Lukteskit

Typiskt jävla hängballe. Idag glömde jag klina på mig deodorant. Och jävlar i havet som jag luktade muggig snuskgubbe. Jag höll mig hela dagen flera meter ifrån mig för jag stod inte ut med doften. Och självklart var det idag som hon, kollegan, kom in dansande i slowmotion genom dörren, med håret sakta slängande först åt ena sen åt andra hållet. Hennes byst vippade upp och ner ner och upp. Sen stannade hon till, snusade överraskad, sen drog hon in rejält. och pang så föll hon avsvimmad till marken. Typiskt, typiskt. Jag var så klart tvungen att dra in henne på kontoret och gömma henne under skrivbordet. Kan inte ha personal liggandes på golvet hur som helst. Hade precis föst in hennes långa hår med högerdojan när nästa person gjorde entre. Min chefs chef. Han snusade också till och drog sig sedan mot toaletten. Han lämnade dörren lite på glänt så jag smög bort för att se om han också svimmade. Men icke då. En senior chef klarar både den ena och den andra lukten. Men han hade visst känt igen doften, för han stod där och borstade tänderna. Konstigt tänkte jag, min chefs chef har en tandborste i innerfickan. Jag smög tillbaks igen mot mitt kontor. Så kom han ut och gick med bestämda steg in till mig. Märkligt nog fortfarande med tandborsten i munnen. Jag pekade och undrade varför han hade en tandborste med sig till jobbet. Han svarade att det hade väl alla. Hade inte jag det. Så ropade han in alla i kontorslandskapet utanför, ca fyrtio pers, de flesta mina egna medarbetare. -Ta fram era tandborstar ropade han, lite överdrivet högt. Så ska man kanske låta som chef, tänkte jag. Och efter några sekunders tvekan började en efter en ta upp tandborstar ur fickor och handväskor. De sträckte dem upp i luften och började unisont mumla: Rena tänder, rena tänder! Jag började sakta backa bort från denna hotfulla mobb. längre och längre bak och stod snart kloss mot ytterväggen som inte var någon vägg utan ett fönsterglas. Tandborstmedarbetarna rörde sig mot mig, mumlande Rena tänder, rena tänder. Jag bestämde mig direkt. Jag hoppar. Och det gjorde jag. Jag hoppade. Från fjärde våningen slår man sig rätt kraftigt. Jag låg helt stilla i flera minuter, det började formas en ring runt mig av nyfikna och hjälpsamma människor. Men sen blev det glesare igen och till sist var det bara en person kvar, kvinnan som jag stoppat in under mitt skrivbord. Men nu vände även hon sig om och började gå. En annan person kom samtidigt emot mig, men blev stoppad av kvinnan. Ingen deo sade hon. Personen såg menande på kvinnan och vände sen på klacken och traskade in i Frederiksbergs Have.