2010-01-23

Det är ju tanken som räknas ändå

Intressant det där med tanken på att tanken kan flytta föremål.

En tanke som uppstår inne i hjärnan har en massa. Den väger väldigt lite, men ändå. Precis som alla andra föremål påverkar därför tanken graviditeten hos andra föremål.

Låt oss börja i ett litet sandkorn. Varje sandkort påverkar graviditeten hos andra föremål, men bara ytterst lite. Tar vi miljarders miljarder sandkort påverkar de desto mer. Månen som är en stor mängd sandkorn tex påverkar ju världshaven.

En genomsnittlig tanke påverkar ännu mindre än ett sandkorn, men om vi tänker oss stora mängder tankar så borde den samlade kraften från dem påverka föremål runt omkring.

Det är dock lite krångligt att experimentera med denna ide pga att man inte riktigt får in tillräckligt många tankebärare i närheten av det föremål man tänker sig påverka.

Och ja, helt rätt. Jag läser Dan Browns Den förlorade symbolen.

Nu ska vi träffa Goliat. Och hans helt ointressanta fru. Alltså i sådana hänseenden som ni vet jag menar. Alltså. Totalt ingenting man tänker på att hon skulle vara något speciellt. Inte ens i den vildaste fantasien. Bara så ni vet. Jo, men hon är trevlig som värdinna och så. Men där går liksom gränsen. Också för fru Witsman. Jag har gett henne stränga order att inte börja gilla frun för mycket. Tänk om jag ska behöva ta emot slag för att min fru hittar på hyss med henne. Det vore som att varken få äta kakan eller behålla den. Nu iväg...
...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar