WW önskar god ny cirkel till er alla!

Tid kan vara som en lång linje mot horisonten. Där, på det ställe jag är kan jag se framåt mot horisonten, dit jag ska. Här, där jag är nu, hit kommer jag aldrig mer komma. Jag tickar av slag för slag, sekund för sekund framåt, äldre, klokare, gråare, förlorade möjligheter, tick, tack.

Tid kan också vara en cirkel, en cirkel som är själva orsaken till horisonten. Där, på det ställe jag är kan jag se framåt mot horisonten, dit jag ska, men jag vet att för varje steg jag tar kommer horisonten flytta sig ett steg runt, runt, ända tills jag igen har nått hela vägen och ser precis samma horisont igen. Här, där jag är nu, hit kommer jag igen om ett år. Vår, sommar, höst, vinter. Förnyade möjligheter, nya försök, mötas igen, helhet, kärlek.

Nyårsafton är en sån dag då jag känner i mitt hjärta att tiden, den är en cirkel. Här har jag varit förr, hit ska jag igen. Nu ska jag göra allt det jag inte gjorde i år. Nu får jag dom chanserna jag inte fick. Nu tar jag nya tag. Nu ska jag älska alla ännu mer. Nu ska det hända. Allt är möjligt...

...

Behändigt nyårstips

Ett litet tips kan vara att undvika att bygga er nyårsmeny helt på recept från en tidning som ges ut till alla som handlar i affären där ni dagen innan nyårsafton tillsammans med alla andra gör inköpen.

Risken finns att en del ingredienser är slutsålda samt att ni känner er som fucking looser svennar som inte klarar av annat än att göra precis som alla andra fucking looser svennar.

Vi stod tre fucking loosersvenne-par och konstaterade att de torkade enbären var slut i två brands. Och alla sneglade vi på varandra och tänkte att oj vilket fucking loosersvennepar som inte ens kunnat komponera en egen meny.

Men gott ska det bli, om nu bara Willys har torkade enbär.

...

Asch Sture, vad du är tarvlig

Fredrik Lindström skriver i sin bok Jordens smartaste ord att om en turk blir arg på sin fot kan han säga Amine koydigumun ayagi daba iylesmedi vilket översatt betyder Den i fittan uppstoppade foten. I Italien kan dom säga Cazzo duro di cavallo nella tua bocca eller En hård hästkuk i din mun.

Och jo visst är det intressant att få veta hur dom svär i Turkiet och Italien, men jag är nog ännu mer nyfiken av att få veta hur i hela världen dom har sex i dessa länder...

...

Det spelar ingen betydning

Jag kan inte släppa han...

Förr i tiden hade jag skrikit "ACKUSATIVOBJEKT FÖR HELVETE" rakt ut i luften och simulerat ett slag i magen på personen som skrev så.

Sen flyttade jag till Köpenhamn och sakta men säkert har språkpolisen i mig försvunnit och ut har en röd-vit-gul-blå röra av dålig svensk-danska smugit sig.

Ett belysande exempel är att jag inte längre är helt säker på i vilket språk man säger betydning och i vilket man säger betydelse. Eller om det kanske inte ens har någon betydning vilket man säger.

Det är därför vänner, i brist på korrekt svenska, som jag skriver mycket istället...

Nu ska jag göra frukost till familyn

....

Sprängfylld i byxan har nu en helt annan innebörd

Nej, jag kan inte släppa han kalsongkillen. Alltså så fel det gick för honom. Och nu kommer det aldrig att gå för honom igen:

Okänd Terrorist: Jaha ja, har du varit med om något spännande då?

Kalsongbombaren: Ja, jag försökte spränga ett flyg i luften.

Okänd Terrorist: Ojdå, det var som attan

Kalsongbombaren: Jodå. Men det lyckades inte riktigt. Flyget klarade sig och ingen blev skadad förutom jag då. Sprängde typ bort hela mellangärdet. Ja, som du ser är det ju mest ett stort hål här i mitten. Men det känns ändå rätt bra, för nu är min lille enögde hämnare en hyllad martyr.

...

Förliten utlösning

Jag har som ansvarig fader varit noga att förklara för min son att han måste vara försiktig med den viktigaste kroppsdelen av dem alla.


-LillVille, du måste vara försiktig med kulorna, slår du till dem gör det förfärligt ont och du kanske aldrig kan bli pappa, har jag sagt till honom.


Han, killen på flyget.


Hans föräldrar har nog inte berättat för honom.


Vem vet, kanske är det hela problemet.

Sumo procedure as last year

Ja, men då är jag där igen. På väg uppåt i humöret och i starten på att ta mig nedåt i vikt. 10 kilo måste cancelleras så snabbt som möjligt. Vore ju inte heller så dumt om dom kunde hållas borta längre än dom brukar. Förslag?
...

Ernst över sjö och strand

Gun skrev en kommentar på mitt förra inlägg om Ernst och julen:

hahahaha! Jag älskar Ernst! Han bejakar alla sina sidor

och kan tamejsjutton ALLT! Men det kanske var JULEN

du tänkte på, som var din mardröm?;D

Kära Gun. Även om jag är något konflikträdd här på bloggen blir jag nog tvungen att ha en avvikande åsikt från din. Jag tycker Ernst är alldeles alldeles på tok för mycket för att bejaka sidor som jag inte alls känner mig avslappnad med.

Ernst är så genomsnäll och trevlig och originell och nytänkande att det byggs upp en stor ballong av oförlöst vanvett hos mig när jag ser på honom. Jag får liksom mjäll av hans stämma och löss av hans rörelsemönster.

I min mardröm dansar alla runt granen och jag sitter där med julagroggen i ett hörn och hatar alla juliga aktiviteter och vill bara sova och då kommer Ernst och han har tagit med sig ett dragspel som han så klart kan spela tusen julvisor på och så har han julpynt med sig som han själv skapat av några gamla gobelänger och han får alla mina vänner och släktingar med sig att pyssla och fixa ännu mer pynt medan han spelar sitt dragspel och tjatar att jag ska upp och dansa med tomtemask och jag har ju blivit lite rund om fötterna så jag snubblar och drar granen med mig rakt över glasbordet och får 100 skärvor in i hela kroppen medan Ernst spelar små grodorna och när ambulansmännen kommer insisterar Ernst på att dom ska dansa runt granen med alla barnen innan dom börjar ge mig konstgjort andning.

Och fru Witsman tittar argt på mig för att jag inte lägger manken till och är med och dansar och min syster tycker till om att jag druckit lite för mycket och min mamma oroar sig för att jag sover för lite och jobbar för mycket och min pappa han minns inte riktigt om han berättat för mig om förra veckans dansuppvisning som han och hans fru hade så han berättar det igen medan jag ligger där och förblöder och nu har Ernst hällt upp glögg som han gjort på granbarr och gin och alla är så imponerade så dom märker inte att det smakar skit och dom hör inte heller mina rosslingar. Och sen vill Ernst gå ut och ha ett snöbollskrig med alla för det gör sig så bra i TV och det är så familjärt och när alla är lagom kalla och snöiga så samlas alla runt Ernst och kramas och byter telefonnummer och sjunger några avslutande verser på Gläns över sjö och strand.

Och jag har lyckats hälla upp en julagrogg till men den rinner ur mig ur alla hålen i kroppen så jag testar att doppa romerska bågar i whiskey och det går bättre för det rinner inte ur.

