig människa får man skriva en annons i nån av dom största tidningarna. Och det gör inte jag för det kostar ju hur mycket som helst. Och att hitta en allt igenom lycklig människa här bland er bloggare, det blir nog en omöjlig uppgift. Definitionen på bloggare är ju "person som saknar någon del för att vara hel".

Så nu går jag och Björn Ranelid i säng. Här på Österlen. 2009. Med bara några månader kvar innan 00-talet är ett minne blott.

...

13 kommentarer:

  1. Jag är lycklig, inte alltid såklart. Men i det stora hela absolut, ta reda på vad det är som saknas dig och så gör du det. Du har ju för fan råd, sluta tyck synd om dig själv och fucking djävlar do it!
    Det är du och dina kära värda!

    SvaraRadera
  2. 5 äpplen om dagen ger mig gallstensanfall!

    SvaraRadera
  3. Fredrik: Allt kan ju inte köpas för pengar. Tex talang. Eller modet att släppa taget. Men i övrigt håller jag med dig att jag måste försöka förstå bättre vad det är som jag behöver. Sen det där att tycka synd om mig själv; det är väldigt skönt för mig att skriva av mig sånt här, jag pratar ju aldrig med någon om detta, så det här är väl någon slags terapi, som fungerar bra för mig. Så jag kan tyvärr inte lova att jag följer ditt råd om att sluta tycka synd om mig.

    Britt: Hahaha

    Suzan: Det förstår man när man läser din blogg. Du ska väl bara akta dig för att ta på dig för mycket.

    SvaraRadera
  4. Alltigenom lycklig är väl ingen? Inte hela tiden i alla fall.
    Lycka kan annars vara att ha ett lugnt harmoniskt liv. För mig är det så. Jag är glad om min familj är glad och mina sjukdomar inte bråkar alltför mycket med mig. Och jag har mitt tecknande som ger mig det lilla extra jag behöver för att känna att jag är något. Och bloggen betyder mer än man kan tro.

    SvaraRadera
  5. Gun: Fast bloggen får nog ännu mer räknas som en ungdomlig förälskelse.

    SvaraRadera
  6. Det var inte så hårt menat som det kanske lät. Men jag tycker ändå att du ska vara modig i det här, modig men inte dum...svår balansgång dock. Du har ju massa talang! Du är en av dom finaste människor jag träffat, bara det är ju en talang! Sen har du det väl ganska bra? Vacker fru och underbara ungar ett jobb som betalar bra...det finns folk som skulle döda för att ha allt det där.
    Kram på dig William;)

    SvaraRadera
  7. Fredrik: Kram Fredrik och tack för allt det fina du skriver. Shit pommes frites.

    SvaraRadera
  8. Sv: För dig kanske. För mig betyder bloggen ett sorts socialt liv som jag inte kan ha så mycket på annat sätt, pga sjukdom. Jag har fått en mycket god vän tack vare bloggandet, Egoinas mamma. Så för mig är den viktig, hur tragiskt det än kanske låter.

    SvaraRadera
  9. Gun: Jag tror du missuppfattar mig. Jag menade att bloggandet är så nytt för dig, du har ju inte hållt på så många månader. Det var det jag menade att det är en nyförälskelse.

    Det är inte alls tragiskt på något sätt. Framför allt inte när man som du lyckats skapa ett så stort nätverk av bloggare och bloggläsare. Du är inte bara en seriös bloggare, men också en framgångsrik sådan.

    SvaraRadera
  10. Ok, då förstår jag vad du menar. Men framgångsrik var väl att ta i, jag har inte så värst många läsare...bara många kommentarer tack vare att jag ligger i med kommenterandet själv:)

    SvaraRadera
  11. Jag tycker du är väldigt framgångsrik. På kort tid har du fått många läsare.

    Och utan att ni helt fattar det är du och Egoinas mamma upphovskvinnor till en helt ny genre inom bloggningen, ni bryter ny mark. Jag har flera gånger tänkt skriva till Mymlan på bloggvärldsbloggen och göra henne uppmärksam på er som fenomen.
    Så det så

    SvaraRadera
  12. Du är bra gullig du:)
    Tyvärr så har jag inte många läsare. Egoinas mamma har det, men inte jag. Men jag är nöjd ändå.

    SvaraRadera