Så till sist kör ambulansmännen in mig till sjukhuset och Ernst följer med och på färden berättar han om hur han ska bygga om en fuktdämpad källare till ett prinsesseslott och jag låtsas att jag är intresserad för annars är jag rädd att han ska börja bygga mosaik av alla glasbitar som sitter fast i min kropp.

Och på sjukhuset söver dom ner mig och sen får läkarstudenter stoppa upp händer i alla hålen utan att man först har frågat mig och sen gör Ernst ett speciellt och nymodigt julbord med lutfisk, fast med luten utbytt mot timjan och fotogen, och inbjuder hela sjukhusledningen och landstingspolitikerna kommer på besök och visar upp mig som ett exempel på hur farligt det är att dricka alkohol när man har Ernst på besök.

En läkarstuderande som fortfarande har en finger uppstoppad i ett sår på min rygg berättar för landstingspolitikerna att jag troligen kommer överleva, under förutsättning att jag inte reagerar på resistenta bakterier som kommit in i såren men jag berättar att jag tvättat dom invärtes med julagrogg och då applåderar alla och sen går var och en hem till sig men Ernst han stannar kvar för han har fattat tycke för min osympatiska personlighet.

Ja Gun. Ungefär så här är mina mardrömmar...

...

William Witsmans återkommande mardröm from hell

...

Telefon på kylning

Idag har fru Witsman fått sin telefon. Vi har dock inte testat den ännu, vi gjorde ett inbrytningsförsök för en timme sedan, men nu ligger den och vi på kylning innan vi försöker igen. Tills dess blir det barnfilm och mys i soffan. För fru Witsman och dom små Witsbarnen. Jag får inte plats. Behövs inte. Så jag tar en kopp kaffe och skriver en snutt. Mer för egen del än för eventuell läsning.

Kom på i bilen på väg till sportaffären där jag skulle köpa löparskor. Det där med att kommunicera. Det är inte särskilt svårt att beröra enskilda individer, men det är svårt att beröra många människor. Noterar ner det om i fall det kan användas till något på en senare tidpunkt. Troligen inte. Men alltid berör det någon enskild individ.

Återkommer nog senare. Jag känner för att skriva något stort. Eller i alla fall något långt. Jag kan väl här på sittande fot lova att det blir antingen det ena eller det andra. Om jag inte blir för trött och bestämmer mig för att sova.

...

Björn Ranelid och trappor uppåt

Nu hade ni kanske förväntat er ett melankoliskt inlägg med citat från singsongwriters och tillbakablickar på den tid som flytt. Men jag väljer nu istället att blicka framåt mot den ljusnande tid som alltid kommer när bara tidtagaruret får slå över från ett gammalt år till ett nytt. Då brukar jag med de överenskomna föresatserna ta nya tag om kondition, vikt, lyte och men och arbeta mig uppåt mot höjdpunkten som brukar inträffa någonstans i början av Augusti, strax innan semestern är slut. Detta är en period när jag älskar världen och världen älskar mig, en tid där jag till och med kan ha överseende med Björn Ranelids floskler och konstifikationer.

Några av er har kanske varit orolig för barnen där fadern är så aktivt negativ till julen? Jag kan dock lugna er med att dom har haft en fröjdefull högtid med fler julklappar än någonsin, och inhyrd jultomte och Kalle Anka och far/morföräldar och krubbor och granar och allt annat juligt. För dom vuxna i familjen har det varit lite mer motigt och jag tar på mig 100% av skulden och säger förlåt och önskar att allt annorlunda och lovar bot och bättring. Likaså romantisk som jag kan vara vid väl valda tillfälle, lika negativ kan jag vara i denna högtid. Sorry, sorry, sorry.

När du funderar på mina brister, försök då jämföra med hur det hade varit att vara gift med Björn Ranelid och hans floskler och konstifikationer. Så fucking illa är det ju då inte. I jämförelse. Och jag älskar ju dig. Han älskar bara sig själv. Och sina ord.

Nu ska jag dra täcket över huvudet och invänta morgonen. Då ska jag ut och slåss med en sandsäck. Var ute tidigt i morse. Så tidigt att jag efter trettio minuter blev svimfärdig och fick sätta mig ner med en kopp kaffe istället. Imorgon går det bättre. Imorgon är jag på väg uppåt. Mot toppen . Med hela familjen. Allt medan Ranelid sitter på botten och försöker hitta en aforism som för honom någon annanstans än det sannorlika ättestupet...

...

Scen 13 Tagning 2 - Ica Returvits á la Witsman

Scen: 27 december 2009 i kön på den lokala ICA:n. Äldre man kommer gående mot kassan, förbi ung muskulös man med blont hår och attraktiva anletsdrag. Den äldre mannen går förbi den yngre och tilltalar kassören.

Dialog:

Äldre man: Ah du, jag hittade ändå inte pantautomaten.
Kassör: Som jag sade ska du tillbaks igen hela vägen nedför den gången.
Äldre man: Okej, då gick jag inte tillräckligt långt då.
Ung man: Det kan man väl kalla retur i oturen...

Äldre man och Kassör gör tillsammans trumvirvel mot kassaapparaten. Alla köende damer tar fram högerbenet, sträcker händerna i luften och ropar: Häpp!

---Fade out---

...

Anpassare eller tillpassare

Man kan dela upp oss i två typer. Anpassaren och tillpassaren.

Anpassaren försöker i varje ny situation anpassa sig själv till den givna situationen. Tillpassaren försöker istället ändra på situationen till hur denne önskar ha det.

Om vi till exempel tänker oss att de två typerna hyr ett möblerat rum kommer anpassaren notera att det står en hård fotölj framför tv:n och en mjuk soffa i andra sidan av rummet och tänker då att det är ett bra tillfälle att börja läsa böcker. Anpassaren noterar att TV:n bara har SVT1, SVT2 och TV4 och tänker att det ju också är bra för då får man inte så ont i ryggen av att sitta i den hårda fotöljen. Anpassaren ser att det bara finns ett litet frysfack och tänker att det ju ger en bra start på att få bort det onödiga behovet av GB-glass varje kväll. Anpassaren märker att det inte finns något duschdraperi till badkaret och blir glad då denne inte har kunnat bada i badkar på många år. Och bristen på diskmaskin är positiv då manuell diskning ger tillfälle för ensam reflektion i vardagen.

Tillpassaren som hyr ett möblerat rum flyttar genast om på fotöljen och soffan, och sms:ar till uthyraren att det i alla fall måste fixas TV3 där såpan går som denne brukar se. Andra dagen i det nya hemmet har tillpassaren köpt en bänkdiskmaskin, en extra frys till källaren och ett duschdraperi.

Jag är anpassaren big time. Vem är du?

...

Julrubrik á la Witsman

...

William Witsman. Vört waiting for. Do not open until after Christmas...

...

Vänner är förgängliga, men en kvinnas doft är för evigt

Tittade på Love Actually.

En film i min smak. Funderar på varför jag känner så mycket för honom, han som är kär i sin bäste väns fru. Det handlar kanske om att jag alltid var kär i mina vänners flickvänner. Eller kär, förresten, det är kanske ett för starkt ord. Jag ville ha dom. Eller så. Troligen ett mycket vanligt fenomen.

Jag fick aldrig möjligheten att testa, men jag tror jag hade offrat de flesta vänskaper för att få känna doften av alla dom där förbjudna tjejerna i en het omfamning. Vänner är ju förgängliga, men en kvinnas doft är för evigt.

Nej det hände aldrig, men det berodde väl mest på tjejernas motståndskraft. Tvärtom hände det däremot. Min första stora kärlek, Patricia. En av mina allra bästa vänner hoppade i säng med henne.

Han var mycket för sånt. En kväll på det lokala diskot berättade jag för honom om en tjej som stod på dansgolvet. Jag förklarade att jag gillat henne i princip hela mitt liv, men aldrig vågat närma mig henne. Tre timmar senare hade han inte bara varit nära henne utan också varit inne i henne. Inte långt därefter låg han med min söndagsskoleflirt i min lägenhet. Samma år fick han till det med henne! En tjej jag hade chansen på i fyran. En tjej jag fortfarande stammar och sluddrar och rodnar inför. Snyggaste plugget i tjejen.

En av mina allra bästa vänner älskar mig, men skulle utan att tveka sticka kniven i mig om han fick ligga med min fru.

Såna är vi. Vi män.

Nu ska jag ta en sista bedövande whiskey innan morgondagen börjar. Kom ihåg att det är Jesus födelsedag imorgon...

...

Dags för ungdomsdikt igen va?

En känsla av hopplöshet

Jag tog alla möblerna
slängde ut dem genom fönstret
Satte mig på golvet
och lade patiens

Den gick inte upp
Den går aldrig upp för mig

...

Oh va gott. Snart är julen över!

...

Å ja bah å Benny bah å Alice bah

Bilen körde förbi alldeles för fort, så jag hann inte upp med kameran. Jag har gått och grämt mig hela dagen att mitt hittills bästa registreringsinlägg inte blev av. Men så googlade jag och hittade en ickesvensk reg.skylt med precis dom bokstäverna jag behövde.

Inte klokt vad folk försöker profitera på kända personer. Det började med att hans orkester drog nytta av hans namn och därefter har det bara eskalerat. Nu titulerar till och med hans frisör sig Benny Andersson Hårstylist.
...

Jag fattar ingenting

...

inte en dag yngre

skriver jag en sång

jag har ältat alla ord

här över muggar och glas

vi kom varandra närmre

du och jag i vår

och jag är tacksam för

att du orkade lyssna

Jag skrev min första sång 38 år gammal för drygt ett år sedan. Det var en underbar känsla att plötsligt få en melodi i huvudet. Jag nynnade fram och tillbaks och plötsligt hade jag en vers och en refräng. Jag var alldeles rusig av stolthet och satt där inne på kontoret och spelade den på min gamla gitarrskolegitarr. Men vem skulle jag sjunga den för. Vem skulle uppskatta mina ord och mina ackord amatörmässigt sammansatta till amatörmässig melodi?

Men en ältare är jag nog inte. Jag lyssnar och iakttar och berättar vad jag ser. Jag ser igenom yta och ser den nakna personen där inne. Det är så många som upptäckt det. Gå till William om du har problem, mår dåligt eller bara behöver sparring. Men vem coachar coachen?

Jag faschineras av starka personligheter, karismatiska, blixtrande. Så som jag önskar vara. Jag älskar empatiska personer med stark etik och moral. Så som jag ville bli.

Jag har allt. Ett perfekt liv i en perfekt värld. Jag har ett alldeles för perfekt liv för att att överhuvudtaget få tillåtelse att må dåligt där ute i verkligheten.

Men här tillsammans med er och Lars Winnerbäck, här kan jag tillåta mig att prata av mig och gråta och må skit och få panik och bryta ihop. Det känns som att vi kommer varandra närmare när jag nojar. Kanske förstår ni. Kanske bryr ni er. Jag bryr mig i all fall om er.

Tack för att ni orkar lyssna...

...

Vem fan kom på att ta ut bilen i snöväder?

...

Who let the dox out?

...

Skitjul vs Snökul

...

Alltså julen är fortfarande skit, men snö... snö; det är fantastiskt!

Jag älskar snö! Och barn. Barn i snö. Snögubbar. En liten backe bakom huset. Stiga snowrazer. Längdskidor. Grannens ungar som vill vara med och rulla. Grannpojken med gummistövlar utan strumpor. Snöskottning. Dra barnen i pulka. Våta vinterkläder över hela golvet i tamburen. Varm chokladmjölk. Gråt över uppvärmningsvärk i händer och fötter. Till kompisar för att baka pepparkakor.

Tar tillbaks det sista. För det är jul och inte snö. Men resten. Snö!

Det är fantastiskt!

...

Go get him Tiger

...

Jag observerar här sorgliga men mänskliga fenomen som kan heta mobbning eller utstötning eller grupptryck.

För inte så länge sedan var han en av världens mest aktade kändisar. Av någon anledning har han haft affärer med andra kvinnor än den han gett löfte om evig trohet till. Idag blir han bespottad och utfrusen. Tappar vänner, fans och sponsorer.

Alltså hallå! Han har ju inte startat ett nytt världskrig!

Han har gjort något som lågt räknat en tredjedel av alla kändisar gör. För kändisar blir ju frestade hela tiden. Erbjudande haglar över dom som mobilabbonemangreklam och då är det så klart ett antal som åker dit. Dom flesta kändisar har ett överdimensionerat bekräftelsebehov. Så dom flesta kändisar har troligen sämre karaktär att låta bli än medelsvensson. Alltså är det rätt troligt att en stor andel av kändisarna vänsterprasslar både till höger och vänster.

Så vi kan väl då konstatera att det finns en hel del människor just nu som är väldigt rädda för sitt varumärke. Och en hel del älskare/älskarinnor som kan sätt in lite mer press än vanligt på fina gåvor för att inte gå offentligt.

Och trots att det är så vanligt så i detta fallet går vi, media, sponsorer, vänner och kollegor hand i hand och stöter bort honom som paria. Hatar honom. Ratar honom. Förstör hela hans liv. Den mänskliga naturen är brutal och elak. Han kan mycket väl ta livet av sig. Skiter vi i. Han har ju gjort något så oförlåtligt. Lika gott åt honom.

Här skulle vi använt den där tekniken från bibeln att den kastar första stenen som inte har syndat.

I och för sig skulle jag kunnat kasta en sten. Men om jag fått ett frival utan konsekvenser skulle jag hellre haft sex med en okänd snygging än kastat sten på Tiger. Och efter det hade inte jag heller kunnat kasta.

Är ni med hela vägen runt om? Jag är själv lite osäker.

Men det jag väl mest vill ha sagt är att jag blir väldigt ledsen av att vi människor är så elaka, fördömande och rädda att ta ställning mot gängse uppfattning.

...

Ska jag behöva hänga på korset för lite rövarbandspagetti?

...
Nu får ni faktiskt ta och hjälpa mig här. För visst var väl Jesus fiskare? Och har jag fel att jungfrun Lucia kom från Italien?

Fru Witsman och mina åsikter går isär här och jag behöver väl lite fler folk på min sida för att vinna kampen om man så säger.

Fru Witsman ville ha en julig kväll, och jag ombads att laga julig mat.

Min lilla utmaning var att jag redan hade bestämt vad jag vi skulle äta och hade tagit ut härför avsett livsmedel från frysen. Jag dukar nu, trots starka religionspolitiska burop, bordet med frasig ungsbakad torskfilé med pasta, grönsaker och en krispig sallad.

För visst var väl Jesus fiskare, och när vi nu firar hans högtid är det väl logiskt att bjuda på en ungsbakad fisk. Visst kunde det bli ännu juligare om vi valt en insjöfisk, men torsken är ju lika utrotningshotad som dom flesta insjöfiskar så det borde ju gå på ett ut. Och pastan valde jag ju för att den troligen fanns på Jungfru Lucias meny den sista måltiden hon fick innan hon avrättades för att hon trodde på Jesus som ju är den vi firar.

Så nu får ni väl ändå hålla på mig. Detta är väl en väldigt julig måltid! Fru Witsman har fel!

(Möjligen kan man lägga till att både Jesus och Lucia ju blev avrättade och därmed verkligen torskade)
...

Svängd bro stängd

...

Nu är ju inte den här bilden direkt tagen idag. Nej, just nu är det snö och kallt och mörkt och jävligt och ungarna ska tvinga ut mig och dra pulka i morgon bitti. Men jag ville ändå visa er en bild på bron där jag kör varje dag till och från jobbet. För att ni liksom ska se att det är en rätt bastant sak som man byggt för att folk ska kunna köra mellan Sverige och Danmark. Detta är den enda fasta förbindelsen mellan dessa länder och mellan bostadsort och arbetsort för väldigt många människor. Och idag var det en snubbe som landade på Kastrup och åkte ett par kilometer till ett möte och sen åkte tillbaks till flygplatsen och åkte hem. Och på grund av denna enda snubbe stängde dom av den enda fasta förbindelsen i över en timme. Barn som väntade på sina föräldrar på dagis stortjöt, fester förstördes, maten blev kall, fotbollstränare uteblev, bröllop blev utan bestmans. Jag ni fattar. Det är rätt stora konsekvenser av en snubbes förflyttning. Avstängda broar och motorvägar och tusen poliser som arbetat två veckor för att leta bomber och hemvärnet och limosintjänster och hotellsviter.

...

Dagens sorgliga Witsmanska rubrik

SAABLAR OCKSÅ, det här var inte bra för Sverige

...

Jag kan, jag vill, jag ska se filmen ikväll

Ikväll tittar vi på uppföljaren till dokumentärfilmen "Plötsligt i byn där jag växte upp" och gläds då åt att vårt land är berikat med alla möjliga sorters människor, många av dem släkt med mig. Låt detta vara en film som ger er en bättre förståelse för den människa ni lärt känna som William Witsman, och känn, smaka och lukta på den atmosfären jag befann mig i på min resa från spädbarn till vuxen man.

Här min favoritscen från första filmen där Anders "nalle-puh"-filosoferar golf kontra flintastekar.



SVT2 kl 20:00

Blir du förälskad och vill lära känna alla dessa älskvärda människor bättre kan du gå med i föreningen som skapades som hyllning till första filmen; Plötsligt en förening

Ett glatt Kvistabud

Lill-Ville sjöng:

Nu tändas tusen juleljus
På Jordens mörka rund
Och tusen, tusen stråla ok
På himlens djupblå grund

...

Och över stad och land ikväll
Går julens glada bud
Att född är Herren Jesus Kvist
Vår Frälsare och Gud
...

Åh som vi skrattade. Och fru Witsman sade att detta måste jag skriva om på min blogg. Och nu sitter jag här och har skrivit om det. Precis som hundra andra stolta föräldrar till hundra andra unika barn som sjungit samma feltext.


...

...

Idag händer absolut ingenting på denna fronten. Varken i ena eller andra änden skulle jag tro.

...

Några skämt att återvinna

Alla ni hundratiotusental som läser min blogg funderar nog ibland hur jag är i verkligheten.

-Undrar just om han, William Witsman är så där hejochhåvitsig i verkligheten, tänker ni nog lite då och då. Och om någon som stått bakom er i kön till flask-och-burkinlämningen plötsligt knackar er på axeln och säger; -Nu är vi allt lite pantade!, ja då tänker ni säkert att det där är kanske William Witsman.

För ni vet ju inte hur jag ser ut. Och om ni råkar stoppa in en flaska som åker ut igen för att den inte är pantbar, ja då kanske mannen bakom er säger; -Ah, att den ska vara så PET-noga, och då blir ni nog säkra på att det faktiskt är Witsman i egen hög person ni träffat. Eller hur?

Men hon läser nog inte min blogg. Och hon rörde inte på munnen ens en millimeter. Hon förstod kanske inte svenska? Eller så förstod hon bara inte hejochhåvitsig humor...

...

Erbjudande från Resteruang

Fy fan vad dyrt. Man kan ju få en dagens för typ halva priset mot det dom säljer gårdagens mat för!

...

No more hole in one

Jag kan inte så mycket om golf. Trots att det i min bransch formligen kryllar av golftokiga kostymnissar har jag helt undvikit att beblanda mig med sporten. En dag när jag inte är så bitter för det längre ska jag berätta den dramatiska historien om när jag för några år sedan fick en golfspelande fucking chef som omorganiserade bort mitt jobb och därmed tvingade mig söka mig till en ny arbetsgivare. Har faktiskt tänkt skriva bok om det en dag. Ett i handikapp hade han haft, sade dom. Jag ville ge honom ett handikapp.

Nog om det.

Egentligen hade jag nämligen bara tänkt skriva en kort kommentar på Sus inlägg. För även om jag vet väldigt lite om golf så vet jag så mycket att hur duktig man än är, den dagen man slarvar och slutar med hole in one; ja då är det bara att lägga av.

...

Jag klarar inte ens att köpa en Iphone!

Ibland känner jag mig fan dum som ett lastfartyg i Somalisk hamn. Och jag blir så avundsjuk på er riktiga människor som har en hjärna att fatta komplexa affärsuppgörelser på ett sätt som jag aldrig kommer att göra. Jag syftar nu framför allt på det här med att köpa telefon.

Nej förresten, det blev ingen Wienresa nu och här med fru Witsman. Men däremot trehunda peppakakor. Bara en sån sak. Eller kanske snarare, bara ett sånt bak. Men jag lovar föreslå det där med resan för henne en vacker dag.

Men nu gällde det alltså mobiltelefoner. Fru Witsman ska min själ och dag ha en i julklapp fick jag för mig igår på arbetet. Så jag knallade ner till gallerian och in i telefonbutiken där och gick fram till en Iphone och den unge herrn kom fram och frågade om han kunde hjälpa mig och jag sade att jag ville att han skulle paketera in en sån där Iphone i julklappspapper.

Ung Mobilbutiksnubbe: -Hur mycket ringer du för?

Teknikoskuldfull Finansgubbe: -Ingen aning, är det viktigt på något sätt?

Ung Mobilbutiksnubbe: -Jo, men jag vill veta vad du ska ha för abbonemang

Teknikoskuldfull Finansgubbe: -Alltså jag ska inte ha något abbonemang, detta är till min fru och hon har redan ett abbonemang.

Ung Mobilbutiksnubbe:-Vilket operatör

Teknikoskuldfull Finansgubbe: -Ja, Tre tror jag. Är det viktigt på något sätt?

Ung Mobilbutiksnubbe:-Ja, våra mobiler är låsta på Telenor. Jag föreslår att du går ner till Tre:s butik på Triangeln.

Teknikoskuldfull Finansgubbe: -Så du kan alltså inte sälja den mobilen som ligger här framför oss?

Ung Mobilbutiksnubbe:-Du är snäll och går ner till Tre och pratar med dom.

Jag gick något konfunderad och sur tillbaks till kontoret, slog upp Tre:s telefonnummer och ringde för att där fixa en Iphone.

Teknikoskuldfull Finansgubbe: Kan du hjälpa mig? Jag ska ha en Iphone som julklapp till min fru. Hon har abbonemang hos er.

Ung Mobiltelefoncallcenterflicka: Javisst. Jag kan skicka en telefon till dig, men först måste din fru skriva på en förlängningsansökan.

Teknikoskuldfull Finansgubbe: Men, då blir det ju inte en sån där särskilt stor överraskning för min fru om hon liksom måste skriva under på det hela innan julafton. Det måste väl finnas något sätt runt det där va?

Ung Mobiltelefoncallcenterflicka: Nej. Det måste vara den betalningsskyldige som underskriver.

Teknikoskuldfull Finansgubbe: Ok, men gör mig till betalningsskyldig då, så kan jag skriva under.

Ung Mobiltelefoncallcenterflicka: Ok, då ska din fru bara skriva under en överlåtelseblankett.

Teknikoskuldfull Finansgubbe: Amen va fan. Ni telefonprånglare vill satan ta mig inte att jag ska lyckas köpa en fucking telefon till min fru i julklapp va? Ni vill inte att hon ska hänga med mig till Wien utan barnen. Snälla! Kom igen nu! Jag betalar vad som helst! Nåt måste du kunna göra?

Ung Mobiltelefoncallcenterflicka: Jag kan skicka över en överlåtelseblankett

Teknikoskuldfull Finansgubbe: Nej, det ska du inte. Nu skiter jag i det här. Jag får printa ut en jävla bild av en Iphone som julkapp. Så får hon ta kontakt med er. För jag riskerar ju att bli ett nervvrak av att tala med er!

Ung Mobiltelefoncallcenterflicka: Jaha. Det låter ju bra. Är det något mer jag kan hjälpa till med?

Här en bild på julklappen innan jag satte ihop den till en tredimensionell attrapp...

...

Hellre köra i fel fil-format...

Säljare: Jaha du, då tackar jag så mycket för en god bilaffär. Och här har du ett word-dokument med köpehandlingarna.

Köpare: Ah du e snäll o skickar det som en pdf-bil

...

Rubrik á lá Witsman

Luukföraren tuffar
på i invanda spår

...

Vad tycker ni: Går det som på räls för den rubriksättaren eller har han helt spårat ur?

...

Gadget surprise

Någon visade mig att man kan surfa på min blackberry. Det var ju en överraskande fördel så att säga. För en gadgetvirgin som myself. Nu kan jag kolla börskursen på tråkiga möten. Det är bra det.
...

En falukorvsfråga att suga lite på...

Jag ska bjuda en dansk familj på falukorv ikväll. Dom har aldrig ätit det.

Tycker ni jag bör beskriva filmen fäbojäntan innan eller efter maten?

...

Ginger bread family reunion

Jaaa!

Nu kommer dom snart hem, pepparkaksfamiljen!

Som jag har längtat efter pepparkakor och familj.

Jag vill åka till Wien som vi gjorde då förut

En söndag med mjöliga barn och fru i maraton-pepparkaksbak hos svärföräldrarna.

Jag jobbar och står i. Winnerbäck är på i bakgrunden, och jag har svårt att koncentrera mig på powerpointpresentationer och excelräkneark. Jag vill dra ett täcke över mig och ryckas med i bitter melankoli. Det är något som måste ut ur min kropp för att jag ska komma vidare fram. Komma hem.

Melissa Horn och Lars sjunger: Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut. Det är vackert och ledsamt.

Jag tänker att jag så gärna skulle vilja vara den jag var när jag hade dig förut. Då när allt var så nyfiket och hjärtklappande och oprövat. Och okomplicerat. Då när vi kunde släppa allt och dra till Wien och älska hela natten på ett hotellrum utan gardiner och vi jagade varandra fnittrigt över slottsgården på Nedre Belvedere. Och på bussen försökte jag smyga in handen under din kjol, och du skrek och vi skrattade och låtsasbrottades och jag kysste dig på det där stället bakom örat som alltid fungerade och du viskade att du älskade mig, och gubbarna och gummorna som var med på turistbussen, ja dom verkade ömsom förskräckta, ömsom drömmande tillbaks till deras egna nyförälskade ungdomstid.

Och nu älskling är det vi två som är den förskräckta och drömmande gumman och gubben med barn och krav och pepparkaksbak och kompromisser och ett ihoplappande av kalendrar för att få tid att planera för vårt liv tillsammans.

Jag älskar dig och vill åka tillbaks till Wien igen. Snälla, släpp nu plåten och möt mig på Kastrup! Barnen trivs så bra hos våra föräldrar och kommer må bra av att vara utan oss några dagar.

Kom älskling så ska du få mig så som du hade mig förut!

Carls bil

Snygg färg, men rätt dålig acceleration

...

Positiva livstecken och en gås

En sked, ett magnetiskt schackspel, en sydsvenskan, ett kontrollmärke till registreringsplåten på en av bilarna, en tom påse V6, ett glas vin, instruktionen till Lega Power Miners, en plastkamel, ett Ben-10 kort, en plastpåse med ett kolapapper, ett smyckesskrin format som ett hjärta, en dator med tillbehör och så jag. Lilla vackra jag.

Jag har blivit inbjuden till min favoritskådespelares födelsedag. Men kan inte komma. Min fru träffade Johnny Logan idag. Barnen såg Aliens VS Monsters. En helt vanlig lördag. Vi skulle åka och bada men en av ungarna vägrade, och jag orkade inte ta fighten.

Det har varit rätt torrt här, och så där lagom kul. Jag har fått nya uppdrag på jobbet och tycker det är suveränt roligt. Men de sista veckorna har jag avslutat de flesta dagar med mer än 50 olästa mail och en fylld "att göra"- lista. Jag blir kanske tvungen att arbeta så här mycket två-tre månader till, men sen kommer det bli normalt igen.

Det har dock varit lite utmaningar privat, ingenting jag vill prata om, och tyvärr är jag inte igenom utmaningen än. Men snart så. För jag är fan specialist på problemlösning. Ge mig en situation, vilken som helst, så kommer jag styra oss igenom den effektivt.

En av mina bästa vänner, Polis-Palle ,ringde härom dagen och berättade att biljetterna skulle släppas till Peter Lemarcs turne nästa år. Jag gav Polis-Palle med fru biljetter till Peters senaste koncert som bröllopsgåva för några år sedan. Innan dom hade släppts. Och fick sen inte biljetter när dom släpptes. Som tur var blev det extrakoncerter som jag fick biljetter till. Och nu ska vi kolla på honom igen tillsammans. För Polis-Palle fixade plåtar till oss alla.

Jag minns lite vagt att jag hade en period när jag gillade gäss väldigt mycket. Hittade denna söta bild som väl sparades under den eran.


...

Ett citat

Det var väl aphjärnan

som slog till eller nåt,

va fan vet ja

Fredrik

Oskyldigt dömd? Nej jag tror inte det.

Tillägg: Expressen upplyser att liket Frida Hallgren lever. Så ingen är väl mördad då eller? Men det är klart att om man är jounalist och upphovsman till artikeln om rederietstjärnor och har omkönat den bäste skådisen i gänget så riskerar man väl ett kok stryk eller en inlåsning på nån banktoalett eller nåt. Vad vet jag. Jo jag vet att Fredriks produktionsbolag Dröse & Norberg söker en fysisk manlig skådespelare. Det känns på något sätt som att annonsen är skriven för mig. Ansökan är inskickad...

...

Reklam á la Witsman

...

Ryska fåglar

Så här ser det ut några veckor på hösten ovanför vårt hus. Miljoners, miljarders, stjärntals fåglar som flyger i ojämna V-formationer. Men varför i helvete flyger dom österut. Det tycker jag är ett mysterium.

...

Ett ordspråk

...

Man är vad man iller

...

Iller med blå keps

Nej fy fan.

Det sprutar ju inte direkt entusiasm ur öronen på mig just nu.

Här får ni en bild på en iller så länge

...

Jesu och konsumenternas högtid nalkas

Har jag berättat för er att jag näst intill hatar julen. Det är så klart inte särskilt klädsamt i en familj där resterande tre älskar den. Julen börjar idag. Vi har haft 20 skrikiga ungar här som firat lill-Villes sjuårsdag. Nästa projekt är projekt julen. Julen är för mig värre än 20 skrikiga ungar. Men, visst vi överlevde denna dagen, så nog ska jag också överleva julen.
...

Bara en rekohondation

Denna åktur kan komma att spelas in i utbildningssyfte

...

Jag fäller en Thår

Jag blev så ledsen idag på Skavlan när knarkaren framträdde. Jag blir så ledsen när jag ser människor som mår dåligt på riktigt. Och jag blir ledsen för alla som måste fly från världen vi lever i in i en låtsasvärld som möjligen kortsiktigt ger lindring men som långsiktigt måttar ut stegen mot total misär. Stackars, stackars man.

...

Sexinvitation á la Witsman

Jag är ensam hemma med ungarna. Fru Witsman är på julfest med jobbet. Hon kommer först hem kl 03.00. Eller nåt sånt. Klart är att hon kommer dansa massor. Och jag har förstått att många av er äckelgubbar där ute trycker in benet mellan damens ben när ni dansar. Så ni liksom gnider er mot det gottaste. Fy vad grisiga ni är. Och så orättvist mot oss som hänger i baren. Men alltså inte ikväll. Nej ikväll sitter jag här...

Nån som vill komma hem hit?

Helst ska du vara kvinna, men fallenhet för charmiga blonda män. Och så ska du vara rätt sugen på mys. Och kunna hålla dig rätt tyst när det är action så att inte barnen vaknar. Och sen ska du vara väldigt duktig på att övertala. För innan du kommer måste du ringa fru Witsman och övertala henne att det är en bra sak att du kommer över. Ni skulle ju kunna lägga upp nån logisk koppling mellan hennes danspartneräckelgubbars gnidande mot hennes sköte och att det inte vore mer än rätt att jag också får gnida sköte. Eller, jag vet inte. Det är kanske bättre att vi bara skriver mail till varandra istället.
...

Axcellererande lån

Men det gör inte jag.

Jag axcepterar inte att ni lurar människor att låna pengar till extremt höga räntor.

Hade ni kunnat stava, era jävlar, så hade jag kanske tyckt det var lite ok att ni fick dryga och dumma människor till att låna era sura pengar.

Men som det ser ut borde ni ryka i fängelse för att ni hoppat över svensk rättskrivning i er lurendrejeriutbildning till lånehajar.

...

En bil med ego

...

Innan han somnade

Det är födelsedagstid här i det Witsmanska hemmet. En mor och en son med en dag emellan. Två helger med kalas, i lördags för släkten och i helgen för klassen. Allt detta pressas med sekundprecision in mellan projekt, aktivitetsplaner och ledningsmöten. Jag mår bra. Det är skitkul på jobbet, och det är suveränt att vara far i en för jävla underbar familj. Men oj vad jag behöver vila ut. Sova. Ett helt dygn. Rakt igenom, ingen som väcker mig. Och sen saknar jag bloggning. Jag vill skriva långa helsjuka roliga underfundiga och intelligenta inlägg. Med en liten knorr. Jag har en massa kul ideer, bland annat en omvänd middag med en kändis-tävling. Jag ber att få återkomma till den och till andra ideer som just nu inte blir mer än det. Nu tar jag och slår av strömmen och försöker få ner varvtalet så jag kan sova. See ya...
...

Kolla, grabben har lånat pappas bil!

På tal om sådana efternamn var det lite sött när Lill-Villes kompis sjöng texten på en känd sång så som han trodde den var:

För Anders kom och Pettersson och Lundström och jag...

...

Det kliar inte så mycket nu för tiden...

Nej, här inne har man inte varit på ett rätt bra tag va.

...

Så länka vi så småningom...

Ni kan inte förvänta att det kommer något skitsmart citat från fru Witsman idag. Nix. Hon ligger sjuk och säger nästan ingenting. Bara små viskningar om Colaflaskor och nån rostadbrödmacka utan pålägg.

Ni kan heller inte förvänta att det kommer något intelligent från mitt håll. Jag har precis lagt ungar och ska nu jobba tills jag inte orkar mer. Kaffet är påsatt, datorn spinner. Ville bara in och kolla hur ni har det. Ser ju lugnt ut än så länge. Några av er är på teater, andra på grillbar eller på barhäng. Ytterligare några jobbar på en söndag. Säkert egna företagare va? Vissa håller på med galenskaper, eller språkretar sin pige. En och annan rakar pungen...

Vi ses i andra änden...
...

Vem fan taggade min bil???

...

Ni är min ventil

Jo, jag fick lite dåligt samvete att jag fläker ut rätt privata grejor här. Så jag tog upp det med fru Witsman.

Jag berättade för henne att jag ibland skriver intima detaljer om vårt förhållande, och vinklar saker subjektivt så som jag ser det.

Jag sade att mina bloggkompisar stöttar mig och sparrar mig. Jag berättade att ni rätt ofta tar hennes parti, eller i alla fall får mig till att tänka om med andra glasögon än mina egna.

Jag var lite orolig att hon skulle blir arg för att jag viker ut oss så här. Men hon sade:

-Vad bra. Då sparar vi ju in pengar på samtalsterapi.

Ja, visst är det bra? Så länge ni inte tar betalt för att läsa och kommentera så kan vi fortsätta på samma spår...
...

Inflammerade maskar på burk

Detta hittade jag på Stockholmskontoret. Vad äckligt! Finnar uppkomna på grund av fel storlek på fotdonen. Samlade i en grön burk. Bredvid kaffeautomaten. Vem fan äter sånt?

(Fatta´du inte? Små-skor-por )

...

Lill-Vivan börjar förstå sin omvärld

Pappa: Vad jobbar mamma med?

Lill-Ville: Produktutveckling.

Pappa: Och vad jobbar pappa med?

Lill-Ville: Du är chef!

Lill-Vivan: Vad gör en chef?

Pappa: Bestämmer!

Lill-Vivan: Då är mamma också chef!

Pappa: Ja, just det Lill-Vivan min älskling. Över er och över pappa.
...

Genombrott i klimatavtalet

Jag kan med stolthet meddela att det under morgonen skedde ett stort genombrott i klimatdiskussionerna så att vi, allt medan barnen såg ett miljösmart barnprogram, fick till en fantastisk närproducerad stund.

För att klimatavtalet ska bli en fullständig succe krävs att fru Wistman går med på att vi ska klimatkompensera för energiförlusten genom att sätta ett frö.

Vi är ännu långt ifrån en sådan överrenskommelse, men morgonens genombrott skapar förutsättning för vidare dialog...
...

Spy fucking galla

Jag vill egentligen bara sova.

För jag blir så trött på alla ledarskapsutbildningar och personlig-utvecklings-metoder där man matar oss med att berätta att om man bara vill så kan man nå hur jävla långt som helst.

Nej, nej, nej säger jag.

Förutom att det krävs tur för att hamna på toppen så är det en sak som alla motivationsrelaterade modellnissar glömmer.

För att lyckas måste man ha talang!

Och det är ju det jag saknar. Radda ni upp varenda jävla område ni kan tänka er. nix-nix-noway jag har inte talang på ett enda område.

Jag arbetar hårt. Jag är lojal. Jag ger mig inte förrän jag har levererat. Men talang is not my middle fucking name. no way.

Och därför kommer jag inte nå till någon topp i någonting av det jag sysslar med.

Låt oss ta bloggning som ett ödmjukt exempel. Jag är så tacksam att ni som läser läser. Men let us face it. Jag suger på detta.

Låt oss ta äkta man som ett exempel. Nej inte är jag topp tio av sveriges äkta makar direkt. Och som pappa är jag fan inte mycket att hänga i granen.

Nej jag tror jag går och lägger mig istället för att ödsla er tid med skit. Gå och läs Schulman eller nåt. Han har haft tur.

...

Familjen Witsmans Kyåtoprotokoll strandar

Jag har funderat ut en rätt smart plan för att det ska blir mer sex.

Fru Witsman har alltid haft intresse av det där med ekologi och grönt och miljöriktigt.

Så nu tänkte jag berätta för henne att jag börjar oroa mig för risken att det kan börja produceras miljöfarligt långt från hemmet, om det inte blir tillräckligt mycket närproducerad sex.

Jag tror nog fru Wistman håller med om att närproducerat är det enda riktiga, men vi kommer nog inte nå enighet om att vi bör få vårt dagliga bröd. Där strandar nog vårt Kyåtoavtal.
...

Se på faen Kattis!

...

Den svartvita bilen och en önskan

Jag önskar ibland att livet var så där tydligt svart och vitt så att man visste vem man kan lita på och vem man inte bör släppa över tröskeln...

...

Tid är pengar

Tänk om man kunde köpa tid...


Då skulle jag öppna min plånbok på vid gavel och hamstra in hinkavis med den slagsen.

...

Nu mer helt ohemliga kärleksmöten va?

Hade hemliga kärleksmöten...! Hade!

För inte är dom så särskilt hemliga nu sedan du gick ut och berättade om dom i Vänt i Häcken...?

...

Har ni sett en svart bil här på bloggen?

Jag hade en bild med en svart bil med vit text på sidan. Har jag publicerat den? För den var för jevla bra. Och jag hade tänkt skriva något med att jag ibland önskar mig att livet är lite mer svart och vitt. Känns detta igen? Om inte får jag leta lite bättre. För då tror jag faen ni skulle uppskatta det inlägget rätt rejält.
...

Ingen rolig skylt alls

Nej, det finns i princip inget fyndigt att skriva om denna skylten. Överhuvudtaget.

...

Jag rättar till siffrorna lite bara

...
Statistiken säger att jag ligger efter i antal inlägg per dag. Men mindre nu än innan detta...
...

Runes ifrågasättande bil

För varje gång Rune kom fram till sin Renault blev han mindre och mindre säker på att det hade varit rätt beslut att låna pengar och köpa en bil.

Det kändes på något sätt som att bilen kommunicerade med hans undermedvetna. Bilen tycktes viska till honom; -Varför Rune... varför... varför köpte du mig?

...

Ingen boarding den gången...

Min syster SMS:ade i förmiddags att hon var på väg ner söderut. Hon skrev att hennes son skulle spela ishockeymatch i Rosengårds ishall. Efter att ha lämnat Lill-Ville till barnkalas åkte därför jag och Lill-Vivan för att se på matchen. Jag gick fram min syster på läktaren och gav henne en kram då tjejen som stod brevid tog till orda:

-Hej William. Det var länge sedan!

Jag det var det ju, fick jag erkänna. För kvinnan som stod där var Susanne, som jag gick i högstadiet med för typ 25 år sedan och därefter inte träffat. Helt otroligt. Det visade sig att min syster och hon umgås som hockeyföräldrar.

Hoppas Susanne inte berättar för min syster den pinsamma historien om hur hon och jag tillsammans försökte lära oss allt om det motsatta könet. Vi pratar praktisk träning här alltså. Men jag lovar att jag ska berätta för er någon gång när jag är på humör. Det var nämligen en rätt speciell upplevelse. Hon var den näst första som jag fick ta på och den förste som fick ta på mig.

Med hockeytermer skulle man kanske kunna säga att hon var andrafittan (andrafemman) och var den förste som fick holding the stick. Mer om det nån annan gång.
...

Är dessa solglasögon äkta eller kopior?

Måste ha alla er modekunnigas experthjälp här, för jag vet inte om jag gjort ett bra köp eller om jag är helt lurad.

Det stod en kille på Icas parkeringsplats och han fick mig att köpa dom här solglasögonen. Han påstod att han pga finanskrisen var tvungen att sälja av lite prylar. Han sa att det var äkta RAE-VAN glasögon.

Är det Rae-van eller är jag lurad på tusen spänn?

Bland byfånar och snuskgubbar

Varför, varför, varför får inte jag intervjua kändisar i SVT?

Har jag förresten berättat att en tjej som gör casting för Halvåtta hos mig (matlagningsprogram där fyra amatörkockar turas om att bjuda varandra på mat i hemmet) kontaktat mig. Bakgrunden till det är att jag har ett rätt stort nätverk av svenskar som bor eller arbetar i Danmark. Hon ringde därför till mig och ville ha hjälp att hitta matlagningsintresserade svenskar som bor i Köpenhamn. Jag försökte då sälja mig själv, men hon visste att jag bor på fel sida sundet. Jag erbjöd henne att hyra en lägenhet i Köpenhamn, eller skaffa en älskarinna i dronningen by och laga maten där, men hon ville ändå inte. Hon skrev i alla fall upp mig på en lista över möjliga kandidater till programmet Byfånar i Malmö.

I övrigt har jag jobbat enormt mycket den sista tiden. Äckligt mycket. Groteskt mycket. Och ska göra det i alla fall ända fram till januari. Visste ni att sexlusten på grund av stress kraftigt kan minska även hos gamla snuskgubbar som myself? Just nu tänker jag inte på sex mer än typ två gånger i timmen. Helt sjukt lite.

Sitter här, snörvlar, skriver, dricker whiskey och äter upp ungarnas godispåsar. Och hej, hej, hej. Innan ni klagar, tänk på hur bra det är för deras tänder.

...

Om jag hade varit Skavlan

Om jag hade varit Skavlan hade jag inte frågat Henke Larsson om hans brors död. Det är alldeles för nära i tiden och obearbetat för att det ska vara annat än jobbigt för Henke.

I övrigt gjorde Skavlan ett lika bra jobb som jag hade gjort om dom gav mig chansen...

...

Varför Wistman

Som många av er känner till så heter jag inte alls William Wistman. Nej, det är ett alias jag har tagit för att jag önskar vara anonym. Av mina läsare är det endast några få som mött mig i verkligheten och ute i min vardagliga verklighet är det ingen som känner till mitt bloggande.

Nu har Dexel Wistman hört av sig till bloggen och är orolig att hans släktingar blir arga för att jag använder namnet Wistman.

Jag visste inte att det finns en riktig familj med det namnet. Jag tog mig nämligen namnet på grund av en engelsk trio som jag gillar skarpt. Den heter Wistman´s Wood. Jag frågade inte dom om lov att använda deras namn, men är relativt säker på att dom är positiva till att ett fan här i Sverige använder deras gruppnamn.


Ps. Jag kunde alltså lika gärna valt att kalla mig William Woods, men jag visste att det fanns en Tiger som möjligen skulle bli sur att jag använde hans namn.
...

Amen För Helvete

Ibland när jag sitter i bilen leker jag ATP-leken. Den går i all enkelhet ut på att jag försöker komma fram till vad förkortningen på framförvarande bilar står för. Låt mig exemplifiera. Så här lekte jag inne i huvudet när jag blev hängande efter denna bil i den köpenhamnska "myldretrafikken":

På den gynekologiska kliniken Trekanten har personalen en hel del facktermer och förkortningar som används i konversationen där de inte önskar att patienterna ska förstå vad de talar om.

När doktorn sitter där och arbetar mellan benen på en patient och det börjar skvätta, som det naturligt gör för en del otäta patienter, vore det ju något genant både för läkare och patient att läkaren talar klarspråk. Nej då är det mer naturligt avslappnat för alla att han använder förkortningen:

-Syster Karin, jag har en SST, hämta en AFH!

Detta förstår inte patienten, men syster Karin och Doktorn vet båda att det betyder "Syster Karin, jag har en Stänk-och-Skvätt-Tant, hämta en AvFöringsHuva".

Kuriosa: Som för många andra medicintekniska hjälpmedel är det ett mindre företag som är världsledande på tillverkning av AFH:er. Det är det Värnamobaserade familjeindustiföretaget Paulssons Politek Eftr som är marknadsledande som leverantör av AFH:er till gynekologiska och gastroskopiska kliniker i hela den västliga världen.

Det är nu tredje generationens Paulsson som driver verksamheten, och i år har man investerat sexsiffriga belopp på att miljöanpassa AFH:er för att få den nya svanenmärkningen på avföringshuvorna. VD Karl-Ingvar Paulsson berättar:

Vi har skapat en ekologisk värmeavstötande plastblandning som gör att vi helt kunnat ta bort flamskyddsmedel från nästa generations AFH:er

Vi på SåDärLAgomKul önskar Karl-Ingvar Paulsson lycka till med huv-tillverkningen.

...

Knullstatus

Har legat i
Har sovit med fienden
Har slickat röv
men nej, jag har inte legat

Kan hända jag försöker skapa utrymme för en stilla handtralla här i afton, men 0% förhoppning om att få ligga inom den nästa 24 timmarsperioden.

...

Det går inte för sig. Det är onsdag. Sa hon

.
.
.
.
Jag vill ligga
Slut på meddelandet
.
.
.
.

I gång på Limhamn

Denna bil hade en väldigt rolig bokstavskombination som registreringsnummer, nu oklart vad. Minns inte. Men kul var det, det lovar jag. Jag log hela vägen till jobbet. Bilden är för övrigt tagen på Limhamn. Ja för så säger dom små liven som bor i Limhamn. På Limhamn. Fint ska det vara. Jag brukar då säga att jag förr bodde på Hässleholm. Och som sagt, ett väldigt roligt registreringsnummer var det där som jag försökte fota där på Limhamnsvägen i Limhamn. Ha, ha. Jag ser liksom som små rolighetsnyanserna här i livet ibland.

...

William tänker skarpt

Må den man kasta första stenen som inte nån gång fantiserat om att få vara hennes man...

...

Från Norrmalmstorg till Svampen

Stockholm är en veldet veldet stor stad, med många nischaffärer som vi inte har på landet. Alltså i min by har vi inte ens en affär som specialiserar sig på varma drycker. Men här i storstaden hittade vi denna affär som till synes säljer nymalet kaffe på ofärdiga bönor speciellt anpassade för förortstjejer som kommit ut som flator. Snacka om specialisering...

...

Vi drar till Stockholm

Ni skulle kanske inte gissa rätt på frågan vilka som är Australiens mest framgångsrika artister. Eller så skulle ni kanske bara säga att det skiter väl ni i. Men eftersom det inte blir mycket till inlägg då, så kan vi väl ponera att ni gissar något och att ni då gissar på några andra än de jag nu då ska skriva om.

För det är The Wiggles som de senaste många åren tjänat mest pengar på sin musik av alla artister down under. Vilka då säger ni väl då va? Ja vilka är de, och hur kan de vara så stora?

The Wiggles är en barnmusikpopgrupp som är känd över hela den engelskspråkiga världen. Bandmedlemmarna Greg, Jeff, Murray och Anthony åker ständigt runt på världsturneer tillsammans med Captain Feathersword, Dorothy the Dinosaur och Wags the Dog. The Wiggles har sålt 22 miljoner DVD worldwide under de 16 år de hållt på.

Nog om det, nu drar vi till stockholm i vår Toot toot chugga chugga big red car. See ya.

...

Ett ystat inlägg

Vi letade överallt i kylskåpet men fick besviket konstatera att all onaturlig ost var uppäten. Vi tvingades därför istället äta den 100% naturliga osten Dubliner. Men självklart vägrade barnen smaka för dom är ju vana att äta av den onaturliga osten som vi brukar bjuda på. Vi vuxna blev ändå rätt förvånade för vi tyckte inte det smakade så stor skillnad på onaturlig och naturlig ost.
.

En annan ostagrej är att Svärfar gjorde mig uppmärksam på att sorten Edamer inte alls har med damer att göra, som jag alltid trott, utan kommer sig från det skånska dialektala sättet att säga "Äta mer".

Jag skulle för övrigt löpe runt i glädjefnatt om ni har nån ostig kommentar till detta inlägg!

...

Spegelvända världen

Australien är ett fantastiskt land, med så många exotiska inslag och trevliga människor och spännande platser. Australien ligger i den södra hemisfären, vilket ju i princip allt gör som ligger söder om ekvatorn.

Visste ni att i den södra hemisfären, där är allt liksom åt fel håll? Bara som några exempel så rinner vattnet ner motsatt håll mot här hos oss, speglarna spegelvänder åt andra hållet, bilarna kör på helt fel sida, klockorna går moturs och Speedwaytävlingarna avgörs mot körriktningen.

Mycket speciellt.


...

Slim Dustys countryvals

Om jag kunde sjunga och skulle göra mig en karriär inom Countrymusiken, då skulle jag vilja heta något så coolt som Slim Dusty. Jag ryser i hela kroppen över detta nästan övernaturligt perfekta namn som jag skulle bära med stor heder när jag utkom med album som Slim Dusty, Jill och Kicky country road top hits.

Nu kan det ju aldrig bli verklighet, dels på grund av min bristande talang, dels för att namnet är strängeligen upptagen av en Australiensisk gentle-country-man. Ni ska nu få den stora äran att sitta tillsammans vid lägerelden medan han sjunger Australiens inofficiella nationalsång; Waltzing Matilda:

...